Dagen före midsommarhelgen kom beskedet: socialförvaltningen vill lägga ned Familjebasen, kommunens enda egna HVB-hem. Ledningen tror inte att professionell institutionsvård i egen regi lönar sig. Istället skall frivillig och okvalificerad arbetskraft i form av familjehem i kombination med inköpt vård från privata aktörer, inklusive externa HVB-hem, lösa behovet.

Billigare och bättre för barnen, enligt de högre chefernas teori. I praktiken dyrare och sämre vårdkvalitet, enligt personalen.

I utkastet till deras utredning till socialnämnden, inför personalen, och i intervju med Norra Skåne, förminskar ledningen vad som talar mot förslaget, och upphöjer allt som kan tänkas tala för det. Men när Frilagt pressar socialchef Sus Lantz framkommer att de medger invändningarna, även om de helst inte diskuterar dem.

– Det är värt risken, säger hon.

Stämningen är nedstämd och uppgiven på Familjebasen, Hässleholm kommuns enda egna Hem för vård och boende (HVB).

Den nya inriktning som socialcheferna valt för verksamheten går helt emot deras professionella erfarenheter, som de känner nedvärderats av ledningen. Att besked om nedläggning hänsynslöst meddelades dagen innan midsommar är ett jämförelsevis litet svek.

– Många av oss har investerat mycket energi och engagemang i vår verksamhet och varit stolta över vårt arbete. Känslan som infinner sig nu är att allt det har varit förgäves, säger Hanna Karlsson, biträdande föreståndare på Familjebasen.

Ingen av dem är intresserade av att arbeta för Hässleholms kommun i framtiden.

En fråga om kvalitet, inte besparingar, enligt ledningen

Stora besparingar vankas i Hässleholms kommun. Socialförvaltningen väntas behöva strama åt med 16,2 miljoner kronor.

Enligt Sus Lantz är nedläggningen dock inte att beteckna som någon nedskärning, utan snarare ett genidrag som kan leda både till bättre ekonomisk hushållning och mer hållbar vård i kommunen. Det är något de vill göra oavsett vilket budgetutrymme som klubbas i höst.

– Säg att vi har fem barn i HVB. Sätter vi samma barn i familjehem 167 dagar, då skiljer det tre miljoner på den kostnaden. Det är ganska mycket pengar, för det kan vi anställa fyra personer minst, säger Sus Lantz.

Den kalkylen bygger på antagandena att familjehem som billigast kostar omkring 1000 kronor dygnet, och att familjebasens vård kostar 4 800 kronor.

Men hon har också andra invändningar mot HVB.

– På HVB vårdas man med andra barn. Det finns en risk med det: det jag inte redan kan det lär jag mig på ett HVB, säger hon.

– Det vore väl bättre för barnen om de bodde med en normal familj och gjorde normala saker. Och skulle de behöva annan hjälp kan det lösas med LSS, korttidsvistelse på externt HVB eller på annat sätt.

Hon hoppas att man med de sparade pengarna kan investera i förebyggande insatser, ”intensiv hemmabaserad öppenvård”, som skall förhindra placeringar.

Kräver inte det satsningar?

– Vi har ju ett team som jobbar intensivt i familjer. Det skulle kunna jobba med några fler barn, och om vi ställer om verksamheten kanske vi kan anställa fler.

Tufft om det blir nedskärningar?

– Ja, det kan bli tufft att göra det, men då har vi ändå möjlighet att placera de här barnen i familjehem och jourhem, säger hon.

För att planen skall gå att genomföra krävs inte minst att man hittar frivilliga. Att vara jour- eller familjehem kräver ingen särskild kompetens.

– Att vara familjehem eller bonusfamilj till någon annans barn är ett fint uppdrag där man verkligen kan göra skillnad om man har plats i hjärtat och för en tandborste till. Vi tar tacksamt emot ansökningar om man är intresserad av ett sånt uppdrag.

Markpersonalen skeptiska till socialchefernas vision

Det mesta i ledningens resonemang uppfattar personalen som byggt på felaktig, tillrättalagd eller missvisande information.

– Det är mycket fina ord, men väldigt lite verklighetsförankring, säger Hanna Karlsson.

2022 hade Hässleholms kommun ständigt ungefär 110–120 barn placerade i familjehem, 10–15 på externa HVB och fem på familjebasen.

Det låter som ett behov som lätt kan täckas, men i praktiken går det dussin barn som under årets lopp placerades på Familjebasen inte att jämföra med dem som kan bo i familjehem.

