En skärpt lagstiftning mot barnäktenskap är på väg. Den viktigaste förändringen i det förslag som nu är på remiss är att äktenskap som ingåtts utomlands inte ska godkännas om någon av parterna är under 18 år när någon av dem kommer till Sverige. Idag krävs i princip bevis för tvångsgifte för att äktenskapet ska underkännas, vilket var huvudskälet till att kommunstyrelsens arbetsutskott i Hässleholm i förra veckan inte tyckte att de kunde säga ja till en motion om att göra mer för att motverka barnäktenskap.
Intentionen i lagförslaget välkomnas av både kommunstyrelsens ordförande Pär Palmgren (M) och oppositionsrådet Lena Wallentheim (S).
Regeringen med justitieminister Morgan Johansson tillsatte i februari 2017 en snabbutredning i syfte att säkerställa ett starkt skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv. Genom ett tilläggsdirektiv kom även den internationella dimensionen av tvångsgifte och könsstympning med i utredningen.
Målsättningen är att Sverige inte längre ska godkänna utländska barnäktenskap. Den 5 december presenterades ett delbetänkande som är ute på remiss till den 8 mars. Den 1 september ska ett slutbetänkande vara klart och den nya lagen skulle sedan kunna träda i kraft den 1 januari 2019.
Frågan har blev högaktuell efter de stora flyktingströmmarna 2015. Migrationsverket identifierade i en rapport våren 2016 hela 132 gifta barn, de flesta sammanboende med sina makar, med kommunernas godkännande. Förmodligen är de betydligt fler eftersom mörkertalet antas vara stort.
Utredarna, under ledning av justitierådet Mari Heidenborg, konstaterar att Sverige länge haft inriktningen att utländska äktenskap ska godkännas i så stor utsträckning som möjligt. Men insikten om förekomsten av barnäktenskap har växt och 2014 skärptes lagen något. Sedan dess kan personer under 18 år inte få dispens för att gifta sig i Sverige. Äktenskap som ingås utomlands är inte heller lagliga om någon av parterna har anknytning till Sverige. Två nya brott, äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa, infördes.
Men äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag och där parterna saknar anknytning till Sverige och vid vigseln fyllt 15 år godkänns som regel fortfarande.
Utredarna konstaterar att nekat erkännande kan få juridiska konsekvenser när det gäller exempelvis arvsfrågor och rätten till familjeåterförening. Men de hänvisar till barnkonventionen och kommer fram till att barnets bästa måste stå över dessa möjliga konsekvenser.
– Utgångspunkten är att barn inte ska leva i äktenskap och att alla barn har rätt till samma stöd och skydd, skriver utredarna.
De menar att barn i första hand ska skyddas av de lagar som värnar barns rättigheter och inte av äktenskapslagstiftningen.
– Det övergripande intresset av att motverka barnäktenskap väger tyngre än arvsrätten, skriver de.
Barnombudsmannen har också uppmärksammat att det är oacceptabelt att Sverige har olika måttstockar för huruvida ett äktenskap godkänns beroende på om barnet har sin hemvist i Sverige eller kommer hit som asylsökande.
Hässleholms kommun är inte remissinstans och Pär Palmgren har inte satt sig närmare in i förslaget, men är positiv till en skärpning. Modellen att underkänna utländska äktenskap om någon av parterna är under 18 år när de kommer till Sverige i syfte att bosätta sig här tycker han verkar bra.
– Det låter tydligt och det är vi inte bortskämda med, säger han.
Han tycker att det är viktigt att svenska lagar och normer tillämpas i Sverige.
– I det här landet gäller våra lagar. Om man inte gillar dem får man välja någon annanstans att bo. Vi ska ha respekt för andra kulturer, men det betyder också att de som kommer hit får anpassa sig, säger han.
Pär Palmgren betonar också barnets bästa enligt barnkonventionen.
– Barnäktenskap är otäckt, säger han.
Lena Wallentheim har tittat på förslaget, men har inte heller läst hela delbetänkandet.
– Det är bra att vi skärper upp det här. Vi ska följa barnkonventionen och värna barnen, de ska få vara barn. Inga barn ska fara illa, var än de kommer ifrån, säger hon.
Hon hoppas också att en skärpt lag ska följas av bättre vägledning om hur kommunerna ska hantera frågorna.
– Det är viktigt att man ger oss i kommunerna redskap. Det är svårare om inte lagen stöder fullt ut, säger hon.
Berit Önell
Läs tidigare artikel i ämnet: