Protokollet från en vittnesupptagning i Hässleholms tingsrätt stämmer inte överens med inspelningen. Nu måste tingsrätten förklara sig. I fallet, som Frilagt tidigare berättat om, framgår av inspelningen att domaren avbröt vittnesförhöret för att fråga om kvinnan ville vittna, utan att först, enligt lagens krav, berätta om rätten att som närstående slippa. I protokollet står det ändå att hon informerats om detta. Kvinnan hävdade sedan att tingsrätten lurat henne att vittna och ville återkalla sitt vittnesmål, men det användes ändå. Nu har hennes sambo som målsägande och ombud för henne överklagat domen. Hovrätten kräver att tingsrätten skriftligen redogör för hur det ligger till.

En grannkvinna till paret fick skyddstillsyn och två månaders fängelse för två attacker mot mannen. Hon dömdes bland annat för försök till grov misshandel efter att ha släppt en fyra kilos träningsvikt, en så kallad kettlebell, mot honom från hög höjd i trapphuset till flerfamiljshuset i Hässleholm. Det var bara tur att han flyttade sig så att vikten snuddade vid hans rygg istället för att träffa huvudet med full kraft. Strax därefter kom hon rusande mot honom med en vass sax för att hugga honom, något som tingsrätten bedömde som försök till misshandel som inte var grov.

Mannen ville inte alls medverka i rättegången. Åklagaren använde istället polisförhören. Vittnesförhöret med sambon var därför en bärande del av bevisningen.

Vittnesupptagningen skedde separat när den åtalade kvinnan för andra gången uteblev från den utsatta huvudförhandlingen. I protokollet står det om sambons vittnesmål: …”förklarar att hon vill vittna sedan hon informerats om rätten att avstå från det”.

Men i inspelningen hörs något helt annat. Domaren, lagman Kristina Andersson, förstår först på de inledande frågorna från kammaråklagare Christofer Ramkvist att vittnet är sambo med målsäganden.

– Då måste jag ställa frågan till dig om du vill vittna?

– Ja, svarar vittnet.

– Då har vid den biten klar i alla fall, bra, säger Kristina Andersson.

Ingenting sägs om att en närstående till en part i rättegång inte är skyldig att vittna.

Sambon, som har en lindrig utvecklingsstörning, berättade i en skrivelse till tingsrätten, före huvudförhandlingen, att hon först när hon läste protokollet förstod att hon hade kunnat avstå från att vittna. Hon förklarade också att hon hade sagt nej om hon hade vetat att den möjligheten fanns.

Föreläggandet hänvisar till lagen, rättegångsbalken kapitel 36 paragraf 3, som säger att närstående inte är skyldiga att vittna. I paragraf 10 står det: “Om vittnet på sådant sätt som avses i § 3 är närstående till en part ska rätten informera vittnet om att han eller hon inte är skyldig att avlägga vittnesmål”.

Tingsrätten uppmanas att lämna ett yttrande senast den 15 mars eftersom “fråga uppkommit” – utifrån vad som framgår av inspelningen jämfört med protokollet – om vittnet av rätten har upplysts om att hon som närstående till målsäganden inte är skyldig att avlägga vittnesmål, om hon förklarat sig villig att vittna och har erinrats om vittneseden.

Karoline Fridolf, hovrättsråd på hovrätten i Malmö, var med när beslutet om föreläggandet fattades.

– Lagen bestämmer alla domstolarnas skyldigheter, bland annat vilka frågor som ska tas upp i ett mål, säger hon.

Vittnen som är närstående ska alltså upplysas och tillfrågas av domstolen.

– Det följer rakt av det. Sedan har de rätt att säga att de vill vittna eller att de inte vill, säger Karoline Fridolf.

Men Kristina Andersson håller inte med om att vittnet inte upplystes om att hon inte var skyldig att vittna.

– Nu blev hon upplyst om det, säger hon.

Enligt inspelningen hade ni ju missat det och sedan fick hon inte någon direkt information?

– Det är dina ord, säger Kristina Andersson.

Det hörs ju på inspelningen…

– Vi har fått en förfrågan från hovrätten och den kommer jag att besvara. Sedan får du begära in den från hovrätten.

– Det är mycket märkligt, säger hon.

Frilagt upplyser om att yttrandet blir offentlig handling både hos tingsrätten och hovrätten.

Kristina Andersson förnekar inte att domstolen ska informera vittnen.

– Vi har skyldighet att fråga om en massa saker vad gäller vittnen, både upplysa och fråga, säger hon.

Åklagaren Christofer Ramkvist har överklagat domen för att han vill att straffet skärps till ett och ett halvt års fängelse. Han har också fått frågor om vittnesförhöret av hovrätten på telefon.

– Åklagaren uppger att han inte är av uppfattningen att det har begåtts något rättegångsfel vid tingsrättens handläggning såvitt avser vittnesförhöret, står det i tjänsteanteckningen.

Han begär därför inte heller att målet ska återförvisas till tingsrätten, alltså tas om.

Anser du att det här gått rätt till?

– Jag tror inte att det har gått helt rätt till, men det är inte så fel att det är ett grovt rättegångsfel, säger han till Frilagt.

Han påpekar att han skrivit i stämningsansökan att vittnet var sambo med målsäganden. Ändå hade domaren inte uppmärksammat det.

– Men jag visste ju det och frågade hur länge de varit sambo med mera. Då reagerade domaren och i och med det fick vittnet frågan om hon ville vittna. Hon kunde sagt nej, säger Christofer Ramkvist.

Han konstaterar att protokollet inte överensstämmer med inspelningen.

– Jag tror att det är det hovrätten far efter, säger han om föreläggandet.

Han förnekar bestämt att han skulle tona ner problemet för att han vill “vinna” målet och få den åtalade dömd.

– Jag har ingen nytta av det. Jag får min månadslön i alla fall, det spelar ingen större roll om jag vinner eller förlorar. Om jag hade uppfattat det som ett grovt rättegångsfel hade jag sagt det. Då skulle jag nog sagt det i tingsrätten, så tidigt som möjligt. Om målet ska tas om nu blir det jättebökigt, säger han.

Han förutsätter att hovrätten tar ställning till frågan om vittnesmålet innan målet kan avgöras.

Berit Önell

2023-11-08 Fick inte veta att hon hade rätt att slippa vittna

2023-12-29 Skyddstillsyn för kast med träningsvikt mot granne