Intresset var stort för torsdagskvällens politikersamtal om demokrati och mänskliga rättigheter i församlingshuset i Hässleholm. Inför en fullsatt sal fick politiker från de partier som är representerade i fullmäktige svara på de lite djupare frågorna.
Allmänhetens frågor fick däremot inga svar. Moderatorn Håcan Nilsson uppmanade istället politikerna att ta dem med sig. En av frågorna gällde Frilagts avslöjande om att valsedlar från nya partier inte kommer ut till äldreboenden som anordnar röstning. Flera politiker lovade att redan på fredagen följa upp frågan.
Gunnar Götborg, pensionerad pastor från Missionskyrkan (Equmeniakyrkan) höll en kort inledning om vikten av att försvara demokratin.
ANNONS
Fem Hässleholmsprofiler framförde en dokumentär föreställning baserad på intervjuer med fem personer från olika länder som fått betala ett högt pris för att de står upp för mänskliga rättigheter. Det gällde kamp mot korruption i Zimbabwe, för urfolkens rättigheter i Honduras, för markrättigheter i Kambodja, hbtq-rättigheter i Uganda och en svensk ledarskribent som utsatts för hot och hat från högerextrema grupper.
– Skakande, sa Dolores Öhman (MP) när Håcan Nilsson frågade vad hon tyckte om föreställningen.
– Vi behöver hela tiden bli påminda om sådana berättelser, sa Agneta Olsson Enochsson (L).
– Vi kan inte ta demokratin för given. Det krävs civilkurage och att vi står upp tillsammans, sa Lena Wallentheim (S).
Det fortsatta samtalet rörde sig mellan bristen på demokrati i andra länder och oroväckande tendenser i Sverige. Flyktingfrågan berördes också.
– Det är viktigt att motarbeta allt förtryck. Det ger annars legitimitet för grövre våld, sa Bertra Kullberg (V).
Hon vände sig till företrädarna för Studiefrämjandet, som var med i arrangörsgruppen, med en uppmaning att starta kurser i civilkurage i Hässleholm.
Advokaten Lars Johnsson (M) nämnde att många svenskar inte vågar vittna i domstol.
– Jag går väl lite emot Advokatsamfundet, men jag tycker att vi skulle pröva frågan om anonyma vittnen, sa han.
Sven Lundh (SD) berättade att han känner andra som blivit utsatta för hot på grund av sina politiska uppdrag och också många som tycker att det inte är värt det att engagera sig politiskt.
Politikerna verkade ganska eniga i frågan om att politiker inte ska sitta alltför länge på sina poster, även om Björn Widmark (FV) gick längst. Han tyckte att tio år var för länge.
– Vi har ett ökat antal yrkespolitiker som lever på detta och bevakar sina intressen, det är vi emot och vi vill ha lägre arvoden, sa han.
Möjligheten att kontrollera om biståndspengar kommer fram ledde till en del debatt.
Lars-Ivar Ericsson (C ) nämnde Kambodja som ett land med skendemokrati där oppositionspartierna förbjöds inför valet.
– Där har åtskilliga miljarder i biståndspengar pumpats in och Sverige har också bidragit. Men nu ska pengarna gå till forskning och utbildning.
Björn Widmark, med lång internationell erfarenhet, bland annat som militärattaché i Moskva, varnade för naivitet när det gäller bistånd.
– Bistånd föder diktaturer, sa han.
Agneta Olsson Enochsson varnade istället för misstro och tyckte att man måste lita på att bistånd kan komma till nytta.
Lars Johnsson och Sven Lundh ville helst se att biståndet förmedlas genom FN, kyrkor eller andra civila organisationer.
Panelen hade olika uppfattningar om Sveriges vapenexport. Är det dubbelmoral att sälja vapen till diktaturer och länder i krig?
– Ett land har alltid en armé, antingen sin egen eller någon annans, sa Björn Widmark.
Han förklarade att det bästa vore att avskaffa både kriminalitet och krig, men att många länder behöver vapen för att upprätthålla en balans.
– Om inte vi säljer vapen kanske Ryssland gör det, sa han.
Han fick stöd av Lars Johnsson som menade att det inte är svart eller vitt.
Pressfriheten diskuterades från Pragvårens underjordiska radiosändningar till avsaknaden av journalistisk bevakning i Perstorp och om makthavare är rädda för eller påverkas av journalistisk granskning.
– En bra tidning ska granska oss makthavare hårt även om det kan vara obehagligt för oss, konstaterade Sven Lundh som också tyckte det var bra att det idag finns fler medier att välja på, vilket kan ge allmänheten en bredare information.
Robin Gustavsson medgav att politiker påverkas av medias rapportering.
– Jag tycker nog att det kan öka risken för mer populistisk politik, med kortsiktiga prespektiv, sa han och menade också att media har lite svårt att referera till goda exempel.
Björn Widmark nämnde det som hände på Norra Skåne 2014 då två kommunalråd vände sig till Norra Skåne och klagade på de negativa rubrikerna med påföljd att den granskande journalisten (undertecknad) blev av med jobbet och fortfarande misstänkliggörs i vissa kretsar.
– Vi är ute på ett sluttande plan när vi håller på på det sättet, sa han.
När allmänheten fick möjlighet att ställa frågor var det fyra personer som yttrade sig, men Håcan Nilsson bedömde att frågorna antingen var utanför ämnet eller av den arten att de inte var möjliga att svara på i sammanhanget. Efter mötet, och efter att ha fått mer information om Frilagts avslöjande om valsedlarna, beklagade han att den frågan inte kom med.
– Jag trodde det var självklart att det skulle lösas, sa han.
Men så enkelt är det alltså inte. Om de ambulerande valmottagarna ska ta med alla partiers valsedlar till äldreboendena krävs ett beslut om att göra mer än vad lagens miniminivå kräver.
Björn Widmark tycker att det är helt tokigt att inte alla valsedlar är tillgängliga för röstande på äldreboendena.
– Alla partier som ställer upp i valet och har tryckta sedlar och är registrerade – alla de ska finnas överallt – det säger sig självt.
Agneta Olsson Enochsson och Lena Wallentheim håller med och lovar att ta upp frågan redan på fredagen.
– Det är klart att alla ska kunna rösta på vilket parti de vill, säger Wallentheim.
Berit Önell
