Rasmus Arvidsson heter sångaren och frontfiguren i det svenska indiebandet Avantgardet som spelar på Torsjö Live kommande helg. Rasmus har alltid använt musiken, framför allt låttexterna som ett sätt att uttrycka sig. Han har alltid ett budskap i sina texter. Därför var också hans låtskrivande en nödvändig del i att han kunde vända flera år av drogmissbruk till att bli ren från sitt beroende.
2015 startade han och barndomsvännen Patrik Åberg upp bandet. Idag anses Avantgardet av en del musikkritiker och andra tyckare som ett av Sveriges bästa liveband. De två vännerna har sina rötter i småländska Nybro och har hittills producerat nio fullängdsalbum. Nu är duon åter skivaktuella, då de någon gång i höst släpper sitt tionde.
– Den nya plattan kommer någon gång efter sommaren, säger Rasmus Arvidsson.
ANNONS
Arvidsson säger till Frilagt att musiken alltid spelat en central roll i hans liv. Det var först när Avantgardet bildades som han slog igenom som artist.
– Det fanns ingen musikkarriär för mig innan Avantgardet. Jag har alltid skrivit musik men aldrig känt något behov att släppa den på det sättet, säger han.
– Först när jag träffade Patrik blev det aktuellt. Innan hade jag inte haft den möjligheten.
”Nybrosonen” berättar vidare om de omständigheter som gjorde det svårt för honom att sprida sin musik vidare.
– På grund av min psykiska ohälsa och drogmissbruk var känslan den, att inte kunna hålla på med musik i den lilla staden jag kommer ifrån.
– När jag flyttade hem från London och blev ren från mitt missbruk så var det musik som jag var tvungen att ägna mig åt. Det är det som har hållit mig på banan sedan dess.
Kan man ändå säga att musiken varit något som följt dig hela livet?
– Musiken har hela tiden varit ett sätt att uttrycka mig, texterna har alltid varit det centrala. Sedan har jag fått en väldigt bra plattform att uttrycka mig genom Avantgardet.
– Det hänger ihop, om jag inte haft något att säga hade jag inte hållit på med musik. Den blir en uttrycksform för det jag vill säga.
Är där något i din produktion som du ångrar, är mindre nöjd med?
– Jag släpper den tionde fullängdaren på åtta år. Då hinner man inte kolla tillbaka så mycket.
– Just nu håller jag på med en podcast om Avantgardets tio album och vår resa som indieband. Att lyckas ta sig ut i landet med vår musik utan skivbolag. I podcasten lyfter jag in och lyssnar på musik från mina gamla produktioner för första gången någonsin. Då känner jag snarare tvärtom, att jag är stolt och nöjd över vad jag har gjort.
Varför samarbetar ni inte med något skivbolag?
– Det har vi själva valt. Vi kom från ingenstans, där och då var det inga som var intresserade av vår musik. I synnerhet lät det väldigt kompromisslöst, så det var ett aktivt val.
Det är Rasmus Arvidsson som själv skriver och producerar Avantgardets musik. 2016 släppte de sitt första fullängdsalbum. Sedan dess har det gått fort för duon Rasmus Arvidsson och Patric Åberg att nå de ”större” scenerna.
– Vi fick luft under vingarna i och med vårt första skivsläpp, blev ganska hypade, både som liveband och för våra plattor. Då var där skivbolag som hörde av sig. Sättet som vi gör musik på, framför allt i takten som vi släpper den, har gjort att det aldrig varit ett alternativ att gå till branschen, säger Arvidsson.
Rasmus Arvidssons texter innehåller ofta en berättelse, olika budskap som också givit Avantgardet sitt signum. Med en personlig touch spelar Arvidssons låtar och texter en stor roll i musiken som han och Avantgardet vill förmedla. Det är dock inte den direkta orsaken till att man valt att fortsätta utan skivbolag.
Rasmus förklarar varför:
– Jag skulle säkert få säga de saker jag säger i texterna även om vi hade haft ett skivbolag. Det handlar mer om hur man släpper musik. Vi fokuserar inte på hur vi ska maximera antalet streams.
– Vi vill göra musik på vårt sätt och kollar man på de största skivbolagen, använder de en mall som är raka motsatsen till hur vi släpper musik. Vårt sätt är att bara släppa fullängdsalbum i stället för singlar.
– Det blir ett politiskt ställningstagande, tvärtemot normerna i musikbranschen.
I takt med teknikens utveckling och den växande IT- bubblan vi lever i har också sättet att ge ut musik förändrats. Förr fick man gå till skivaffären för att tillgodose sig med musik från sina favoritband och artister. Idag finns otaliga strömningstjänster som gör det möjligt för musiker och låtskrivare att nå ut med sin musik för en mycket större publik världen över.
Spotify är ett exempel på sådan prenumerationstjänst. Där får de som vill lyssna på musiken tillgång till tusentals artister och miljontals låtar för en kostnad per månad som ungefär motsvarar vad en LP-skiva eller CD -album kostade för tjugofem år sedan. Eftersom fler och fler inom musikbranschen ska samsas om samma plattformar till en billigare peng är den här typen av tjänster inte till gagn för alla. Det är ofta de etablerade och mer välkända banden som slåss för de ekonomiska villkoren. Den bilden har också Rasmus Arvidsson.
– Det tror jag handlar om att, ju mer pengar du har, desto girigare blir du. Det är de stora artisterna som får mest betalt av Spotify. Sedan är det ju bra att diskussionen lyfts upp men för mig är det ett väldigt tacksamt sätt att få ut vår musik. Att folk kan komma och se oss live, det är den största delen av Avantgardet, när vi spelar live. Då blir ju streamingtjänster ett sätt för oss att komma ut och få göra det.
– Det är väl bra när de stora banden och artisterna tar den kampen men samtidigt är det de som har minst anledning att klaga. Jag har ingen möjlighet att säga att jag inte vill vara med på Spotify. Det är min enda möjlighet att få ut min musik överhuvudtaget.
Finns där någon särskild inspirationskälla som hjälpt dig i din produktion?
– För att vara popmusik har jag väldigt många ord och mycket text i mina låtar. Jag har alltid skrivit texter till musik och det var hiphopen på 90-talet som inspirerade mig. Jag tog hiphopens sätt att uttrycka sig, som var väldigt direkt och samhällsskildrande och lyfte in det i min musik. Det är väl det som är lite unikt skulle jag säga. Är inte intresserad av att skriva om olycklig kärlek och dylikt, som är det som toppar listorna nu för tiden.
Rasmus Arvidsson började bruka droger redan i tidiga tonåren. Han hamnade mer och mer på glid och tappade också kontakten med vännen Patrik Åberg. Det var först när Rasmus flyttade tillbaka till Sverige efter flera år utomlands som de började umgås igen.
– Under mina år med missbruk tappade vi kontakten. När jag kom hem var det som att trycka på en knapp. All kreativitet hade varit på paus, men vi öppnade upp den tillsammans.
Hur viktig var Patrik i processen att bli fri från ditt drogmissbruk?
– I och med vår gemenskap till musiken blev han en oerhört viktig del av mitt liv. Det var musiken jag behövde för att bli ren från drogerna och sedan hålla mig på banan.
Rasmus Arvidsson nämnde tidigt i intervjun att han flyttade tillbaka till Sverige efter att ha varit bosatt i London. Men hur hamnade han egentligen i Englands huvudstad?
– Först och främst flyttade jag till Belfast för att studera internationell politik. Det är bästa platsen att vara på när det gäller internationella konflikter. Därifrån hamnade jag i London, svarar Arvidsson.
Under sin tid i London var Rasmus kraftigt drogberoende och det resulterade också i att han tog en överdos. Det innebar dock inte en förändring i hans livsstil där och då.
