När skolan startar imorgon får sexårige Harry Johansson inte åka skolbuss till Röke skola med de andra barnen från lilla Barkhult utanför Hörja. Kommunen har dragit gränsen för upptagningsområdet till Röke skola så att att familjens hus hamnar utanför. Istället hänvisas Harry till Västra Torups skola som ligger längre bort. Mamma Saras vädjanden hjälper inte, inte heller att en skolbuss ändå passerar Harrys bostad varannan vecka för att ett barn med delat boende får skolskjuts till Röke. Istället vill kommunen köra en extra runda med en annan buss bara för att hämta Harry. Men Sara har nu ändrat sina arbetstider för att själv kunna skjutsa Harry till Röke skola.

Sara Johansson och Simon Nilsson med barnen Harry, sex, och Sally, tre, bor idylliskt på landet. Huset ligger i Hörja gamla socken med adress Barkhult och Hörjas postnummer. Det är drygt nio kilometer till Västra Torup och fem till Röke. Valet av skola var självklart.

– När vi fick vår son valde vi Hörja förskola och nu Röke skola, berättar Sara.

Harry ska börja i samma F-klass i Röke som sina jämngamla kompisar i förskolan. De andra barnen i Barkhult går också i Röke skola. Åtminstone ett Barkhultsbarn är lika gammalt som Harry och ska gå i samma klass.

Sara anser att informationen från kommunen om upptagningsområdena har varit bristfällig.

– Vi blev helt chockade då vi fick veta att de anser att vi tillhör Västra Torups skola fast vi har närmare till Röke, säger Sara.

Det betyder att de bara får skolskjuts om Harry går i den anvisade skolan, det vill säga i Västra Torup. Det fria skolvalet ger rätt att välja annan skola, men kommunen har då inte skyldighet att stå för skolskjuts.

– Jag får ingen bra förklaring till undantaget att vi inte tillhör närmsta skola, men det värsta tycker jag är att ett annat barn som bor i Barkhult tillhör Röke skola och får skolskjuts. Är det inte konstigt att dela Barkhult till två olika skolor? Barnen kommer att gå i samma klass och bor inte långt ifrån varandra men kommunen godkänner bara skolskjuts till dem och inte till oss, säger Sara.

Det enda svar hon fått när hon bett om en förklaring är att “här går gränsen”.

– Jag frågade då vem som gör gränsen.

Inte heller den frågan fick svar.

– De försöker bara smita undan. De har inte uttryckt någon förståelse eller medkänsla, bara “så här är det”, säger Sara.

Hon frågade också om Harry kunde få åka med skolbussen om de själva skulle ta sig till närmaste skolskjutsstopp, cirka en kilometer bort. Dåvarande skolskjutssamordnare Britt Everlönn svarade att eftersom Sara överklagat beslutet hanteras inte frågeställningen förrän förvaltningsrätten meddelat dom.

Sara förstår inte hur detta kan vara till barnets bästa utifrån Barnkonventionen.

Västra Torups skola var aldrig ett alternativ för familjen.

– Verkligen inte. Vi vill att han ska gå med sina kompisar, säger Sara.

Harry hade förberett sig på att åka skolbuss i höst. Han säger att han vill vara med sina kompisar.

Det kommer han nu ändå att få. Tack vare att Sara kunnat ändra sina arbetstider så att hon börjar en halvtimme tidigare fungerar det för henne att skjutsa Harry till skolan i Röke och Sally till förskolan i Hörja i en följd på morgnarna. Hon fick till slut besked om att Harry får följa med skolbussen från Röke till fritids i Hörja på eftermiddagarna. I det fallet säger kommunens regler att skolskjuts kan beviljas i mån av plats om det kan ske utan att ekonomisk eller organisatorisk svårighet uppstår.

Tydligen gäller det inte till skolan, trots att skolskjutsen passerar familjens hus varannan vecka och skulle kunna stanna där.

Nytillträdde skolskjutssamordnare Peter Vikner säger att det är politikerna i barn- och utbildningsnämnden som beslutat var gränserna ska gå. Han hänvisar till förvaltningschef Niklas Persson när det gäller hur gränsdragningen görs.

Peter Vikner förklarar att regelverket måste vara fyrkantigt.

– Om vi skulle göra avkall på det får vi göra samma sak för andra, säger han.

När Frilagt ber att få underlag och kartor över upptagningsområde och skolskjutsturer, något som måste vara offentlig handling, hänvisar Peter Vikner till kommunens jurist.

– Det ingår inte i mina arbetsuppgifter, säger han.

Det hjälper inte att Frilagt påminner om att han som anställd i offentlig förvaltning måste kunna ta emot en begäran om offentlig handling utan att hänvisa till jurist.

Han kommer dock på att kartor och tidtabeller för skolskjutsar ligger på kommunens hemsida. Men där finns bara de turer som går längs de stora vägarna.

Niklas Persson säger att han inte kan historiken bakom hur gränserna för upptagningsområdena bestämts.

– När du säger det låter det konstigt att göra en delning i byn, säger han.

Han förutsätter dock att det finns en anledning till att turerna byggts upp så här.

Niklas Persson har svårt att tänka sig att det skulle sättas in en extra tur bara för att Harry skulle kunna gå i Västra Torup. Som han förstår reglerna skulle ett barn också kunna åka en annan slinga än den anvisade om plats finns.

– Det borde vara fullt möjligt om det inte leder till organisatoriska problem, säger han.

Däremot ser han det som problematiskt att göra extra arrangemang bara varannan vecka.

– Jag vill uppmana vårdnadshavare att kolla upp vad som gäller, helst innan de bosätter sig på en plats, säger han.

Det är han som har skrivit under yttrandet till förvaltningsrätten där kommunen står fast vid att Harry inte har rätt till skolskjuts. Men han vill inte prata om det.

— Jag har bara skrivit under, säger han.

Han lovar på måndagen att under tisdagen återkomma med kartor och turer kring skolorna i Röke och Västra Torup. På tisdagen får Frilagt bara kartor över indelningen av upptagningsområden som Peter Vikner skickat till Niklas Persson, inte skolskjutsturerna på de mindre vägarna som vi bett om. När vi påpekar det lovar Niklas Persson att återkomma under onsdagen.

Berit Önell