Estradpoeten Emil Jensen väckte både känslor och tankar under fredagens framträdande i kulturhuset. Återigen visade den sympatiske skalden prov på sin sällsamma förmåga att otvunget gifta poesi med musik, tragik med komedi, och allvar med ro. Kvällens längsta, bästa och mest finurliga dikt hyllade freden, som enligt Emil på sista tiden minskat i aktning hos svensken.

Det var med anledning av kulturhusets dag som Emil Jensen gästade röda salongen. Det är inte första gången. För 17 år sedan spelade han in stycket Inte vackrast i världen just här, ett av kvällens nummer, och senast i somras deltog han på Torsjö live.

Frilagt kan dock konstatera att en två timmar lång föreställning lämpar sig bättre för Emils Jensens koncept än det rappare festivalsformatet.

– Det blir sång och snack, säger Emil mjukt.

– Det där var snack, nu kommer sång.

Tydlighet kan behövas i dagens samhällsklimat.

– Skräcken för att missförstås eller feltolkas har aldrig varit större.

Emil vill gärna att hässleholmarna skall stanna upp i sin stressiga tillvaro och reflektera över sådant som annars rusar obemärkt förbi eller avfärdas som irrelevant.

Han beklagar ett ogästvänligt klimat i det offentliga samtalet.

– Det är hårt läge nu. I Sverigeläget, världsläget och planetläget, säger han.

– Och så har vi det personliga läget att deala med.

Men åtminstone ikväll är Röda salongen en fristad. Mjukt läge utlovas.

Komedi, tragik och politik

Politiskt är ett lustigt och tänkvärt stycke om hur i princip allting är politiskt, om man tänker efter. Även de samtalsämnen man tar till när man gärna vill slippa prata om politik. Som vädret. Eller fina kläder. Emil sjunger, med lätt hysteriskt tonfall:

– Skall dina kläder vara helt utan blod och svett skall du vara näck, rätt och slätt!

Det blir många skratt under kvällen. Men Emil betonar att han inte är komiker. Snarare vill han kalla sig tragiker.

– Ståuppkomiker frågar ”har ni tänkt på…” och så tänker man ”jaha”.

Han förklarar att medan komiker levererar jaha-upplevelser jobbar han snarare med nähä-upplevelser.

– Det ropas ”mår ni bra?” och så svarar man alltid ”JA!”. Men det är rent skitsnack, statistiskt sett.

Men även om poetens konklusioner är nedslående, är de snarare roande än ledsamma.

– Har ni tänkt på att lupiner, som är så vackra, är en invasiv art?

Mer än en person i publiken har gjort det.

– Ja, men ni har nog ändå inte tänkt hela vägen. Om de där lupinerna, som är så vackra, är ett ogräs, vad är då jag?

Vågar tro på fred

Men trots avsaknaden av ytlig glättighet är budskapet under kvällen trots allt mer optimistiskt än vad brukligt är i dagens klimat.

Till skillnad från många idag tror Emil Jensen att freden kan segra.

– Fred är väl sånt som bara barnböckerna tror är möjligt. Som Astrid Lindgrens barnböcker. Men kanske är just sagor bra att utgå ifrån. Vi måste lära oss av vår historia heter det, men historien bleknar snabbt från minnet, säger Emil.

– Vi måste lära oss av sagor och historier för att tänka fred, prata fredligt, och framförallt – agera. För pacifism är ingen passiv ”-ism”. För precis som krigen utkämpas kämpas freden fram. Det krävs civilkurage, ett byggande, en start. Du skall inte tro det blir fredssamtal, ifall inte nån sätter fart.

Emil konstaterar att en del tycker att det blir hippiefasoner, rent flum.

– Ett psykadeliskt övertramp, Acid Lindgren.

Men det nuvarande upptrissade tonläget är inte mer rationellt.

– Vi har fått dille på krigsretoriken.

Det kan omöjligen leda till något bättre.

– Anfall är inte bästa försvar. Vägen till fred går alltid via fred.

Men riskerar inte pacifisten att få betala ett dyrt pris?

– I en annan saga sjunger Thåström orden som Wiehe skrev, ”är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?”, jag säger ”ja”, och ”precis” för oavsett vad freden kostar, kostar kriget alltid mer. För visst får freden aldrig bli på frihetens bekostnad, men samtidigt är kriget alltid det.

– Aldrig trodde jag väl att ett slag för fred skulle bli något kontroversiellt, som om fredsrörelsen vore ett ännu större hot än dom som stred, och jag något fundamentalistiskt dumsnällt…

Liksom Emil i Lönneberga, som aldrig ville annat än väl, riskerar vapenvägraren att skickas till snickerboa.

– ”Du och jag, Alfred”, sa Emil. ”Du och jag, all fred”, säger jag. För till precis varje pris, är det dig jag vill ha…

Emil Jensen får rejäla applåder för sin fredsdikt, men erkänner också att det inte är så enkelt som att välja fred. Men man kan inte kapitulera för kriget, bara för att det är den enkla vägen.

– Vi måste våga tänka långsiktigt, ett par hundra år framåt i tiden.

– Barn skall inte behöva födas in i krig, i karuseller av hämnd.

Genom jobbet på public service, där han inte minst är känd som radiopratare, har han fått lära sig att han också behöver lägga till ytterligare en brasklapp.

– Nu finns ju inte kriget här och kan försvara sig.

Djurens förorättande

Djuren och växterna kan inte alls föra sin talan och behandlas ofta illa i både ord och handling.

– Hela vår civilisation andas förakt mot allt annat levande, noterar Emil.

Djuren utnyttjas inte minst i förolämpningar.

– Din jävla kossa säger vi, och syftar på de där vackra, underbara, kloka varelserna ute på ängarna.

Även hunden, ett annars så älskat djur, används i kränkande syfte om människor.

– Som om det värsta en människa att vara lik, skulle vara en tik! Jag vore överlycklig om min vandel var lika god som hos en genomsnittlig cockerspaniel.

Hellre borde man, enligt Emil, se ner på artificiella intelligenser.

– Hur smart är AI egentligen? Jag köpte en bäddmadrass och sen fick jag i flera veckor reklam om att köpa en bäddmadrass. Varför skulle jag köpa en bäddmadrass när jag precis köpt en ny?

– Säg jävla AI, och om någon skall få riktigt skäll, säg nu är du lite artificiell. Istället för latmask, säg Elon Mask!

Särskilt fascinerad är Emil av svamparna. De må vara tysta, men är ändå ständigt i kontakt med varandra. Deras mycelium förbinder dem och möjliggör samarbete. Ett ”wood wide web”.

– Det är som internet, men utan aggressiva kommentarstrådar.

Ändlingen är titeln på ett av kvällens nummer. En ändling är det sista exemplaret av en utdöende art.

– Man hör ordet och häpnar.

Häpnaden inför detta oerhörda, och tragiskt vackra, leder till reflektion, men kanske också till förändring.

Ordets och talets makt

Enligt Emil spelar vad vi pratar om, och hur vi pratar om det, stor roll.

– Våld föder våld, även verbalt. Och välvilja föder välvilja. Det du säger påverkar de saker du pratar om!

– Din välvilliga formulering kan leda till att någon orkar kämpa vidare.

Det gäller också freden. Endast genom att tala om freden kan den göras till verklighet.

– Enligt ÖB måste vi vara mentalt förberedda på krig. Men vi måste också vara förberedda på fred.

Text och bild: Jonathan Önell