– Nej, jag körde på efter det också. Det förändrade ingenting, jag var på en väldigt dålig plats även efter det. Den jobbigaste punkten var när jag kom hem till Sverige. Det är klart att det är jobbigt och slitsamt när man är mitt i det. Men det är när du ska ta dig ur det som är det svåraste och där kände jag mig väldigt sviken.
– Kanske hade jag en naiv bild av Sverige, att det såg ut på ett annat sätt vad gäller missbruksvården och psykiatrin. Det var inte alls som jag hade förhoppningar om.
Kan du berätta lite mer om vad för droger du var beroende av?
– Jag har brukat droger sedan fjorton års ålder. Antingen har det varit amfetamin eller alkohol. I stunder när jag varit ren från det har det varit spelmissbruk. Det har alltid funnits något hål att fylla.
Rasmus Arvidsson är väldigt öppen i sin historia kring sitt missbruk av droger och annat beroende men också kring att delar av hans liv präglats av psykisk ohälsa. Varken det eller andra omständigheter vill han skylla på att han hamnade i missbruk. Enligt honom själv hade han en normal uppväxt, inte sämre än många andra barn. Det var hans egna livsval som gjorde att han hamnade snett då.
– Jag har ingen aning varför egentligen men har alltid varit en känslosam person. Då har det alltid varit enklare att stänga av för att hantera livet än att känna alla de där sakerna man känner. Det är så jag kan förklara det.
Psykisk ohälsa är ett mer öppet ämne idag men där finns fortfarande större mörkertal bland män än kvinnor. Varför tror du att män har svårare att var öppna med det?
– Svårt, men tycker att bilden har förändrats. Något jag är stolt över är att vi i Avantgardet, via vår musik och spelningar lyfter de frågorna. Att få folk att sjunga allsång om sådana texter.
Hur är turnélivet, är det slitsamt?
– Det är ett väldigt hårt jobb men vi är ett band som har lika kul oavsett om vi sitter i bussen eller står på en scen. Det är därför vi kan göra alla de här hundratals spelningarna, till skillnad från många andra band som gör få spelningar.
– Vi älskar att åka ut på ”landsbygden”, att försöka ta musiken till minde orter, där det annars inte är så stort utbud av den här typen av kultur. Vi tar oss an spelningar som annars inte hade blivit av och försöker göra musiken tillgänglig för alla. Det är väldigt viktigt för oss, främst av den anledningen än att själva stå i rampljuset.
Avantgardet består av dig och Patric Åberg, vilka mer?
– Vi är en kärna på 5-6 stycken från Nybro. Sedan är det lite olika som varit med. Det har fört med sig att man aldrig gör samma turné eller spelning två gånger. Vi har alltid olika låtlistor och musiker på spelningarna. Så att publiken får något unikt varje kväll. Det är därför många väljer att se oss.
För Rasmus Arvidsson är det musiken som gäller, han har ingen annan sysselsättning utöver som inbringar en inkomst. Då blir spelningar på festivaler och andra arrangemang en viktig del. Men när man sammanfattar den här intervjun kommer de flesta förstå att pengar inte är det viktigaste för Avantgardets frontfigur.
– Det är både och. Allt hänger ihop, man måste spela för att få folk att lyssna på musiken. Men det handlar inte bara om att åka ut och spela för att tjäna pengar. Det har aldrig varit vår drivkraft utan man försöker göra något större än bara spela musik, försöker att göra skillnad.
– Jag skriver alla låtar och texter själv, det blir ju stimersättning på dem också.
Utöver alla spelningar och konserter. Vad ligger mer i er pipeline?
– Den tionde fullängdaren. I samband med den gör jag en podcast med Erik Niva, Henrik Schyffert, Joakim Åhlund och några andra som berättar om den här resan som vi har gjort. Från en tvättstuga i Nybro, till Allsång på Skansen, Grammisgalan och olika festivaler runt om i landet.
– Den nya plattan kommer någon gång efter sommaren. Vi ska spela hela sommaren, göra festivaler. Det är man väldigt stolt över och det ska bli väldigt roligt att få spela inför publik som annars kanske inte hade hittat till oss.
Daniel Hansson
Läs mer:
