Rättegången mot Vittfarnas vikingaby om grovt fornminnesbrott blev inte klar som planerat på torsdagen. Det som drog ut på tiden var åklagaren Jonas Anderssons frågor, varav vissa ställdes två gånger om, i vittnesförhör med Marie Olsson, tidigare arkeolog på länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Hon gjorde polisanmälan med motiveringen att okända arkeologiska värden kan ha gått förlorade vid utbyggnaden av vikingabyn och att upplevelsevärdet av Vätteryds gravfält skadats. Men nu liknar hon inte längre vikingabyn vid ett tivoli. Det andra vittnet, Hässleholms kommuns bygglovshandläggare David Johansson, förklarar att han inte har någon kännedom om gravfältet trots att det var han som gjorde anmälan till länsstyrelsen.
Marie Olsson förklarar att det skyddade området är hela fornlämningsområdet, ett större ej fastställt område, där det kan finnas fornlämningar under mark. Därför kan det vara fornminnesbrott att gräva eller schakta även där det inte syns någon fornlämning.
ANNONS
Vikingabyn anklagas främst för att byggnationer på dess egen fastighet kan ha orsakat skador på ännu okända fornlämningar och stört upplevelsevärdet. Vikingabyns Oddvar Lönnerkrantz förnekar med stöd av akademiska publikationer – avhandlingar och utgrävningsrapporter från dessa områden – att det finns några sådana lämningar.
Åtalet gäller också för körning med maskiner som gett hjulspår på själva gravfältet. Marie Olsson menar att skadorna kan göra att stenarna börjar luta eller välter.
– Jag såg hur de körde med dumpers på fornlämningen, säger hon i rättegången och syftar på sitt första besök efter kommunens anmälan då hon inte var inne på fastigheten utan bara tittade på avstånd.
Markskadorna har enligt vikingabyns uppfattning orsakats av stora lantbruksmaskiner som brukar köra upp på gravfältet eftersom grusvägen mellan stenarna är för smal. Den så kallade markvägen syns också på ett foto från 2015 som ingår i förundersökningen. Men varken Marie Olsson eller David Johansson tror att det kan stämma.
Marie Olsson har tidigare kommenterat lantbrukets inverkan i Frilagt.
– Det är pågående markanvändning och det är inte förbjudet att köra på fornlämningen, men de får absolut inte köra så att den kommer till skada, sa hon då.
Enligt Marie Olsson borde alla nya byggnader tas bort och helst även de äldre som fanns på platsen sedan 1800-talet. Hon har delat in vikingabyn och gravfältet i sex områden där hon anser att vikingabyn orsakat större eller mindre skador. Enligt hennes bedömning stör timmerstugorna upplevelsen av gravfältet, men de har inte skadat marken och kunde ha placerats bakom kullen istället, liksom badtunnan som hon ser som ännu mer olämplig.
– Det är ändå ett gravfält där det ligger människor begravda. Att placera en badtunna så nära är ganska respektlöst, säger hon.
Men hon är inte längre säker på sin tidigare uppgift att matjord schaktats bort under tunnan.
De områden hon tycker är värst är en del av vikingabyns tomt där hon menar att det måste ha schaktats för nybyggnation och den stora parkeringsplatsen där det skulle kunna finnas både gravar och boplatslämningar.
Vikingarna hävdar under dagens förhör, liksom igår, att de inte schaktat någonstans utan enbart plockat bort rotvältor.
– Igår fick jag chans att föra fram allt i den ordning det behövde komma fram, så jag har inget mer att tillägga, säger Oddvar Lönnerkrantz när han först får ordet på torsdagen.
Men han får ändå gå igenom allt en gång till, som att det inte finns några lämningar under parkeringen som bara fått nytt bärlager.
– 1957 anläggs väg 23 då anlägger man även denna parkering i sin helhet. Man dränerade från södra diket, dräneringstrumma går under väg 23 ut på grannens åker på andra sidan. Det var ett stort ingrepp, säger Oddvar Lönnerkrantz och hänvisar till en utgrävningsrapport från Märta Strömberg, professor i arkeologi.
– Vi har hela tiden konsulterat arkeologer, byalag, museer med flera.
Han påpekar att den omtalade trindyxan från stenåldern inte är så unik.
– Om en trindyxa har sådant enormt historiskt värde var hade man då förvarat ett sådant föremål? På museum kanske. Men den är faktiskt förvarad i förre detta ägarens bokhylla, säger han.
– Han har hittat yxan precis som han hittat ett stort antal sådana ute i sin åker som han plöjer upp. Lösfynd kallar man det.
