Janne Josefsson berättade om sitt liv som granskande reporter när han besökte Hantverksgården i Hästveda. Han har retat näringslivstoppar och politiker vars tvivelaktiga agerande han synat i sömmarna. Men han har även kommit på kant med kriminella nätverk som Hells Angels. Det har varit tufft, han har blivit hatad och hotad, tvingats leva med skyddad identitet.

– Men ska inte jag som reporter ställa de besvärliga frågorna? säger Janne Josefsson.

För många är han sinnebilden för den orädde skjutjärnsjournalisten. För andra den sista man vill ska knacka på ens dörr.

– Jag är handelsresande i dålig stämning, säger han.

Sedan visar han exempel från en av sina granskningar som han gjorde när han jobbade på Uppdrag granskning. Den handlade om välfärdsbrottslighet där en handikappad person sköttes av en person, men tolv personer fick betalt för jobbet. Nu råkade det vara en familj med serbiskt ursprung som stod bakom lurendrejeriet. Då fick Janne Josefsson kritik av journalistkollegor.

– Du ska inte göra det där, för det gynnar bara Sverigedemokraterna.

Janne höll inte med, utan sökte upp företrädare för företaget som stod bakom den misstänkt brottsliga verksamheten. När han inte fick tag i dem gick han vidare.

– Jag gjorde det som man inte ska göra, åkte hem till deras villa, berättar han.

Det var givetvis inte uppskattat.

– Jag var aldrig rädd, fortsätter Janne Josefsson.

Men antingen har samhällsklimatet hårdnat eller så är han mer eftertänksam nu, än han var förr.

– Nu är jag däremot rädd, jag fick som första journalist erbjudande om att träffa den kurdiska räven, men jag tackade nej. För vad blir resultatet om jag gör något av det som han inte gillar, eller hans rival, Jordgubben?

Janne Josefsson använder inte begreppet under föreläsningen, men försvarar den så kallade konsekvensneutraliteten. Den innebär att allt som är relevant för allmänheten att få reda på ska journalister kunna berätta. Detta gäller oavsett om det drabbar det ena eller andra partiet, företaget eller en stat. Journalister ska vara neutrala till konsekvenserna av en publicering, inte låta sig påverkas av dem.

– Vi måste kunna slå åt alla håll, säger Janne Josefsson.

Han försvarar att journalister skildrat Vänsterpartiets mörka historia, där förre partiledaren Lars Werner hyllade DDR tre dagar innan muren föll i slutet av 80-talet. I samband med Uppdrag gransknings valstugereportage 2002 var det istället en moderat politiker i Kristianstads kommun som avslöjades. Han fångades med dold kamera när han sa: ”Muslimer är duktiga på att utnyttja systemet och skaffa många barn”.

Janne Josefsson ogillar när han möter just den sidan hos politiker: Att de säger en sak offentligt, men säger något helt annat när mikrofonerna är avslagna.

– Det är ett dubbelspel, säger han. De ljuger.

Det ska gå rätt till i samhället. Oavsett vem som bryter mot lagen ska det avslöjas. Janne Josefsson har visat att det förekommit ett eget rättssystem bland romer i Sverige. Det svenska rättsväsendet har han också kritiserat, inte minst de poliser som skadade Osmo Vallo svårt vid ett ingripande. Det gick dock inte att bevisa att det var misshandeln som orsakade Vallos död. I samband med den granskningen fick också Rättsmedicinalverket sig en släng av sleven.

De sista åren, som pensionär har varit lugnare för Janne Josefsson. Han har hunnit reflektera en del.

– Vi journalister bli utsatta för farliga grejer. För den skull ska vi inte backa. Men jag tänker igenom mera nu.

Han minns tillbaka på den gången som någon hade ruckat på muttrarna som håller fast hjulen på bilen. Tänker på vad som skulle kunna hänt om hjulet lossnat under färd.

– Jag har varit utsatt för många hot. Det är ett sätt att försöka stoppa oss journalister, och få oss att täppa igen truten.

I nästa stundtänker han:

– Hur kunde jag utsätta min familj för detta?

Samtidigt som han försvarar konsekvensneutraliteten, så har han de senare åren blivit mer medveten om de personliga konsekvenserna för människor han granskat. Han vill inte att det ska gå så långt som för en person han talade med många år efteråt, som berättade att han varit nära att ta livet av sig.

– Jag vill kunna se även dem jag granskat i ögonen efteråt.

Text och foto: Urban Önell