KRÖNIKA. ”Det är ingen som begär av dig att du ska springa Stockholm maraton.” Det brukar jag säga till mina omsorgstagare som jag möter i hemtjänsten. Många av dem är mellan 90 och 100 år.
Det är liksom ingen mening att vi utmanar varandra att anmäla oss till nästa maratonlopp. För det är orealistiskt att vi skulle klara av det. Mina omsorgstagare kan hänvisa till sin ålder och jag till försummad löpträning. På papperet skulle vi kunna hävda att det är en utmaning för oss. Men ingen skulle ta oss på allvar.
En utmaning kan vara något som vi gärna vill göra, som stimulerar oss att prestera på topp. Men det kan också vara en svår och prövande uppgift som vi tvekar inför. När jag hör politiker och andra makthavare tala om utmaningar kan det givetvis vara motiverat. Men jag befarar att de ofta tar till det uttrycket när de inte vet hur ett konkret problem ska lösas. Ja, men säg då att ni inte vet, kan jag tycka.
Genom att tala om utmaningar kan man skjuta problemlösningen framför sig. Men förr eller senare bör vi medborgare förvänta oss att makthavare tar itu med det som går att få ordning på.
Ett problem som tycks vara av central betydelse just nu i Hässleholms kommun är ekonomin. Vår gemensamma kassakista tryter och politikerna vill till varje pris undvika en skattehöjning. Det spelar ingen roll om man kallar det problem eller utmaning. Det måste utifrån deras utgångspunkt hanteras genom prioriteringar.
ANNONS
Därför planerar de styrande en kommande stängning av badhusen i Tyringe och Bjärnum, när det kostsamma nybygget i Hässleholm slår upp portarna. Det är i högsta grad en kontroversiell prioritering och ett mycket impopulärt beslut.
Hur politikerna ska få medborgarna i kransorterna att gå med på detta är en utmaning. Men också ett problem om politikerna vill vinna röster i dessa orter och bli omvalda ännu en mandatperiod. Om politikerna vill övertyga Bjärnums- och Tyringeborna har de ett stort pedagogiskt problem. De riskerar att närma sig ett val med en stor andel missnöjda medborgare. Att inte bry sig om att lyssna är det sämsta politiker kan göra i detta läge.
Vi har nyligen genomfört val till Europarlamentet. Det var bara 54 procent av de röstberättigade som gick till valurnorna. Det är bekymmersamt att 46 procent inte brydde sig om att rösta. Det vore oerhört olyckligt om detta ointresse skulle smitta av sig, så att allt färre röstar i kommunal-, region- och riksdagsval.
Det finns något som är värre än arga och missnöjda väljare: Ointresserade och närmast apatiska medborgare. För blir de allt fler, då undergrävs också vår demokratiska samhällsordning. Att vårda demokratin och motivera till samhällsengagemang är en utmaning som heter duga – som våra politiker oavbrutet måste jobba med.
Urban Önell
PS. Hjälp Frilagt att klara utmaningen att granska, även under sommaren. Kom ihåg att betala för en frivillig stödprenumeration om du har möjlighet.
