Witte Ink står för lokalerna när lokala konstnärer visar sina verk medan Noah Henry står för musiken. Intäkterna från försäljningen av tavlor och ett lotteri går oavkortat till Amnesty, Barncancerfonden och Tjejjouren i Lund.

Till vardags är det tatuering som Felicia Witte ägnar sig åt i lokalerna på Östergatan i Hässleholm, tillsammans med sin kollega Rio Placiente. Även lärlingen Anastasiya Siankevic och receptionisten Emelie Sax jobbar här. Men under fredagen och lördagen är det konst som gäller. Både Felicia och Rio målar nämligen också tavlor. Konstnärskollegorna Ted Carlson, Jakob Åberg och Johan Jönsson Nordqvist hakade på inviten att samtidigt idka välgörenhet. Alla, även musikern Noah Henry, ställer upp ideellt.

– Tanken är att det här ska vara återkommande, det kanske kan bli en gång varje år, säger initiativtagaren Felicia Witte. Jag tycker att det är viktigt att om man lyckas nå framgång själv här i livet ska man använda det för att göra något bra för andra.

En av de första som dyker upp när utställningen öppnar är Felicias pappa, Timo Kantomäki.

– Att göra sånt här faller sig helt naturligt för henne, säger han.

Vilket välgörande ändamål besökarna vill stödja avgörs av i vilken burk de lägger sin tjuga vid lotteriförsäljningen. Lokala företag har skänkt vinsterna.

Julia Zhigaleva från Tjejjouren i Lund är på plats.

– Vi är en feministisk förening som stöder tjejer och transpersoner i åldern 10-25 år som kan ha utsatts för våld, diskriminering eller inte mår bra av någon annan anledning. Alltså tjejer som behöver prata med någon helt anonymt.

Under Frilagts besök på fredagseftermiddagen sitter Ted Carlson och målar i ett hörn. Noah Henry greppar gitarren i en annan hörna. Han spelade helt nyligen på årets upplaga av Torsjö live. En annan lokal musiker, Niklas Paulström, har kommit för att lyssna.

– Ja, det var jag som lärde honom spela gitarr en gång i tiden, avslöjar Niklas.

För den som missade utställningen under fredagen finns en ny möjlighet under lördagen mellan klockan 15 och 18.

Text och foto: Urban Önell