Hon drejar vaser och dekorerar dem med små runda skålar som hon fäster utanpå, sammanbyggda med varandra i ett slags pussel. Redan där blir vaserna unika, men det är i elden de får sin personlighet. Mira Kysinger Lowejko, 26, från Tyringe ställer ut sin keramik på hemmaplan, i Tyringe konsthall längst in i biblioteket. Där finns också tre foton på henne, utklädd till en keramikvas. På måndagseftermiddagen hade Tyringe konstförening vernissage för utställningen som är den första av tre under hösten.

Konstföreningens vice ordförande Kent Bernby hälsar välkommen tillsammans med Jennie Johansson som är ny i styrelsen. De lämnar snart över till Mira. Omkring 30 personer lyssnar intresserat när hon berättar om hur hon formar sin konst, från drejskiva till vedeldad ugn där hon använder olika tekniker och olika lång tid för att få fram olika effekter.

Ittagama är den snabbaste bränningen som tar 7 timmar. Den klarar hon på gården i Kärråkra där hon hyr in sig. Men anagamabränning där hennes verk står i elden i hela 36 timmar måste hon göra på annat håll, liksom chinabränning som tar 20 timmar.

– Det är så få som håller på med det här så alla blir kompisar och man kan låna ugnar, säger Mira.

Hon gör också saltbränning på samma sätt som höganäskeramiken, vilket tar 12 timmar. Ingen glasyr används, men färgen blir ändå mörkt brun och ytan matt och metallisk på samma gång.

Eldningen kan ske på olika sätt, under eller rakt på lerföremålen som får olika yta beroende på hur elden dansar kring dem eller värmer på avstånd.

– Det är roligt för det blir olika uttryck. Det går inte att beräkna hur det ska bli.

Hon visar en ljusare och en mörkare vas.

– De här är brända samtidigt, men har stått på olika plats i ugnen.

Publiken får möjlighet att ställa frågor och många passar på.

Hur många små skålar gör du?

– Det kan bli flera hundra på en dag.

Varför just vaser?

– Jag gillar vaser för det är ett bruksföremål som är helt värdelöst, säger Mira och skrattar.

Hon beskriver sitt skapande som meditativt.

– Det är rogivande, säger hon.

Hon förklarar att leran kräver närvaro.

– Det går inte att jobba med den utan att vara här och nu.

– Mötet med leran är viktigt. Jag trycker och den svarar, det är ett samarbete.

Hon måste arbeta med de små skålarna när leran torkat lite så att den har precis rätt konsistens och håller ihop men fortfarande är så mjuk att den går att forma.

– Då knycklar jag ihop dem och sätter på dem på grundkärlet. Jag ruggar ytan och använder slickers, lera blandad med vatten som blir lite som klister.

– Jag har alltid älskat pussel.

Hon förklarar hur hon tänkt kring samarbetet med fotografen Jonna Lindahl på temat “Om jag vore en vas”.

– Annars är det jag som formar vasen, nu är det vasen som formar mig. Vi formar varandra, säger hon.

Hon har gjort många olika former av lera, drejat, ringlat och kavlat. Men de speciella formerna hon nu gör vaser av började växa fram redan när hon gick en förberedande konstutbildning på Capellagården på Öland.

– Vi skulle göra något från trädgården. Jag valde en pion och skulle göra något fluffigt. Det var så jag började experimentera med de här formerna, berättar hon.

Mira Kysinger Lowejko kommer ursprungligen från Gamleby i Västerviks kommun. Hon har flera konstutbildningar bakom sig förutom Capellagården bland annat Konsthögskolan Valand i Göteborg.

Hon har också gått flera folkhögskolekurser. Just nu går hon en utvecklingskurs på distans för keramiker på Hellidens folkhögskola i Tidaholm.

För ett år sedan flyttade hon till Skåne och hyr nu in sig hos keramikern Marie Torstensson på Kärråkra krukmakeri. Där finns också en liten utställning, ett showroom, och en butik.

Tyringe konstförening hittade Mira på Konstrundan Mittskåne.

– Sedan åkte vi ut till Kärråkra, berättar kassören Kerstin Frost och avslöjar att det ofta går till så när föreningen väljer konstnärer till sina utställningar.

Miras utställning pågår till och med den 26 september. Under tiden 30 september-31 oktober visas en utställning med Linus Cinnamoni som främst arbetar med akrylpennor och pensel på canvas, men nyligen även börjat med stengods och skulpturer. 4-28 november ställer Kay Sjöstrand och Anette Aronsson ut. Sjöstrand tillverkar unikt drejat stengods och porslin. Aronsson arbetar i textil, i huvudsak väver hon mattor med mera i ull. Hon nåltovar också lite udda figurer fritt efter fantasin. Förutom dessa tre utställningar har föreningen den 1-18 december den traditionella vinstutställningen till årets konstlotteri.

Text och foto: Berit Önell