– Vi behöver akut en centralt belägen fritidsgård, säger bibliotekschef Anette Mjöberg på stadsbiblioteket i Hässleholm efter torsdagens dramatik då en ung man uppträdde aggressivt och spottade på en bibliotekarie.

Då var måttet rågat efter en längre tids problem med ordningsstörningar på biblioteket. Anette Mjöberg hoppas också att fler väktare, tydligare regler och förändringar i den fysiska miljön ska lugna situationen.

Stämningen på biblioteket var dock fortfarande orolig på fredagen.

Det var ett språkligt missförstånd vid en tillsägelse som fick en besökare att bli så aggressiv att han spottade på en bibliotikarie.

Så förklarar i alla fall Anette Mjöberg på fredagseftermiddagen händelsen.

– Kommunikationsproblemet ursäktar inte beteendet, men skulle kunna förklara det, säger hon.

En mer eller mindre hotfull besöks- och arbetsmiljö har ett tag rått på Hässleholms stadsbibliotek.

Att det fortfarande råder en spänd stämning på stadsbiblioteket känns i luften när personalen får frågor om läget. Ingen vill uttala sig om hur de ser på sin arbetsmiljö. Bibliotekschef Anette Mjöberg för allas talan.

Hon presenterar det för Frilagt som ett val de anställda gjort. Men i ett mail till en anställd som ovetande om valet redan hade uttalat sig, ger hon instruktion att fortsatta frågor ska hänvisas till chefen.

I Hässleholms kommuns lednings- och medarbetarpolicy står det tydligt att en ledare ska visa respekt för medarbetare, tillit till deras kompetens och att de ges mandat och möjligheter att ta ansvar för sitt uppdrag.

Stöttar du din personal i att våga och att få uttala sina tankar? Är inte det en viktig del i att återskapa god arbetsmiljö – att skapa förståelse och respekt via öppen kommunikation om känslor och behov?

– Sagt på det sättet så ligger det absolut något i det – jag har bara inte tänkt på det på det sättet. Givetvis får personalen uttala sig, men vi har gemensamt valt att låta mig tala för huvudbiblioteket, säger Anette Mjöberg.

Den medarbetare som inte var informerad om det valet vittnar om personalens olustkänslor.

– Det är en orolig stämning bland personalen. Många känner inte för att jobba kvällar, säger bibliotekarien.

Mer väktartid och anslag om regler

Bibliotekschefen vill möta den tilltagande stökighet som växt fram på biblioteket med att förstärka på väktarsidan och öka tydligheten om hur besökare förväntas uppträda.

I måndags sattes ordningsregler upp. Ett första anslag om vad som gäller möter i entré. Även på andra våningsplanet finns reglerna väl synliga.

Givetvis har reglerna funnits hela tiden, men för att hjälpa både personal och väktare har de nu kommit upp.

– Antalet väktartimmar under eftermiddag- och kvällstid utökas med start på måndag, meddelar Anette Mjöberg.

Varför är biblioteksmiljön störd?

Anette Mjöberg menar att orsakerna är flera. Några hänger ihop.

En ökande mängd av olika typer av sociala problem och drogmissbruk är en del i förklaringen till att hotfulla situationer uppstår.

En annan är att biblioteket just nu har för många besökare – helt enkelt för att det blivit en ofrivillig fritids-och ungdomsgård.

– Det är inte vår uppgift och vi har inte varken tid eller lokalkapacitet att ta oss an den typen av verksamhet, säger Anette Mjöberg.

Hon söker nu fritidschefen för att diskutera en lösning via en avlastning på den biten.

Den rent fysiska miljön i biblioteket går också att förbättra. Några åtgärder har redan vidtagits. En ommöblering har gjort arbetsplatser av tidigare sittplatser längs balustradräcket på övre plan.

– Akustiken i lokalen är lite egen och det gör att ljud kan färdas och förstärkas på sätt som vi behöver få kontroll över. Jag har försökt få hjälp med det från en firma som tyvärr inte återkommit och nu ska jag på nytt ta itu med problemet, säger bibliotekschefen.

Problemen pågår

Ett talande bevis för att läget inte löser sig av enbart regler och väktare får Frilagt ett direkt prov på.

Halvvägs upp i bibliotekstrappan, i sällskap med bibliotekschefen för att ta ett foto på den nya möbleringen, hörs hårda ord från övre plan.

– Vad f-n glor du på? Sluta upp att glo på oss!, skriker en ungdom och en hotfull stämning sprider sig ut över räcket och långt ner i trappan.

Den ropande, som sitter tillsammans med sina tre kompisar i sittgruppen alldeles ovan trappan, avslöjar att det rör sig om en incident som inträffade på vägen in i kulturhuset.

Han uppger att han blivit hotad och slagen efter en ordväxling på entréplan. De två flickor som han nu just uppmanat att sluta upp att titta, sitter en bit längre bort längs räcket. Den ropande menar att flickorna är vänner till den som gav sig på honom.

Efter en stunds samtal om hur man kan och ska bete sig vid hot verkar ungdomarna inse att de handlar oacceptabelt och omoget när de sitter och skriker. Och att lösningen inte är att själv börja hota. Det framkommer också att de av rädsla för repressalier inte vågar ta upp den här typen av småbråk på annat sätt än att själva visa upp att de kan gå till anfall.

– Det vore att gola att polisanmäla och då blir man knivad om de får veta det, säger de fyra och förstärker i mun på varandra övertygat att det är så.

Själva har de ingen kompis som knivhotats, men de hävdar ändå bestämt att det kommer att bli följden av en anmälan.

– Se bara på hur det gick för dem som vittnade om rånet i Hembygdsparken; deras bilar sprängdes, säger en av de oroliga ungdomarna.

Polisanmäl alltid våld

Två väktare kommer lägligt uppför trappan och diskussionen fortsätter med deras hjälp. De betonar att våld alltid ska polisanmälas.

– Om inte polisen vet kan de inte göra något. Varje gång jag möter en polis är det det de ber om. Att folk anmäler, säger väktaren till ungdomarna.

De två flickorna som påståtts titta onormalt säger till bibliotekschefen, som tagit sig bort till dem, att de inte vet något och inte förstår varför det skriks åt dem. Tyst och skrämt lämnar de sedan övre plan.

Breda lösningar och samarbete

Upplevelsen förstärker intrycket att bristande kommunikation, förutfattade meningar, integrationsfrågor och rädslor är en stor del i problematiken som skapar biblioteksoron.

– En bred lösning och ett ökat samarbete behövs, nickar bibliotekschefen. Vi behöver alla hjälpas åt.

Vid ett av de runda borden på övre plan sitter fem unga män och småpratar lågt. Fyra av dem ställer upp på både samtal och bild, men den femte avböjer. Även här märks det en rädsla för att synas och att ta ställning.

Vad brukar ni göra på biblioteket?

– Vi kommer hit ungefär varannan dag och gör läxorna och eftersom vi går i samma klass jobbar vi tillsammans, svarar Hussain Hosseini och pekar leende på kompisen Abolfazl Rezaei.

Khodi Ebrahimi och Sajad Mousavi kommer för att läsa böcker och att snacka med kompisar. Alla fyra håller med om att det stundtals är för högljutt och stökigt på biblioteket.

– Det är inte bra. Är det bara lugnt kan man fokusera mer, tycker Khodi Ebrahimi.

På frågan om de tycker att de själva kan säga till den som stör tycker två av dem med viss tvekan att de skulle våga det. De andra två skulle känna sig klart obekväma och vara rädda för repressalier.

– Det är inte vårt jobb att säga till, men jag skulle kunna säga det, säger Hussain Husseini.

Alla som Frilagt talat med vill ha tillbaka ett fungerande bibliotek. Om de planerade åtgärderna inte bara förflyttar problemen utan ger ett resultat, återstår att se, liksom om det behövs fler insatser.

Lotta Persson