INSÄNDARE. Det är en lite märklig situation i debattsverige nu inför valet. Det finns internationella rankinglistor som visar att Sverige ligger i topp inom de flesta områden, och därför visar att vi objektivt sett är ett av de bästa länderna i världen att leva i. Man kan ju tycka att det borde göra även de som är nationalistiskt sinnade stolta och glada – men ändå är det just den gruppen som skriker ut sitt missnöje mest och vill ändra på i princip det mesta.
Att det går så bra för Sverigedemokraterna har troligen inte alls med Sveriges integrations- eller flyktingpolitik att göra. Vi kan se samma politiska utveckling i de flesta demokratier i Europa där partier med ungefär samma värdegrund som SD växer.
Försöker man hitta en gemensam nämnare till den utvecklingen framträder en bild av att demokratin har försvagats i de Europeiska länderna, även i Sverige, och att de nationalistiska partierna lyckas exploatera missnöjet och skapa motsättningar som de själva sen förstorar upp ytterligare.
I ett nyhetsbrev från Lunds Universitet nyligen skriver en docent i nationalekonomi ”– Det värsta som kan hända en demokrati är om ”eliten” och de bredare folklagren inte längre delar samma världsbild. Ett förlorat förtroende tar oerhört lång tid att bygga upp. Ett mått på det politiska systemets misslyckande, kan vara när det skapas nya partier. Att ett parti växer från 3 procent 2006 till 20 procent enligt opinionsundersökningarna säger väldigt mycket”.
Att det finns en diskussion och oro för demokratins status även i Sverige är lätt hitta stöd för i media. Ändå fortsätter ”7-klövern” (en benämning som sd använder, vilket på ett bra sätt visar att de själva inte ser sig som en del av den övriga politiken) en politik som ytterligare minskar förtroendet för dem. Ändå görs ingenting för att bygga upp förtroendet igen. Politiken görs upp i slutna möten, och väljarna används som ”politiska konsumenter” som man lockar genom kommersiell marknadsföring, inte genom att lyssna och ge sin bild av vilken utveckling de vill se. S och M gör anspråk på att vara ”statsbärande partier”, och det är därför de som bär ansvaret för utvecklingen, även om samtliga övriga partier är delansvariga.
Om ett par månader är det val, och det finns risk för att ett parti som för en nationalistisk politik och i sitt partiprogram har formuleringar som är direkt nyfascistiska kan bli det största partiet. Eftersom partierna inte tar sitt ansvar återstår att vädja till väljarna att inte proteströsta på ett parti som vill avveckla demokratin som vi känner den och hyllar länder som Ungern som avvecklar rättsstaten och pressfriheten. Det är frestande att ”röra om i grytan” som man brukar säga. Men glömmer bort att det är vi själva som ligger i den.
Peter Groth
Oberoende grön