Att ta sig vatten över huvudet! är den talande titeln på Hessleholms teatersällskaps vandrande sommarteater på Hovdala slott. Den handlar om sjösänkningen i slutet på 1800-talet och dess följder för människor kring Finjasjön och för naturen. Dramatiska scener utspelar sig med historiska nedslag hela vägen från den ekonomiska katastrofen för många gårdar som hoppats få nytta av projektet och fram till dagens algblomningar och översvämningar.

Manusförfattarna och regissörerna Erika Blad och Catharina Thulson konstaterar att ämnet för årets sommarteater är högaktuellt.

– Vi hade faktiskt pratat om det i några år. Nu blev det klockrent efter årets översvämning, säger Catharina Thulson.

– Sjösänkningen ställer till det fortfarande.

Vid premiären den 10 augusti ösregnade det.

– Det började inte så bra, men det gick jättebra ändå, säger Erika Blad.

Hon avslöjar att skådespelarna utvecklar scenerna lite efterhand som de blir tryggare i sina roller.

– Det blir lite mer humor, tissel och tassel.

Manusförfattarna har gjort noggrann historisk research och haft hjälp av lokalhistorikern Olavi Olsson som också är medlem i teatersällskapet.

– Han vägrar spela teater, men han är som ett levande historielexikon och kan svara på alla frågor som kommer upp, säger Catharina Thulson.

Olavi Olsson och Peter Alf turas om att guida publiken mellan scenerna.

Peter Alf leder pedagogiskt publiken genom onsdagskvällens föreställning. Den är liksom de flesta andra slutsåld.

Dramat tar sin början när den första sänkningen av Finjasjön planeras strax före mitten av 1800-talet. Mölleröds kvarn måste rivas och dess ägare protesterar förgäves. En sjösänkning skulle ge stora arealer ny jordbruks- och betesmark som behövs för att föda en växande befolkning. Men kvarnägaren får ersättning.

Den första sjösänkningen med en meter ger inte tillräcklig effekt. På 1870-talet blir det dessutom missväxt och folk emigrerar till Amerika, något som svenska staten vill förhindra. Sjösänkningar uppmuntras och lån erbjuds. Den andra sänkningen av Finjasjön påbörjas 1892 och arbetena pågår i sju år. Sjön sänks då hela 2,1 meter till.

Ett par hundra personer arbetar med det gigantiska projektet. Dödsolyckor inträffar när den nyligen uppfunna dynamiten inte hanteras på ett säkert sätt.

Motsättningar uppstår mellan lokalbefolkning och gästarbetare. Det går så långt att våldsamma sammandrabbningar sker nära järnvägsstationen i Hässleholm. Publiken får träffa några av slagskämparna på väg till häktet tillsammans med en berusad kvinna som obstruerar högljutt och sjunger Bellman.

– Tycker du att graven är för djup, nå välan så tag dig då en sup…

Andra lösningar än sjösänkning diskuteras bland bönderna. Kan inte den nya konstgödseln istället öka produktionen i jordbruket? Men det finns en skepsis till sådana moderniteter.

– Det kommer inget köbemög i mina grödor så länge jag lever, säger en bonde i föreställningen.

Sjösänkningen kostar betydligt mer än väntat och gårdarna får svårt att betala tillbaka de stora lånen, särskilt eftersom mycket av marken inte går att odla på flera år eller inte alls.

Det slutar olyckligt för många. Hässleholmsgården och Skyrups herrgård går i konkurs liksom många andra mindre gårdar. Hovdala slott tvingas sälja två tredjedelar av sina ägor. Men för en del leder det till att de kan köpa loss sina torp.

Sjösänkningarna har även påverkat sjöns vattenkvalitet negativt, tillsammans med utsläpp av avloppsvatten.

– Väldigt länge var det badförbud. Man sa till och med att man kan inte drunka i Finjasjön, man omkommer innan. Så illa var det ställt, berättar Peter Alf.

I en scen framträder två aktivister från den föreningen Bevara Finjasjön. De har med sig vattenprover i diverse kulörer som de visar för en boende vid sjön.

De berättar om hur kommunen vid vite tvingades börja rena avloppsvatten 1949 och om misslyckade försök att rena sjön, bland annat genom muddring. Reduktionsfisket har fungerat bättre. Varje år tas fortfarande 50-75 ton fisk upp per år för att förbättra vattenkvaliteten. Men algblomningarna fortsätter. Sjön är övergödd på grund av att för mycket näring tillförs.

– Redan för 120 år sedan dömde kommunen ut sjösänkningen, berättar aktivisterna.

– Den gjorde mer skada än nytta, svarade kommunledningen 1892 på en fråga från en involverad ingenjör.

Dagens fråga om Finjasjön kan återställas får också ett dystert svar.

– Det skulle nog bli svårt. Flera intressen skulle komma i konflikt, säger aktivisterna och räknar upp villor, fritidshus, golfbanor och jordbruk som idag finns på den tidigare sjöbottnen.

Men har sjösänkningen inte lämnat något bra efter sig? Peter Alf konstaterar att den gjorde att Björkvikens sandstrand uppstod. I den avslutande scenen sitter ett äldre par och tänker tillbaka på sina minnen från Björkviken där de träffades som unga.

– Nästan allting i föreställningen är sant, säger Peter Alf.

Tre föreställningar återstår: lördagen den 24 augusti klockan 14 och 16 och lördagen den 31 augusti klockan 14.

Text: Berit Önell
Foto: Urban Önell