KRÖNIKA. USA byggde upp det internationella handelssystemet efter andra världskriget och som den dominerande makten, såväl ekonomiskt som militärt, garanterade man dess efterlevnad och fortbestånd. Under efterkrigstiden expanderade internationell handel kraftigt, delvis som en följd av en successiv reducering av tullar och andra handelshinder. Som alltid finns det vinnare och förlorare, men på det hela taget var systemet en stor framgång eftersom en ökad handel inte bara ledde till ökat ekonomiskt välstånd utan också till bättre politiska relationer mellan länder, till exempel då förlorarna i andra världskriget, Tyskland och Japan, införlivades i det internationella ekonomiska systemet. Med sitt förkunnande av sina ”reciprocal tariffs” (ömsesidiga tullar), så satte Donald Trump en slutpunkt för denna period. Tullarna var högre än förväntat och är en större chock än de så kallade Smoot-Hawley tullarna från 1930, som bidrog till den djupa depression då, eftersom internationell handel spelar en mycket större roll idag än på 1930-talet.

Det var inte bara storleken på tullhöjningarna som ingav oro, utan också hur de hade beräknats. I stället för en genomtänkt analys som tar hänsyn till olika faktorer, så tycks det som om tullsatserna har beräknats genom att ange USA:s bilaterala handelsunderskott gentemot ett visst land (till exempel EU) som en andel av den totala importen från det landet (EU). Enligt tidskriften ”The Economist” så är det tillvägagångssättet ungefär lika meningsfullt som att basera tullsatsen på antalet vokaler som förekommer i landets namn. En del kommentatorer menar att man har helt enkelt frågat ChatGPT och sedan använt det svaret. Över huvud taget var Trumps framträdande i ”Rose Garden” präglat av en mängd felaktigheter, och rena falsarier, när han beskrev hur tullar har påverkat ekonomin i tidigare skeden samt hur tullar fungerar i allmänhet. Ett av hans mest absurda uttalanden var att depressionen på 1930-talet uppstod på grund av man inte hade infört tullar, när sanningen är precis tvärtom. Sammanlagt kan man säga att hans presentation, av USA:s kanske största handelspolitiska åtgärd någonsin, väl representerade den skriande brist på kompetens som kännetecknar hans regering.

En annan absurditet i beräknandet av tullarna är att enbart handel med varor beaktas, medan man däremot helt bortser från tjänstehandel. Nu råkar det vara så att USA har ett stort handelsunderskott när det gäller varor men ett nästan lika stort överskott i handeln av tjänster. I handeln mellan USA och EU så är det amerikanska underskottet mycket lägre om man räknar med både varor och tjänster vilket man naturligtvis bör göra.

På grund av den totala godtyckligheten av tullsatserna, så drabbas flera av världens fattigaste länder av mycket höga tullar, till exempel Lesotho i Afrika som påläggs 50 procent. Ett ytterligare exempel på den makalösa inkompetensen hos Trump och hans regering illustreras av det faktum att importen från två obebodda öar, Heard and McDonalds Islands, som tillhör Australien och ligger i södra Indiska Oceanen mellan Australien och Antarktis, nu har en tullsats på 10 procent. De enda två länder som undantogs från tullarna var Ryssland och Nordkorea. Som en följd av de nya tullarna så kommer importen till USA nu att beläggas med en tull på i genomsnitt 24 procent, jämfört med 2 procent tidigare.

Varför inför då Trump tullarna? Han har länge betraktat bilaterala handelsunderskott, det vill säga att ett land importerar mer än vad man exporterar, som något negativt i sig. Att insistera på balanserad handel, det vill säga att exporten är lika stor som importen, gentemot varje handelspartner strider mot all ekonomisk logik, men det är inget som imponerar på Trump. Det finns inga starka skäl till att hans tullar kommer att eliminera bilaterala handelsunderskott. Han påstod också att utlandet har högre tullar än vad USA har och att andra länder, i synnerhet Europa, har utnyttjat USA under många år. Det är riktigt att Europa har åtnjutit ett militärt skydd av USA som man inte har betalat tillräckligt för, men att påstå att USA, världens i särklass mäktigaste land efter andra världskriget, skulle systematiskt ha utnyttjats av andra mindre länder är en ren fantasiprodukt. Ett problem är att Trump ser handel som ett nollsummespel, vilket innebär att om ett land tjänar på en transaktion så måste nödvändigtvis det andra landet förlora motsvarande summa. Detta är också rent strunt då hela poängen med frivillig handel är att båda parter tjänar på det om än i olika omfattning.

Ett annat skäl till att införa tullar är att man vill reindustrialisera USA genom att locka utländska företag att etablera sig i USA och därmed slippa tullarna. Ibland framförs också idén att man genom tullinkomsterna kan finansiera stora sänkningar eller till och med ett avskaffande av inkomstskatten. Detta är ett önsketänkande. Om tullarna verkligen skulle leda till en kraftig minskning av importen, som syftet är, så skulle det också medföra att tullinkomsterna i motsvarande grad skulle bli lägre.

Ett ytterligare argument är att använda hot om högre tullar till att tvinga andra länder att bekämpa smugglingen av droger och illegal invandring till USA. Sist, men inte minst, så ska man inte underskatta att Trump vill demonstrera sin makt inför en såväl inhemsk som utländsk publik. Auktoritära ledare genomför ofta aktioner som i sig är ganska så meningslösa, men som har som syfte att visa vem som bestämmer och vem som har makten.

Vilka effekter kan man då förvänta sig av Trumps tullar? Vi har redan sett att börserna har gått ner som en följd av att man förväntar sig stigande kostnader för konsumenter och företag och att sannolikheten för en recession har ökat. Även om tullar i allmänhet medför ökade kostnader för företag, så hade man kunnat anpassa sig efter att det väl införts. Men vad som är betydligt värre är när man inte vet vad som kommer att gälla framöver. Höjda tullar i dag, kanske sänks de nästa vecka för att återigen höjas när Trump känner sig förolämpad av någon eller någonting. Är tullarna bara ett temporärt förhandlingsmedel eller kommer de att införas permanent? Regeringen kommer med ständigt nya skäl för tullarna och Trump kan vilken dag som helst ändra sin egen åsikt från föregående dag. Hur kan företag under sådana förhållanden planera för långsiktiga investeringar? Denna osäkerhet om den framtida ekonomiska politiken medför att företag avvaktar med sina investeringar. Man kan också spekulera i om en ökad ekonomisk och politisk turbulens kommer att gynna de nationalistiska högerpartierna i Europa, kanske främst AfD i Tyskland, som ju Elon Musk och vicepresident J.D. Vance öppet har understött.

På lite längre sikt finns risken för ytterligare negativa följder. Först, en ökad protektionism, det vill säga ett minskat utbyte av varor, tjänster, kapital och idéer mellan länder, leder till lägre innovation, lägre tillväxt och inkomster i hela världen. Dessutom, kommer ett utbrett handelskrig att förstärka den redan existerande uppdelningen i olika globala politiska och ekonomiska block vilket ökar risken för framtida konflikter, även militära. För det tredje, så kommer USA:s internationella maktposition och prestige, inte minst gentemot Kina, att försvagas. En av USA:s största tillgångar, ett stort antal allierade med vilka man delade grundläggande värderingar, håller redan nu på att spelas bort av Trump. Trovärdighet är av stor betydelse när det gäller ekonomisk politik. Vem, privata företag eller regeringar, kan lita på Trump och USA? Ett land som ignorerar ingångna handelsavtal, ignorerar fakta och vars politik bestäms av dagslynnet hos en instabil och oberäknelig president?

Det land som skapade det internationella handelssystemet, USA, håller nu som bäst på att nedmontera det till stor skada för sig själv och alla andra handelspartners. Kina, som sedan länge har anklagats för att missbruka reglerna uppställda av den internationella handelsorganisation (WTO), via otillåtna statssubventioner, dominerar allt fler marknader och hotar mindre länders marknadsandelar och sysselsättning.

Frågan är nu hur andra länder, främst Europa, bör reagera? Man kan, från en ren ekonomisk synvinkel, argumentera för att inte svara med samma mynt utan i stället sänka sina tullar och därmed försvara det internationella handelssystemet. Man ska komma ihåg att det land som inför tullar i regel förlorar mest på det. Dessutom utgör importen en betydligt större andel av BNP i mindre europeiska länder än vad det gör för en stor ekonomi, som USA, som kan producera det mesta inom det egna landet. Men det är av politiska skäl knappast möjligt att inte reagera på Trumps provokation. Om Europa inte reagerar så kan Trump tolka det som ett svaghetstecken och komma med ytterligare fordringar. Situationen påminner om den i Ukraina, där eftergifter till Putin kan minska konflikten på kort sikt, men samtidigt uppmuntra till ytterligare aggression längre fram.

Förutom att införa tullar på amerikanska varor, så kan Europa skärpa regleringen och beskattningen av de stora amerikanska It-företagen som en motåtgärd. Risken är naturligtvis att det leder till en eskalation och ett utbrett handelskrig, som på 1930-talet, med förödande konsekvenser för den globala handeln som i sin tur kan leda till en recession i hela världen.

Men betydligt viktigare än att hämnas med höjda tullar, är att Europa i stället intensifierar sina ansträngningar med att fördjupa den inre europeiska marknaden, speciellt med avseende på tjänstehandel. Dessutom bör man sluta handelsavtal med andra likasinnade länder och regioner, till exempel Australien, Japan, Kanada, Mexiko, Norge, Sydkorea och Schweiz som är intresserade av att upprätthålla ett globalt system av någorlunda fri handel, i synnerhet när det gäller tjänster som kommer att spela en allt viktigare roll i framtidens ekonomi. Det är viktigt att notera att USA inte dominerar internationell handel på alls samma sätt som är fallet med globala finansiella marknader och militära utgifter. USA:s andel av den globala importen uppgår till 15 procent, medan EU, de 12 medlemmarna i ” Trans Pacific Partnership”, Sydkorea och mindre ekonomier som Norge och Schweiz representerar 34 procent. Det innebär att EU kan spela en viktig roll och därtill har större maktmedel till sitt förfogande gentemot USA än när det gäller säkerhetspolitiska frågor. Dessutom spelar länder som Brasilien, Indien, Indonesien, Sydafrika, Saudiarabien och Turkiet en allt större roll i den globala handeln och ekonomin vilket medför att den ekonomiska makten blir mer och mer utspridd.

Allt sedan Trump dök upp på den politiska arenan, så har det funnits gott om kommentatorer som, av olika anledningar, påtagit sig rollen att försvara hans uttalanden och aktioner. Ett ofta använt argument har varit att det som synes vara ett dumt förslag i själva verket är en del av en sofistikerad plan som bara Trump själv förstår. Efter detta ekonomiska självmål, tullhöjningarna, något av det dummaste man någonsin upplevt i ekonomisk politik, så kan man ju hoppas att man slipper höra mer att Trump spelar fyrdimensionell schack (”four dimensional chess”). ”Fia med knuff” ligger väl närmre till hands.

För tillfället dominerar tullarna nyheterna, men de är endast en åtgärd i en följd av inkompetenta handlingar av Trump-regeringen. Det lär väl dröja lite innan effekterna av Musks och hans DOGE:s (the Department of Government Efficiency) destruktiva arbete, beträffande den offentliga förvaltningen, kommer att märkas. Vi minns när Musk avskedade personal från myndigheten ”The National Nuclear Security Agency” vars arbete involverar kärnvapensäkerhet, för att sedan när de upptäckt misstaget och skulle återanställa dem inte kunna få tag på dem eftersom de hade blockerat deras e-mailadresser. Kanske får vi vänta tills nästa epidemi eller pandemi innan vi ser följderna av att tillsätta R.F. Kennedy Jr., vaccinkritiker och företrädare för konspirationsteorier, som ledare för landets hälso- och sjukvårdspolitik. Vi har också nyligen erfarit hur hemliga militära anfallsplaner mot Houthi-rebellerna i Jemen delades med en journalist. En av deltagarna i samtalet var försvarsministern Pete Hegseth, vars största kvalifikation, förutom en obrottslig lojalitet gentemot Trump, är att han varit programledare på tv-kanalen Fox News. Vi väntar nu med spänning på nästa avsnitt i den såpopera som Trump-regeringen utgör. Hade det inte varit för de enorma kostnader som hela världen får betala, så hade det varit riktigt komiskt.

Tohmas Karlsson