Jill Johnsons och Joddla med Sivs framträdanden på fredagskvällen visar att Torsjö live är så mycket mer än musik. Det är en mötesplats, för både barn och vuxna, där man också strålar samman med vänner och bekanta. Festivalen har plats för både det allvarliga och lekfulla, där Jill kan sägas symbolisera det seriösa och Joddla det busiga och gränslösa. Men här i Torsjö utesluter inte det ena det andra.
Den alltid så gemytliga Jill Johnson levererar exakt vad man kan förvänta sig, musik av högsta klass, tillsammans med sitt band. Glädjen av att stå på scen var märkbar. Det var med nöd och näppe som Hässleholmsbandet Waterhill, som stod i tur på lilla scenen kunde komma igång på utsatt tid.
Även om det var tydligt att Jill var populär lyckades hon inte riktigt få publiken med i allsång, när hon framförde en cover av välkända I never promised you a rose garden. Hon menade att alla 40-talister borde kunna den utantill.
Jill tillägnade en av sina sånger medmänniskor som har det jobbigt.
ANNONS
– Det är okej att inte må så bra jämt, om exempelvis ungdomar ligger i sängen ibland, fast solen skiner utomhus, sa hon.
I tv-programmet Jills veranda mötte hon Doug Seegers som just då var hemlös. Hans låt, Going down to the river, fick bli hennes avslutningsnummer. Sången ställer tillvaron på sin spets. Den skildrar behovet av en radikal förändring när livet är så destruktivt att döden lurar runt hörnet.
Redan före Jills entré hade regnet intagit Torsjö live. Sedan följde några timmar av det våtare slaget. Många sökte skydd i serveringstälten. För en del var kanske inte musiken det viktigaste just då, utan umgänget med vänner och bekanta. Andra festivalbesökare stannade kvar under bar himmel och drog på sig sina regnponchos. Under Waterhills spelning blev det riktigt packat i tälten. Men ingenstans stötte Frilagts reporter på några sura miner, även om en och annan festivalbesökare kapitulerade inför vädrets makter och lämnade området.
När det till sist var Joddla med Sivs tur att avsluta kvällen var det uppenbart att här fanns det gott om hängivna supportar. Otåligt ropade de ”Joddla, Joddla” framför scenen. Ingen tycktes längre bekymra sig för att det regnade.
Med en energi som sannolikt kunnat försörja hela Torsjö med el, äntrade de äntligen scenen. Här behövdes inte heller någon uppmaning till allsång, för publiken närmast scenen kunde ändå alla texterna. Först efter tre låtar kom det första mellansnacket då frontmannen Lukky Martin varnade känsliga lyssnare.
– Det kan förekomma både könsord, svordomar och sådant som är politiskt inkorrekt, sa han.
Att det rentav ingår i bandets image att både använda grovt språk och provocera, tycks snarare uppskattas av fansen. Att Joddla med Siv är omåttligt populära i Hässleholm är uppenbart. Även hos kommunledningen står de högt i kurs vilket ledde till att de 2020 utsågs till årets hässleholmare.
Text och foto: Urban Önell
Läs mer:
