INSÄNDARE. Den kollektiva ledningen av Sverigedemokraterna i Hässleholm gick nyligen till gemensamt angrepp mot Staffan Andersson, som i en tidigare insändare anklagat SD för att vilseleda väljarna. Jag delar Anderssons bedömning, helt baserat på jämförelse mellan vad partiet säger och vad man gör, det är en klar divergens mellan de två. Att hela ledningen av partiet engagerar sig i att angripa Andersson pekar på att Staffan Andersson trampat på en väldigt “öm tå”.
Andersson kritiserade kommande skattesänkningar, som särskilt gynnar höginkomsttagare, allt med politiskt stöd från SD. I sitt svar hävdar Hanna Nilsson och övriga i hjärntrusten att detta är helt naturligt. Man skriver i sitt svar “att höginkomsttagare får mer i skattesänkning är välkända faktorer i en marknadsekonomi”.Man låtsas som att ekonomin är en naturlag som verkar i ett vakuum och är omöjlig att påverka. Marknadsekonomi är inte en naturlag, den verkar under villkor som styrs av politiska beslut. Beslut som SD-politikerna uppenbarligen inte är beredda att fatta, eller tycker är nödvändiga.
I mitten av 1990-talet hade Sverige ca 30 miljardärer. 2010 hade siffran ökat till drygt 100 miljardärer. 2021 återigen hade antalet ökat till 542 stycken miljardärer. Ökningen motsvarar inte sveriges ekonomiska utveckling, Sverige har inte blivit rikare i samma utsträckning. Under samma tidsperiod har vi sett en negativ utveckling inom flera områden med nedskärningar, vars effekter vi idag har att brottas med. Eftersom pengar inte växer på träd, så måste dessa ofantliga rikedomar komma någonstans ifrån. Den enda gruppen som har så mycket kapital är den kollektiva medelklassen. Medelklassen har fått betala huvuddelen av dessa rikedomar, genom att avstå från samhällsservice och subventionera rikedomarna, genom fördelaktiga skatteregler. Förmögenhetsskatt, arvsskatt samt skatt på kapital har kraftigt förändrats under den aktuella tidsperioden, vilket har varit mycket fördelaktigt för den rika så kallade 1%-gruppen av befolkningen. “Medel-Svensson” har inte möjlighet att utnyttja skattesystem och finansiella system, för att berika sig själva, vilket de rika har. Allt för att politiker har prioriterat de välbeställda.
I den budget som regeringen senast presenterade, med aktivt stöd från Sverigedemokraterna, beslutade man att frigöra kapital, genom skattesänkningar, för att stimulera privat konsumtion. Beslutet är konstruerat så att höginkomsttagare får den största förmånen, vilket Staffan Andersson påpekade och som SD Hässleholm ansåg godtagbart och till och med helt naturligt, “det är ju så marknadsekonomin fungerar”.
ANNONS
Efter flera års hög inflation, som givit vanliga löntagare en reallönesänkning, som ätit upp ett decennium av löneökningar, så väljer SD och regeringen att kompensera höginkomsttagare, istället för löntagare i låg- och mellanklassen. Inom dessa grupper finns ett uppdämt konsumtionsbehov och ett ekonomiskt tillskott skulle gynna och stimulera landets ekonomi. En alternativ ekonomisk lösning hade varit att, istället för skattesänkningar, tillföra pengar till vård och omsorg, samt stötta utsatta kommuner. Då skulle dessa sektorer av samhället kunnat återinvestera i sina verksamheter och anställa mer personal och därigenom kunna återhämta sig från tidigare års nedskärningar. Man skulle också kunnat ha avsatt pengar till en justering av pensioner och reducerat antalet “fattigpensionärer”. Pensionen i Sverige är låg i förhållande till andra länder med likartad struktur och ekonomi. Att justera upp pensioner är väl inte att tänka på för SD, då pensionärerna är ganska obetydliga i marknadsekonomin. Sverigedemokraterna visar tydligt att man är ett högerparti! Intresset för låg- och medelinkomsttagare är väldigt ljumt i realpolitiken.
Sverigedemokraterna vill profilera sig som ett parti för medelklass och arbetarklass, vilket är en klar lögn, mot bakgrund av att man så tydligt prioriterar och försvarar höginkomsttagare. Sverigedemokraterna är ett opportunistiskt missnöjesparti på högerkanten. Att profilera sig som ett arbetarparti är vilseledande och lögnaktigt och syftar enbart till att skaffa sig politisk makt och handlingsutrymme, för att driva sin enda fråga, invandringen och invandrare. Man försöker intala låg- och medelklassen att invandrarna orsakar en negativ ekonomisk utveckling, som orättvist drabbar dessa klasser. Det är med säkerhet så att 550 miljardärer, en del dollarmiljardärer, och många tusental miljonärer är en större anledning, till att “tårtbiten” för oss övriga blir mindre och mindre.
Stanley Hallström
Partipolitiskt Oberoende