– Den absoluta majoriteten behöver professionell hjälp för eget problemskapande beteende, säger Hanna Karlsson.

Då familjehem utgörs av enskilda privatpersoner som erbjuder plats i sitt hem är deras kompetens och vilja begränsad när det kommer till att erbjuda plats till barn med missbruk, kriminalitet och andra antisociala beteenden.

– Kan de inte komma till Familjebasen får de placeras externt, och det blir mycket dyrare.

Realistiskt talat är alternativet alltså inte familjehem, utan extern placering på privata HVB-hem. Det är dyrare än Familjebasen.

– Vi ägnar oss inte åt några som helst extravaganser, förutom att vi har högt utbildad personal och satsar på den kompetensutveckling vi behöver, säger Hanna Karlsson.

Familjebasen har inte heller lika påfallande risk- och kvalitetsproblematiker som de vinstdrivande verksamheterna.

– Kompetenskraven är också ett sätt för oss att minimera de risker som institutionsvård faktiskt medför och säkerställa att ungdomarna får den behandling de behöver.

Med sin jourberedskap och flexibla kompentens kan Familjebasen hantera akuta placeringar även med ovanliga och komplexa behov. Något som också har ekonomiska förtjänster.

– Fram tills beskedet kom så är det den uppfattningen vi har haft; att vi är en viktig faktor för att kunna hålla budgeten i balans när det kommer till placeringar, säger Hanna Karlsson.

Inte minst oroar personalen sig för att det kommer att bli både svårt och tidskrävande att hitta platser åt ungdomarna när budgeten minskar och familjebasen inte längre kan balansera utredningsenhetens besvärliga ekvationer.

– Min största rädsla med att vi lägger ned är inte att det kommer att bli dyrt, det är att vissa inte kommer att få placeras alls, säger Sarah Åslundh.

Hanna Karlsson arbetsleder också kommunens team för ”intensiv hemmabaserad öppenvård”.

– Det fanns från början en tanke om att jobba intensivt i familjer för att på så sätt kunna undvika en placering. Det visade sig ganska snabbt att det inte är ett fungerande sätt att jobba på, säger hon.

– Att tro att man skall kunna stoppa den negativa trenden när de problemskapande beteendena redan blivit omfattande, är tyvärr att ljuga för sig själv.

Erkänner betydande utmaningar

Familjehem är en bristvara i hela landet. Omsättningen är stor och efterfrågan ökar ständigt. I Hässleholm har antalet placeringar ökat från 110 till 128 de senaste två åren.

Sus Lantz tror ändå att det kommer lösa sig.

– Det jättesvårt att hitta familjehem, men vår familjehemsenhet har ändå lyckats bra, säger hon.

Men kommer de vara av rätt typ? De flesta ungdomarna i de här hemmen har speciella behov.

– Vi har några familjer som vi kallar behandlingsfamiljer som har kompetens att ta emot barn med mer behov, vi har konsulentstödda familjehem där man har konsulent kopplad till sig, de kostar ungefär 2200 kronor dygnet.

Problemet är väl inte pengarna, utan att alls hitta plats till ungdomar som har drogproblem, är stökiga och så vidare?

– Jag vet vad de säger i personalen, om barnen som är där, de är så specifika och de har så speciella behov att de kan inte vara någon annanstans, men jag menar att vi har många barn i familjehem och de har också ganska stora behov.

Är det inte en majoritet av just de här barnen som skulle behöva HVB först innan de kan gå vidare, om det ens går?

– Ja, så kanske det blir. De kanske är lite kortare tid på HVB innan de går vidare till familjehem. Men jag tror att placerar man externt då blir det lite kortare tid eftersom det kostar mycket pengar, så då vill man också skicka till familjehem. Och visst finns det en risk. Risken är att det blir mycket dyrare.

– Men vi vill ändå prova den andra vägen, för det är bättre för barnen.

Finns det inte också risk om det blir krångligare att placera att man väljer bort placering där man borde ha placerat?

– Nej, det vill jag inte påstå, om man behöver placera så får man göra det. Det är alltid barnens behov som styr. Vi kan aldrig skita i en unge, säga nejnej du får vara hemma för det är krångligt för oss hitta en plats.

Ett beslutsunderlag på ostadig grund

I ett utkast till socialnämnden som Frilagt tagit del av gör socialcheferna en enkel sak av en komplex fråga. En tendens som är ännu mer framträdande i ledningens övriga kommunikationer. Allt som tycks stödja socialchefernas slutsatser framhävs, även när det blir långsökt, medan mer obekväm fakta tonas ned eller förbigås med tystnad. Exempelvis beskriver man det som en nackdel med HVB jämfört med familjehem att man inte kan få LSS-insatser, men nämner inte att man på Familjebasen får motsvarande kompetens på köpet.

Ledningen hänvisar frekvent till konsultföretaget Ensolutions genomlysning som en bidragande orsak till sina förslag, men Ensolutions rekommendation var endast att satsa mer på förebyggande arbete. Att försöka frigöra pengar till detta genom att ersätta HVB med familjehem är socialchefernas egen lösning, vilket också ligger i linje med deras planer sedan tidigare.

Er tjänsteskrivelse till politiken. Det är en del man reagerar på i den. Den är argumenterande, minst sagt.

– Vadå att vi lutar oss mot forskning?

Ja, en forskare. Och Ensolution. Men en del passusar är inte alls objektiva. Ni skriver exempelvis till politikerna att barnen på HVB blir yngre, men de är ju fortfarande så gamla att de är svårplacerade i familjehem.

– Att de blir yngre vet vi av erfarenhet. Från 17-20 år är de nu snarare 13-17, lite för unga för att placera på HVB. Tänk dig fyra år på institution till du blir arton, skulle inte tro det va?

Visst. Men det är fortfarande en kategori som är mycket svår att placera på familjehem. Och ni framställer det som motsatsen.

– Vi har många barn med samma problematik i familjehem. Det är inte det att det är lätt, men det är vår målsättning. Men sen kanske det behöver vara kort tid på HVB, eller tom psykinstitution.

Ni menar att Ensolution säger att Familjebasen är dyr. Men kollar man på deras siffror ligger väl Hässleholm varken bra eller dåligt till? Dyrare än vissa, billigare än andra.

– Nu jämför jag inte bara med andra kommuners lokala HVB, utan med familjehem, som jag tycker ger en bättre vård.

Huvudgrejen är alltså att det är billigare och potentiellt bättre med familjehem. Varför fokuserar ni då på att det skulle var en dyr verksamhet när det inte är dyrt jämfört med andra HVB, särskilt inte jämfört med externa?

– Nej, jag säger bara som Ensolution, att det är lite dyrare än andra jämförbara lokala HVB.

Du menar att beläggningen är låg, vilket driver upp priset. Men det är ju bara under 2023. Varför har beläggningen plötsligt sjunkit?

– Det kan jag faktiskt inte svara på. Det kanske verksamhetschefen kan svara på, som är närmre verksamheten. Vet ej.

Ni placerar inte färre för att ni vill lägga ned?

– Absolut inte.

Det som är märkligt är hur argumenterande ni är, och hur stora växlar ni drar på mindre viktig information. Skall inte utredningen vara ett underlag för socialnämnden och ge en allsidig bild av de här problemen?

– Jag vill inte prata om den utifrån att den inte är färdig, men det kommer att tillkomma mer i den. Konsekvensbeskrivningar med skyddsombud och sådana saker.

Det är intressant att ni målmedvetet försöker driva igenom er vision i socialnämnden.

– Om man är socialarbetare så vet man vissa saker, vad som funkar och vad som inte funkar. Nu gav Ensolution oss att vi har för lite öppenvård för barn och unga och här har vi ett utvecklingsområde, varför skulle vi inte tro på Ensolution?

De har inte rekommenderat nedläggning av ert HVB. Ni tar fasta på det de säger som överensstämmer med vad ni redan tycker, men inte det som inte gör det. De säger också att det finns stora risker med familjehemsupplägget.

– De säger att det är jättebra att ni har 128 barn i familjehemsvård, men går det åt pipan för de här 128 och ni måste placera dem på HVB, då kommer pengarna springa iväg. Ja, det har de ju helt rätt i.

– Allting har risker. Men det vet våra politiker om, för de sitter och fattar beslut om de här barnen varannan vecka. Ibland går det bra, men det kan också bli att vi imorgon måste placera barnen från en fembarnsfamilj på institution. Då har vi spräckt budgeten omgående. Det vi kan göra är att hushålla så gott vi kan med de pengar vi har, så att det blir bättre hjälp till fler barn. Det är det som driver oss.

Text och bild: Jonathan Önell