Vikingarna kan pusta ut. De ändringar som Oddvar Lönnerkrantz gjort i anslutning till Vätteryds gravfält kan inte klassas som grovt fornminnesbrott, konstaterade Hässleholms tingsrätt idag efter fyra veckors överläggningar. De skador som åklagaren lyckas styrka består i första hand av förändringar av gravfältets visuella intryck, såväl som annan mindre allvarlig markpåverkan. Eftersom preskriptionstiden för brott av normalgraden passerat ogillas därför åtalet, och Oddvar Lönnerkranz går fri. Hans fru Maral Otetileu frikänns oavsett, eftersom det inte är styrkt att hon deltagit i arbetet.

Oddvar Lönnerkrantz och Maral Otetileu firar med champagne i Vittfarnas vikingaby efter att advokat Sven Severin ringt och gratulerat till den friande domen.

– Helt fantastiska nyheter, säger Oddvar Lönnerkrantz.

– Vi är väldigt glada, säger Maral Otetileu.

Men frikännandet var väntat för både dem och advokaterna.

– Ja, det tycker jag att det var, precis som vi resonerat för Marals del, säger Sven Severin som varit hennes försvarsadvokat.

– Det blev till slut som vi hoppats och trott, säger Oddvar Lönnerkrantz.

Paret känner stor lättnad efter vad de beskriver som fyra års trakasserier från både kommunen och länsstyrelsen.

– Fortsättning följer, säger Oddvar Lönnerkrantz som ser frikännandet som en delseger.

Nu vill han och hans fru ha revansch.

– Vi ska släppa lös våra advokater mot kommunen, säger han.

Brott av normalgraden styrkt

Enligt domen är han dock ansvarig för att vikingabyns byggnationer, markarbeten och att man kört med maskiner i kanten av fornlämningen orsakat skador på fornlämningen och fornlämningsområdet. Skadorna är mestadels mindre allvarliga, men tillräckliga för att brott av normalgraden skall kunna styrkas.

– Tingsrätten har därvid beaktat att stora delar av skadorna är kopplade till upplevelsevärdet och det visuella intrycket samt att det i relativt stor utsträckning är möjligt att återställa dessa genom att flytta de byggnader som anlagts. Det går inte heller att helt bortse från att vissa av markskadorna självläkt även om andra enligt vad som framkommit är av betydligt allvarligare slag. Det måste också beaktas att området även sedan tidigare i viss mån påverkats av åtgärder, skriver Hässleholms tingsrätt.

Oddvar Lönnerkrantz själv uppfattar sina förändringar på gravfältet som strikt kosmetiska.

– Vi har kört på vägen på gravfältet, men det har bönderna gjort i åratal. Det går inte att veta vem som orsakat skador, säger Oddvar Lönnerkrantz.

Han menar att ingen brytt sig om den fakta han lagt fram i tingsrätten, bland annat akademiska rapporter från arkeologiska undersökningar på platsen.

– Vi vet att det inte finns fornlämningar på det området där vi arbetat, så det måste handla om upplevelsevärdet, säger han.

Hässleholms tingsrätt gör dock en delvis annan bedömning, och klassar även de mindre markarbeten som utförts på fornlämningsområdet som skador.

– Att vissa av dem kunnat eller kan återställas eller självläkt gör enligt tingsrätten inte att sådana skador som avses i lagen inte uppkommit, skriver rätten.

En del av försvarets strategi var att ifrågasätta trovärdigheten hos länsstyrelsens arkeolog Marie Olsson, som var både anmälare och expertvittne, och vars vittnesmål försvaret ville avfärda som en partsinlaga. Hässleholms tingsrätt lät sig dock inte övertygas.

– Hon har vittnat om vad hon i sin tidigare yrkesroll erfarit och det finns ingen anledning att tro att hon oriktigt skulle beskylla Oddvar Lönnerkrantz eller Maral Otetileu för brott, skriver rätten.

– Även om hon endast gjort ett fåtal skadedokumentationer av fornlämningar som den nu aktuella gör hennes samlade erfarenhet att det enligt tingsrätten inte finns någon anledning att ifrågasätta tillförlitligheten i hennes uppgifter eller de bedömningar hon gjort varken av åtgärder, skador eller fornlämningsområdets omfattning.

Istället lät tingsrätten hennes uppgifter trumfa Oddvar Lönnerkrantz i alla sammanhang där hon inte uttrycker några tvivel på sin bedömning.

– Hans uppgifter och den bevisning han åberopat, främst i form av fotografier, motsägs tydligt enligt tingsrätten av de uppgifter Marie Olsson lämnat samt de fotografier som åklagaren åberopat, skriver Hässleholms tingsrätt.

Resultatet blev att Oddvar Lönnerkrantz fick rätt vad gäller badtunnan, klumpstenarnas ursprung och det nuvarande avståndet mellan stugorna och gravfältets stenar, men att rätten i övrigt bortsåg från hans nekanden och förklaringar.

– Det sagda innebär att hans uppgifter i dessa avseenden är motbevisade.

Oddvar Lönnerkrantz hänvisningar till utgrävningsraporter nämns inte i domen.

Domen går att överklaga inom tre veckor.

– Jag skulle tro att åklagaren väljer att inte överklaga, säger Sven Severin.

Åklagarens yrkande om företagsbot om 75 000 kronor vardera ogillas också.

Frilagt har sökt assistentåklagare Jonas Andersson, som är på utbildning till och med den 5 juni. Inte heller åklagarna Robert Knutsson och Magnus Ling, som i tidigare skeden bidrog till utredningen var tillgängliga.

Berit Önell
Jonathan Önell

Läs mer:

2022-01-12 Vikingabyn åtalas för grovt fornminnesbrott

2023-04-13 Vikingabyn höll ting

2023-04-14 Långt vittnesförhör om fornlämningar spräckte tidsschemat

2023-04-27 Rättegången avslutad: Motsatta slutsatser om vikingaby