Lönnerkrantz förklarar att en anledning till att vikingabyn inte ansökt om samråd är att konflikten med kommunen varit så infekterad. Det har bland annat gällt att fastigheten inte räknats som bygglovsbefriad lantbruksfastighet med motiveringen att det saknas bostad, trots att huvudbyggnaden inrymt både bostad och verksamhet sedan mitten på 1800-talet. Det hjälpte inte att Skatteverket hösten 2019 beslöt att taxera om till lantbruksfastighet retroaktivt från den 1 januari samma år.
Oddvar Lönnerkrantz säger att Marie Olsson gärna får göra en efterkontroll som hon önskat på plats i vikingabyn.
– De är helt klart välkomna när som helst precis som vi gjorde igår. Det är bara att höra av sig, säger han.
Däremot uppskattade han inte hur besöket i januari 2020 gick till. Då var Marie Olsson där på uppdrag av polisen, med poliseskort, för att dokumentera skadorna som hon själv polisanmält.
– Vi hade andra där som hade kunnat intyga [att inget av arkeologiskt värde fanns] men kom aldrig fram till någon diskussion om det, för hon var som ett argt bi, säger Oddvar Lönnerkrantz.
Domaren Karin Månsson avbryter förhöret med Marie Olsson efter en och en halv timme och meddelar att det tagit långt mer tid än avsatt och att det nog behövs en rättegångsdag till. Åklagare och försvarare instämmer. Maral Otetileus försvarsadvokat Sven Severin betonar också att han inte vill hålla slutplädering under stress. Därefter fortsätter åklagarens förhör i ytterligare 20 minuter innan försvarsadvokaterna får möjlighet att ställa frågor till vittnet.
Sanna Herrlin, försvarsadvokat för vikingabyns ledare Oddvar Lönnerkrantz, vill bland annat veta om Marie Olsson själv sett att det schaktats någonstans i vikingabyn. Det hade hon inte.
Sven Severin frågar om kritiken från Marie Olsson främst gäller att vikingabyn inte ansökt om samråd.
– Ja, då hade vi kunnat komma överens om hur saker och ting skulle göras, svarar Marie Olsson.
Hon svarar inte på frågan om lagens uppmaning till samråd är tvingande. Det är den inte. Men det är förbjudet att utan tillstånd skada fornlämningar.
– En parodi, säger vikingabyns ledare Oddvar Lönnerkrantz när det till slut blir paus.
När David Johansson förhörs vill han bara tala om kommunens bygglovstvist med vikingabyn. Det är också den och inte fornlämningen det gäller när han beslutar om förbud för fortsatta byggnationer i augusti 2019. Enligt åtalet har vikingabyns arbeten fortsatt, trots att företrädarna “informerats av myndigheter om att de saknar tillstånd för sina åtgärder”. Kommunens beslut är en del av bevisningen.
David Johansson åker till vikingabyn efter att ha läst om den i tidningen. Han informerar om att nybyggnationerna är bygglovspliktiga, vilket vikingabyns företrädare inte håller med om. Men en tid därefter kontaktar han länsstyrelsen på grund av att arbetena sker så nära gravfältet och också att det finns körskador intill de resta stenarna. Åklagaren påminner honom om att han sagt till polisen att det handlar om Skånes bäst bevarade gravfält.
– Det har jag fått från länsstyrelsen, säger han då.
– Jag kände inte till det alls innan jag kom dit.
Åklagaren frågar om förekomsten av fornlämningen kan påverka kommunens bedömning av bygglov?
– Vid bygglovsansökan hade den gjort det, hur kan jag inte svara på, säger han, men nämner att påverkan på fornlämningar, omgivningspåverkan och landskapsbild ingår i bygglovsprövningen.
Sanna Herrlin säger till Frilagt att det är åklagaren som måste visa att det finns grund för åtalet för grovt fornminnesbrott.
– För det krävs uppsåt och givetvis en bedömning av att de gjort sig skyldiga till brott som sammantaget är grovt. Det är ganska sparsamt med praxis på grovt fornminnesbrott, men det kan vara om man medvetet förstört eller stulit fornminnen. Här menar åklagaren att det skulle bli grovt för att det är en särskilt fin fornlämning, säger hon.
Om bevisningen inte når upp till grovt brott blir det en frikännande dom. Fornminnesbrott som inte är grovt har en preskriptionstid på två år.
Rättegången fortsätter med bland annat slutpläderingar den 26 april.
Berit Önell
Jonathan Önell
Läs mer:
