Avloppsvatten i stora mängder rinner ut i Finjasjön via dagvattendammarna i Sjörröd utan att behandlas i reningsverket. Vattnet i dammarna stinker och är grått, begagnat toalettpapper och kondomer flyter runt. På ytan ligger något som ser ut som en oljehinna av samma slag som de senaste veckorna till och från synts i Finjasjön. Häromdagen upptäckte Linus Jepsson också en oljehinna i sin dricksvattenbrunn nära sjön. Han har gjort anmälan till både miljökontoret och länsstyrelsen. Även analysföretaget Regito som arbetar med provtagning i Finjasjön har reagerat och skickat in ett ärende till länsstyrelsen. Länsstyrelsen sökte under tisdagen Hässleholms miljöchef Sven-Inge Svensson.

– Vi bevakar det, säger Gerd Lundquist, chef för miljötillsynsenheten på länsstyrelsen.

Linus Jepsson berättar att han i förra veckan passerade dagvattendammen närmast Södra Kringelvägen, mitt emot reningsverket, och reagerade på vad som såg ut som en oljehinna. Han tittade in i ett av de stora rör som leder ut vatten i dammen.

– Genom tvåmetersrören strömmar det konstant oljeliknande material, kondomer och ren skit, går man ner där stinker det oerhört ur marken, skriver han i sin anmälan.

Han antar att det handlar om en stor bräddning på avloppsledningsnätet. Sådana problem har förekommit tidigare. 2016 berättade Frilagt om att 18,3 miljoner liter avloppsvatten läckt ut i dagvattnet från undermåliga ledningar på två olika platser i Hässleholm. Den gången kostade åtgärderna det kommunala va-bolaget Hässleholms vatten totalt 10,5 miljoner kronor.

Från dagvattendammarna leds vattnet ut i Finjasjön via utloppet i Maglekärrsbäcken. Det går varken via reningsverket eller Magle våtmark. Linus Jepsson noterade oljefilm även i en av dammarna på andra sidan vägen, närmare utloppet i bäcken.

Han drar slutsatsen att reningsverket inte har kapacitet att ta emot allt avloppsvatten.

– En huvudledning går ju precis bredvid och in på verket så det är helt enkelt ett för högt hydrauliskt tryck för att släppa in det på verket förmodar jag, skriver han.

Alternativt antar han att det är stopp i ledningsnätet.

Små gröna bitar av microplast, troligen från konstgräsplaner eller gångvägar, flyter också runt i dammarna. Linus Jepsson bifogar bilder på detta och på avloppsvattnet, rören som förbinder dammarna, brunnar till huvudledningen med mera.

– Då man kan se oljefilmen som ett spårämne är det väldigt tydligt med utbredningen, skriver han.

Limnologen Helene Annadotter på Regito har varit och tittat i dammarna.

– Det såg ut som avloppsvatten. Det är uppenbart att någon måste reda ut hur saker hänger ihop här, säger hon.

Hon konstaterar att det inte verkar vara som det ska.

– Avloppsvatten på fel ställe är inte bra. Det såg inte fint ut, säger hon.

Hur påverkas ert arbete med att restaurera Finjasjön av detta?

– Det är i högsta grad intressant för oss. Vad det är och hur det kommit dit måste redas ut, säger hon, men vill i övrigt hänvisa till miljökontoret.

Hon tog några prover i dammen. På tisdagen har hon skickat en redogörelse kring dem till länsstyrelsen. Frilagt kan dock inte få ut den eftersom den inte är diarieförd ännu.

Helene Annadotter säger att hon har pratat med Marie Eriksson på länsstyrelsens vattenenhet. Även Linus Jepsson har pratat med Marie Eriksson som dock inte vill säga något till Frilagt på tisdagsförmiddagen. Några provsvar säger hon sig inte heller ha sett. Hon hänvisar till länsstyrelsens miljötillsynsenhet och till miljödirektör Annelie Johansson.

Gerd Lundquist berättar sent på eftermiddagen att Regitos skrivelse kom in vid ettiden på tisdagen och att hon pratat med Marie Eriksson eftersom hon också företräder forskningsgruppen i det så kallade Finjasjöprojektet. Hon vet även att Annelie Johansson fått ett ärende av Linus Jepsson.

– Nästa steg är att kontakta kommunens miljökontor och jag vet att Marie försökt få kontakt med Sven-Inge Svensson under dagen, säger Gerd Lundquist.

Kommunens miljönämnd är ansvarig för tillsynen av reningsverkets verksamhet där dagvattendammarna ingår. Länsstyrelsens åtgärd är i första hand så kallad tillsynsvägledning.

– Vi kan vägleda kommunen och det har vi gjort tidigare. Vi hade ett möte på Hässleholms vatten förra hösten, det skulle vi också kunna återuppta, säger Gerd Lundquist.

Tillsynen är ju delegerad från länsstyrelsen till kommunen, kan det bli aktuellt att ta tillbaka den?

– Det finns ett policydokument för i vilka fall vi ska överta tillsynen och inte. Men det ger ingen guidning i detta fall, det blir en bedömningsfråga. Annelie Johansson beslutar om sådant, men vi från tillsynsenheten kan komma med önskemål, säger Gerd Lundqvist, men hinner inte utveckla resonemanget närmare.

Linus Jepsson befarar att dricksvattenbrunnarna i området är dåliga på grund av att grundvattnet förorenats, något som ser ut att bekräftas av ett dike som håller på att grävas bakom reningsverket. Maglekärrsbäcken ska där dras om med syftet att verkets skydd mot översvämningar ska förbättras. Det grundvatten som trängt upp i diket är alldeles brunt och ser definitivt kontaminerat ut.

Linus Jepsson har tidigare på grund av föroreningarna ansökt om kommunalt vatten och fått nej på grund av reningsverkets skyddsavstånd, trots att detta inte är fastställt. Han kan inte få ett officialservitut för att borra en brunn på kommunens mark i närheten eftersom lantmäteriet konstaterade att fastigheten i första hand ska ha kommunalt vatten. Inte heller går tekniska kontoret med på att ge honom ett enklare avtalsservitut.

– Någon annan utväg än denna anmälan finns inte för mig, skriver han nu.

I november anmälde han oljefilmen på Finjasjön och även en stark avloppslukt från reningsverket, längs Maglekärrsbäcken och där bäcken mynnar i Finjasjön. Miljökontorets inspektör kunde också notera detta.

Miljöinspektören uppmanade Hässleholms vatten att lämna synpunkter och informera om det förekommit händelser eller åtgärder på reningsverket som skulle kunna föranleda oljefilm eller ökad avloppslukt.

Men Hässleholms vatten slår ifrån sig.

– Processerna vid verket har under den angivna perioden fungerat utan anmärkning, skriver Tord Sonander på Hässleholms vatten.

Han hävdar att eventuella olägenheter först borde ha noterats i Magle våtmark – något som alltså inte är relevant om problemet finns i dagvattnet eftersom det inte passerar våtmarken.

– Våtmarken luktar också numera, särskilt vid utloppspunkten. Men ett par äldre människor jag mötte berättade att de ringt till Hässleholms vatten för att de känt lukt och fått svaret att det var bönder som kört ut gödsel. Självklart är det inte så, då just den lukten är väldigt speciell, nästan som parfymerad, säger Linus Jepsson.

Sonander passar också på att slå tillbaka mot Linus Jepsson angående skyddsavståndet.

– Vid hantering av avloppsvatten finns det alltid risk för att lukt uppstår, därav den av Hässleholms vattens styrelse beslutade policyn om krav på skyddsavstånd till verket, skriver han.

Linus Jepsson ser ett mönster i hur hans anmälningar hanterats.

– Jag är inte dummare än att jag förstår att alla måste inse problemet. Det är lite kejsarens nya kläder, att fortsätta restaurera Finjasjön samtidigt som vi tillför mer föroreningar. Arbetet är kanske till för att motverka en total katastrof. Men det spelar ingen roll, katastrofen kommer ändå. Sjön blir mindre och mindre kapabel att ta emot all skit, säger han.

Han tror att läget är väldigt allvarligt och att belastningen på Finjasjön nu ökar för varje dag.

– Det är total misär. Ju mer man bygger utan fungerande infrastruktur desto värre. Det är väl typiskt för u-länder, att infrastrukturen inte fungerar, säger han.

Han misstänker att de ansvariga redan gett upp sjön och inte vill investera i den.

Frilagt har sökt Sven-Inge Svensson och Annelie Johansson. Hässleholms vatten går inte att nå för en kommentar på grund av flytt.

Berit Önell