Vi vuxna etiska svenskar ojar oss över denna inställning till klädnorm för kvinnor och barn. Med uttrycklig förakt ropar vi ”kvinnoförtryck”. Var och en må ha sin uppfattning vad det handlar om, men ska vi moralisera över det? Vi har också våra egna ”konstiga” vanor och traditioner, de flesta importerade. Varför ska vi inte försöka underlätta livet för de barn som tvingas växa upp med en avvikande tradition i vårt land?

Numera ligger dessa burkinis och samlar damm i en skrubb på någon skola och detta på grund av våra politikers fördomar. Typiskt inslag i den inskränkta politik som råder i vår kommun. Varför förmena dessa barn möjligheten att få ett fullständigt betyg i ”Idrott och hälsa” som är nödvändigt för att gå vidare i skolsystemet. Att kunna lära sig simma är, som jag ser det, en mänsklig rättighet och dessutom livsviktigt i en nödsituation. Det berikar dessutom livet för den enskilde individen. I andra kommuner råder en annan inställning till ”problemet”, där köps och tillhandahålls burkinis av skolan.

Nu skriker moralisterna i högan sky: låt föräldrarna betala barnens burkinis! Man ska då betänka att plagget är tämligen dyrt och har en kort användningstid. Alla föräldrar till dessa barn har inte tillräckliga ekonomiska resurser för denna utgift. Så ”barn hjälper barn” har i det här fallet, enligt min mening, full legitimitet.

Å andra sidan kan man undra över vissa fäders inställning till klädsel, eller rättare sagt till avsaknad av klädsel i badhusets herrbastu och dusch. Här sitter de fullt påklädda och slappar utanför bastun, medan deras döttrar duschar och badar bastu med oss mer eller mindre överviktiga äldre ”gentlemän”. Personligen har jag inga problem med nakenhet, men man kan fundera över när dessa småflickor kommer upp i tonåren, vad händer då? Sitter även då fäderna på sin vakt utanför herrbastun? Om det finns pedofiler som läser dessa rader, kan det misstänkas att de vallfärdar till badhuset. Tilläggas kan att småpojkarna är mer pryda av sig och flera duschar och bastar med badkläder på.