Intresset för ovanstående tävling har aldrig varit överdrivet stort. Det är åtskilliga årtionden sedan jag överhuvudtaget ägnade någon uppmärksamhet åt detta program. Det är något av en hysteri över det hela och förstår inte hur ”vuxna” människor kan hänge sig så totalt åt denna pseudohändelse. Enligt min mening är det i huvudsak ett barn- och ungdomsprogram.

Det program som jag fastnade för som alternativ, var en inspelning av norska radioorkestern tillsammans med jazzmusikern Håkon Kornstad och ett fyrmannaband. Denne jazzmusiker hade av en händelse kommit i kontakt med operamusiken och utbildat sig i den musikformen till en utmärkt tenor. Han hade för övrigt Jussi Björling som förebild.

Denna mix av klassisk musik (opera) och jazz blev en annorlunda skapelse som framfördes både vokalt och instrumentalt på ett smakfullt sätt. Bland annat spelades musik av Grieg, Tosti och Verdi. Han berättade mellan styckena hur hans musikaliska utveckling hade tagit form. Intressant! Programmet går att ses i SVT Play till den 11 juni.

Nu ska villigt erkännas att jag inte är musikaliskt begåvad på något sätt, men vill ändå att musiken ska tilltala mina sinnen och helst kännas i maggropen också. Går det kalla kårar utefter ryggraden är det pricken över i. För övrigt lyssnar jag ytterst sällan på musik, SR:s P1 som gäller. Men om av en händelse tonerna från Lasse Stefanz orkester skulle komma åt mina öron, så gör sig genast kräkreflexen påmind.

Läsaren av ovanstående rader utbrister givetvis spontant: kultursnobb! Jag tänker inte dra den vanliga visan om smaken och baken. Hoppsan, nu gjorde jag det visst! Nu har väl älskare av populärmusik gått i taket i ren ilska över min sågning av denna genre? Varsågod och skölj!