Inget fornminnesbrott är begånget vid Vätteryds gravfält utanför Sösdala, enligt försvaret, och skulle det vara det är det i vilket fall inte grovt, eftersom det varken finns uppsåt eller skador på gravfältet. I sådant fall är ärendet preskriberat. Dessa påståenden som kvarstår sedan sakframställan fick under de avslutande förhandlingarna i Hässleholms tingsrätt inget direkt bemötande i assistentåklagare Jonas Anderssons slutplädering. Han hänvisar oförändrat till besiktningen av Marie Olsson, före detta arkeolog hos länsstyrelsen, som är anmälare och vars arbete ligger till grund för utredningen.

– Oddvars version har inte vederlagts. Man har inte ens försökt, säger Sanna Herlin, Oddvar Lönnerkrantz försvarsadvokat.

Under onsdagseftermiddagen återupptogs rättegången mot vikingen Oddvar Lönnerkrantz och hans fru Maral Otetileu som byggt en vikingaby intill Vätteryds gravfält.

Assistentåklagare Jonas Andersson lade fram sin slutplädering över videolänk från annan ort. Hans framställan var till skillnad från tidigare förhandlingstillfällen välstrukturerad och koncis, även om han glömt bädda sängen i sitt hotellrum.

– De har utfört omfattande schaktning, bortföring av jord och uppförande av byggnader, hävdar han.

Åtalet står och faller med länsstyrelsens arkeolog

Åklagaren kommer rätt snabbt till pudelns kärna. Bör tingsrätten lita på länsstyrelsens bedömning att gravfältet skadats, eller inte?

– Tingsrätten behöver ställa sig frågan om vem som är bäst lämpad att bedöma dessa åtgärder, säger han.

Enligt hans mening är det länsstyrelsen och deras arkeolog.

– Tingsrätten bör utgå från Marie Olssons bedömning och lyssna på vad hon berättat i sitt förhör.

Försvaret är dock inte imponerat.

– Hela utredningen bygger på det material som lämnats in av länsstyrelsen, och länsstyrelsen kokar i princip ner till en person: Marie Olsson. Hennes bedömning är hela åklagarens bevisning, säger Oddvars advokat Sanna Herrlin.

– Annan teknisk undersökning saknas.

Till saken hör att Marie Olsson var både anmälare och utredare.

– Hennes roll är närmare målsägande än vittne eller sakkunnig. Hennes uppgifter är att betrakta som en partsinlaga.

Marie Olssons såväl som åklagarens attityd är enligt försvaret beklämmande. De har inte lagt sig vinn om att kontrollera varken sina egna eller Oddvars uppgifter.

– Hon är påfallande otydlig om vad hon vet, ”så måste det ha varit” och liknande formuleringar, rena gissningar, säger Sanna Herrlin.

– Vittnet är helt ointresserat av att ta in information om vad som gjorts, när och av vem.

Det gäller Oddvars bemötanden av länsstyrelsens enligt försvaret falska påståenden.

– Uppgifter Oddvar lämnat tidigt i förundersökningen, som det har funnits möjlighet att kontrollera, säger Sanna Herrlin

Marie Olsson är den som hävdar att det schaktats på platsen, men det är hon inte kvalificerad att bedöma, enligt försvaret.

– Hon har inte tidigare gjort besiktningar av detta slag utan endast vid skogsavverkning, säger Sven Severin, som företräder Maral Otetileu.

Istället för en arkeolog borde någon med expertis inom byggnadsstandard ha gjort bedömningen.

Grovt brott förutsättning för dom

Åklagare Jonas Andersson menar att brottet är grovt. Att gravfältet är särskilt värt att bevara säger han sig själv ha fått uppleva när tingsrätten besökte vikingabyn under så kallad syn.

– Det har tydligt framkommit att Vätteryds gravfält ej är ett gravfält i mängden. Det innehåller mycket information om hur man levt under järnåldern.

Ingreppen är också allvarligt skadliga för gravfältet, enligt åklagaren.

– De kan ha resulterat i betydande kunskapsförlust, säger han.

Försvaret menar tvärtom att det inte finns några skador. Endast en liten del av arbetet har utförts på fornlämningen, och det på en sedan länge etablerad markväg.

Markarbetet på vikingarnas egen fastighet har gjorts utan schaktning och oberoende arkeologiska undersökningar har i vilket fall bedömt att inget av arkeologiskt värde står att finna på kringliggande fastigheter.

– Inget av arkeologiskt intresse, inga skador, säger Sven Severin.

Att vikingarna insisterat på att fortsätta verksamheten trots åthutningar från kommunen är enligt åklagaren också graverande.

– Man har fortsatt trots att man fått nej, säger han.

Samtidigt är det inte så allvarligt att fängelse är presumtivt, det vill säga att det rör sig om ett artsbrott.

– Straffvärdesmässigt så betingar det straffvärden på fängelsenivå, men jag kan inte påstå att något artbrott är att tala om här, säger han.

Men om så är fallet är det enligt försvaret inte att klassa som grovt brott, vilket gör att åtalet faller på sina egna premisser.

– Vad gäller eventuell påföljd är det inget artbrott. Jag vill ge fullt bifall till åklagarens talan. Är det inte visat att det är grovt fornminnesbrott, då är det preskriberat. Men det är ju inte brott överhuvudtaget, säger Sanna Herrlin.

– Även om tingsrätten utan reservation godtar åklagarens redogörelse är brottet inte grovt, och gärningen preskriberad, menar Sven Severin.

Sven Severin hänvisar också till rättspraxis. Han hittar endast två fall av grovt fornminnesbrott.

– De grova brott som finns är rena plundringsräder, säger han.

I båda fallen har fornlämningsområden medvetet och systematiskt förstörts för att fornlämningar skall kunna tillgripas och säljas.

– Det här är inte alls på nivå med dem, säger han.

Med det sagt vill försvaret inte gärna medge brott ens av den ringaste grad.

– Åklagaren har inte ens visat på brott av normalgraden. Åtalet i sin helhet skall ogillas, säger Sanna Herrlin.

– Mitt påstående är att ingen förstörelse är påvisad, säger Sven Severin.

Det enda som kan sägas ha förändrats på gravfältet är upplevelsevärdet, och det är oavsett ingen stor skada. Det som byggts är nämligen flyttbart.

– Allt som gjorts och allt som åtalats för går att ställa till rätta, säger Severin.

Upplevelsen förstörd

Försvaret anser att påståendena om direkt förstörelse inom fornlämningsområdet vederlagts.

– Då återstår frågan om upplevelsevärdet ändrats, säger Sanna Herrlin.

Det vill assistentåklagare Jonas Andersson mena.

– Upplevelsevärdet har förstörts, det har inte blivit bra på området, säger åklagaren.

Forntida asatroende hade enligt honom inte uppskattat de nya vyerna.

– Man har uppfört stugor och badtunna intill gravfältet och ändrat det till något annat än det var tänkt, säger han.

Försvaret påpekar att virkeshusen har svårt att konkurrera i förstörelsekraft med alla tidigare byggen kring gravfältet.

– Gravfältet ligger inte enskilt i pastoral miljö. Det påverkas mest av väg 23 som går nära och påverkar både synintryck och ljudbilden, men även andra byggnader, hus och uthus, som legat där i varje fall 50–60 år, säger Sven Severin.

Han menar att vikingabyn snarare förhöjer än förstör intrycket av gravfältet.

– Intrycket har inte skadats av fornlämningen, tvärtom. Ni har själva besökt det och bildat en egen uppfattning, säger han.

Ingen vill betala företagsbot

Åklagaren yrkar på villkorlig dom och dagsböter plus företagsbot om 75 000 kronor vardera.

– Maral är ägare till fastigheten. Både hon och Oddvar har utfört arbete som ändrat och skadat fornlämningsområdet. De har hela tiden stått gemensamt om vad som får och inte får göras. Därför har de lika stort ansvar, säger han.

Försvaret anser att varken Oddvar eller Maral kan beläggas med någon företagsbot.

– Arbetet utförts av ideella vikingaföreningen, och har inte utförts inom ramarna för hennes småskaliga och blygsamma caféverksamhet med försäljning av kaffe och våfflor, säger Sven Severin.

Hon har inte alls varit inblandad och har litat på sin mans kunskaper och intentioner. Han däremot har ingen företagsverksamhet och kan inte åläggas företagsbot.

– En eventuell företagsbot borde ha riktats mot föreningen, inte mot Oddvar, säger Sanna Herrlin.

Beloppet är i vilket fall för högt.

– Mycket högre än praxis och orimligt i förhållande till påstådda skador, säger hon.

Hon påpekar också för rätten att asperationsprincipen (straffrabatt) skall tillämpas.

– Kan inte förstå detta på annat sätt än man använt någon slags kumulativ princip, säger hon.

Dom meddelas först 24 maj efter fyra veckors beredning.

Jonathan Önell

Läs mer:
2023-04-13 Vikingabyn höll ting
2023-04-14 Långt vittnesförhör om fornlämningar spräckte tidsschemat