INSÄNDARE: Jag drar mig till minnes den gamla folksagan ”Mäster Skräddare” om mannen som gick till skräddaren med en bit tyg, för att få sydd en rock. Det kan liknas vid Järnvägsgatans öppning söderifrån. Vad åstadkoms med 1,6 miljoner, i stort sett ingenting? Ett avlägsnande av en del av stenläggningen, som ersattes med asfalt. Stenarna var tydligen inte så slitstarka, att de kunde tåla en fortsatt trafik norrifrån, hoppsan?

Uppsättningen av två skyltar, 30-skylt och en med förbud att stanna, för någon tusenlapp, får representera tummen. Någon ytterligare parkering har inte åstadkommits, inte ens möjligheten att stanna föreligger. Det kommer säkert inte många bilister att bry sig om. Egentligen slutar sagan med ingenting, vilket kan tyckas synonymt med vad som åstadkommits.

Nu kommer handlare stå i kö för att etablera sig i de tomma lokalerna i centrum, efter att Benny Söderberg och Torsten Nilsson fått igenom förändringen, den senare  storskrattande och triumferande på bild i Norra Skåne. Nu kan bilisterna nöjesköra i båda riktningarna och göra livet surt för de arma bussförarna.

Jag har skrivit det förr, Kalle Anka-kommunen har på nytt åstadkommit ingenting för 1,6 miljoner. Skattebetalarnas pengar som kunde ha använts till något bättre.

Lars Nord

ANNONS