KRÖNIKA. Konferensen blev som Greta Thunberg befarade, ett Greenwashing-skådespel. Militarismens förödande inverkan på klimatet fanns inte ens med på dagordningen. Svenska Freds pekade redan före mötet på det nära sambandet mellan klimat och militarism. Att de enorma resurser som läggs på den globala militärupprustningen måste omfördelas för att rädda klimatet.
Så nog finns det anledning att bli bekymrad, om än inte överraskad, till följd av förhandlingsresultatet i Baku. För egen del är jag inte orolig, befinner mig i den senare tredjedelen av livet. Men för mina barns, barnbarns och de yngre generationernas framtid känner jag en djup oro. Redan 1962 larmade Rachel Carson, med ”Tyst vår”, (i Sverige 1963) om miljöförstörelsen. På den tiden fanns klimatkrisen inte på agendan.
Människan riskerar att, tillsammans med miljontals andra arter, försvinna in i historiens absoluta mörker. Detta skulle innebära att ingen – förutom en hypotetiskt avancerad civilisation i ett avlägset hörn av universum – någonsin får veta att Homo Sapiens ens existerade. Under sina 4,5 miljarder år har jorden genomgått fem massutrotningar, alla orsakade av naturliga fenomen. Utan råttor och andra smågnagare, som överlevde asteroidnedslaget för 66 miljoner år sedan, hade människan aldrig funnits. Något att tänka på när vi med skadeglädje vittjar en råttfälla. Idag står vi inför den första massutrotningen som är människans eget verk.
Om världens koldioxidutsläpp begränsades till den fattigaste delen av befolkningen skulle klimatkrisen inte existera. Utan utsläppen från de 10 rikaste procenten, skulle klimatförändringarna vara försumbara. Klimatkrisen är alltså inte orsakad av alla människor, utan av en liten, så kallad resursstark del av världens befolkning. Trots att vissa av dem kör Tesla och räknar klimatpoäng, fortsätter de att vara klimatmarodörer, tillsammans med allsköns upprustningsivrare.
Sommaren 1972 liftade jag genom Europa. Efter två fantastiska år på Biskops Arnös folkhögskola – i kontrast till skitåren i Tyringe grundskola och på fabriken – trodde jag på framtiden. Trots att Vietnamkriget rasade som värst och miljöförstöringens omfattning tedde sig alltmer skrämmande, var jag optimist. Jag tillhörde Woodstock Generationen som trodde att problemen, hur stora de än var, kunde lösas genom engagemang.
ANNONS
Samtidigt som jag liftade genom Frankrike hölls världens första internationella miljökonferens i Stockholm, på svenskt initiativ. Dagligen följde jag konferensen via fransk media. För första gången diskuterades miljöproblemen som en global angelägenhet. Klimatförändringarna var dock en icke-fråga på konferensen. Det begränsade antal forskare som insåg vad som var på väg befann sig i medieskugga.
Med Rachel Carsons ”Tyst vår” och Stockholmskonferensen tog den internationella miljömedvetenheten ytterligare fart. I synnerhet bland de unga. Borta var tiden då miljöhänsyn likställdes med det vi fick lära oss i skolan på 1960-talet: Kasta inte skräp i naturen, bryt inga kvistar i granplanteringen och gå absolut inte på nysådda åkrar.
Idag står vi inför mänsklighetens största utmaning. Om makthavarna hade satsat samma resurser på klimatomställningen som på militarismen, hade oerhört mycket varit vunnet. Men icke. För dem tycks inte ens kärnvapen på svensk mark otänkbart enligt DCA-avtalet som Tidöregeringen har tecknat med USA.
Mänskligheten har genomlevt svåra kriser förr. Men historien visar att förändring är möjlig. Den internationella fredsrörelsen och Fridays For Future visar att allt fler unga inte låter sig nedslås. De omvandlar oro till motstånd och handlingskraft, vilket inger förhoppningar inför framtiden.
Gay Glans
