Kommunerna har en viktig roll i den nationella strategin för att förebygga och motverka hedersförtryck och hedersvåld. Men många kommuner har inte tillräckliga resurser och drar till och med ner på det arbete som finns, så som skett i Hässleholm. Socialstyrelsen har i uppdrag att stödja socialtjänsten i detta, men ger inte riktlinjer för hur kommunernas jämställdhetsplaner ska utformas, trots att både den förra och den nuvarande regeringen deklarerat att arbetet mot hedersrelaterat våld ska ses som en del av det nationella målet att stoppa mäns våld mot kvinnor.
Som Frilagt berättat har Hässleholms kommunstyrelse beslutat att inte ens nämna hedersrelaterat våld i sin uppdaterade jämställdhetsplan.
ANNONS
Hanne Martinek, forskare och projektledare på Socialstyrelsen, ger inte direkta råd om hur kommuner ska arbeta med jämställdhetsplaner eller andra handlingsplaner.
– Vi ger stöd till socialtjänstens arbete mot hedersrelaterat våld när det gäller upptäckt, utredning och insatser. Vi ger dock inte rekommendationer på den detaljnivån när det gäller jämställdhetsplaner, förklarar hon.
Hon ser fördelar med att hedersrelaterat våld integreras i en plan om våld i nära relation istället för att hanteras i en separat plan. Men där kan det behöva förtydligas vad som utmärker hedersförtryck.
– Det som vi generellt säger är att det ofta är en bra idé att jobba med ett ganska brett våldsperspektiv, om man pratar om våld i nära relationer att man då har arbete mot hedersrelaterat våld integrerat där. Det kan man absolut behöva specificera eftersom det finns speciella faktorer. Det mest uppenbara är att det oftast utövas av flera. När man ska skydda någon som är utsatt och på något sätt bemöta den som utövar är det en grupp och inte en person.
– I regel funkar det bäst när man har det integrerat för att det annars blir så många olika planer, rutiner och processer så att det blir svårt att genomföra.
När hedersproblematiken tas upp finns en del att tänka på jämfört med annat våld i nära relationer.
Hanne Martinek betonar att socialtjänsten har en viktig roll i arbetet mot hedersrelaterat våld.
Vad kan socialtjänsten då göra mer för att förebygga hedersrealaterat våld och förtryck?
– Det är en jättesvår fråga. På socialstyrelsen jobbar vi med olika projekt när det gäller förebyggande arbete, som till exempel tidigare samordnade insatser och utökade hembesök. Dessa är ofta utformade mer generella, vilket är karakteristisk för förebyggande insatser. Det jag jobbar med i mitt projekt handlar ganska lite om förebyggande. När det hamnar hos socialtjänsten och ett barn ska utredas har skadan ofta redan skett.
– Vi hjälper socialtjänsten till exempel att bli bättre på att utreda, att göra en mer noggrann utredning så att man vet vilken typ av våld man har att göra med.
Hur kan de bli bättre på det?
– Det som vi jobbar med just nu är att ta fram ett bedömningsstöd när det gäller barn. Det är bra att ha som en manual och ett frågeformulär, så att man inte missar någonting.
– Det är alltid viktigt att lyssna på barnet, det görs i för liten utsträckning, barnens berättelse måste tas på allvar. Det gäller både i hedersrelaterat våld och våld i nära relationer.
– En sak som är viktig är att barn som levt länge i förtryck kanske inte ser det som våld. Därför är det viktigt att ställa konkreta frågor som inte bara rör fysiskt våld utan också olika typer av kontroll. Får man bli kär, umgås med det andra könet, ha fritidsintressen och göra andra saker än att gå direkt hem efter skolan? Det kanske inte verkar så farligt men det kan vända rätt snabbt när ett barn inte beter sig enligt de här normerna. Då kan det ske rätt snabbt att det blir farligt för då är hedern i fara.
Scenariot för kvinnor är liknande.
– Men det är på ett sätt lättare att utreda och identifiera. Där ska partnern inte ha den kontrollerande rollen som föräldrar ska ha i viss grad gentemot barn.
Hanne Martinek har sett en positiv utveckling på många sätt de senaste åren.
– Ja, jag skulle säga överlag. Man får tänka långsiktigt. Det är verkligen myrsteg, men det går framåt.
Hedersförtryck har nu blivit en del av vissa socionomutbildningar där hon undervisar.
Hon ser även förbättringar i socialtjänsten.
– Vi har inte hård data på det, men när vi är ute och pratar med verksamheterna är det inte längre så att folk inte hört talas om hedersrelaterat våld. De har arbetat med problematiken, och i vissa fall tagit fram egna manualer till exempel.
Men kommunerna behöver mer stöd.
– Vi jobbar för fullt med olika stöd. Men det vi får återkoppling på är att kommunerna är väldigt överbelastade och har problem med hög personalomsättning. Då har man inte så mycket tid att ta sig an nya arbetssätt.
– Det är nästan svårt för oss att hålla kontakt med vissa verksamheter för att personalomsättningen är så stor att de hela tiden byts ut. Då kan det vara svårt att upprätthålla kompetens och engagemang i vissa frågor.
Berit Önell
Läs mer:
