INSÄNDARE. Farstorps Centeravdelning, samlad till årsmöte den 2 maj, uttrycker sin stora oro över vardagsbrottslighetens utbredning på landsbygden utan att de rättsvårdande myndigheterna förefaller vilja eller kunna reagera. Kristianstadsbladet-Norra Skåne berättar samma dag om inte mindre än åtta inbrott eller försök till inbrott i lika många byar i vår sockens norra delar eller angränsande socknar. Låsen till uthus och bodar har brutits upp och en motorcykel, motorsågar, verktyg och inte minst dieselolja har tillgripits. Detta skapar en otrygghet hos befolkningen på landsbygden. Många känner sig övergivna av samhället.
Tyvärr är det här inte något enskilt fall utan ingår i en serie av hur brottsligheten ständigt flyttar fram sina positioner på landsbygden. Den här gången är det vårt geografiska område som drabbats. Det som oroar är att polisen oftast inte gör några brottsplatsundersökningar utan rutinmässigt bara lägger ned anmälningar i samma ögonblick som de kommer in med motiveringen att spaningsuppslag saknas. Nej, det är klart att spaningsuppslag saknas, när det inte görs några brottsplatsundersökningar. Hade fingeravtryck eller DNA säkrats hade förmodligen de ansvariga kunnat lagföras, eftersom dessa säkert förekommer i många andra brott av samma art.
Vid tidigare kontakter med Polismyndigheten i Region Syd har man skyllt på bristande resurser och att områden där det bor mycket folk måste prioriteras i brottsbekämpningen. Vi kan ha viss förståelse för de här argumenten. Men det betyder inte att man kan lämna landsbygden helt åt sitt öde och låta bovarna härja helt fritt efter eget bevåg. Nog borde väl polisen någon gång kunna patrullera även småvägarna utanför stan. Tidigare fanns polisen åtminstone utanför skolan i samband med skolstarten och kontrollerade hastigheten hos förbikörande bilister en gång om året. På senare tid förefaller även denna bevakning ha dragits in.
ANNONS
I den kriminalpolitiska debatten försöker olika politiska partier bjuda över varandra när det gäller att skärpa straffen för olika brott. Visst, straffskärpningar har vidtagits men de flesta brott straffar man nog inte bort. Få brottslingar tänker på hur hårt straffet blir när de är i färd med att begå ett vardagsbrott som det här handlar om. I den nytto-kostnadskalkyl den presumtive brottslingen gör är det i stället upptäcktsrisken som är avgörande för om han skall begå ett brott eller inte. Med en uppklarningsprocent långt under tio procent för de flesta vardagsbrott är det i princip nästan riskfritt att ägna sig åt den här verksamheten.
För att få bukt med det här tror vi att polisen både måste ha mer resurser men framför allt
använda de resurser de har effektivare. Det kan handla om att fler poliser måste arbeta i yttre tjänst och inte i vid skrivborden. De måste också arbeta när tjyvarna är aktiva, på nätter och på sommaren. Det är oftast då stöldligorna från andra länder gör sina raider på landsbygden.
Människor här måste känna att de inte har övergivits av samhället. Som det är i dag är det allt fler som överväger att inte anmäla brott de utsatts för, eftersom det inte leder någon vart. Det här är en farlig utveckling eftersom det eroderar människors tilltro till inte bara polisen utan hela rättssamhället. För att ett samhälle skall fungera väl förutsätts att myndigheterna upplevs som trovärdiga av medborgarna. Trovärdighet byggs i det här fallet genom att polisen vidtar åtgärder i syfte att skydda medborgarna, när dessa utsätts för brott, både i staden och på landsbygden. Görs inte detta hotar legitimiteten för vårt demokratiska samhällsskick att undergrävas.
Vi anhåller därför om att Polismyndighet Syd arbetar i den anda som vi försökt skissera i den här skrivelsen i syfte att stävja brottsligheten här på landet.
För Centerrörelsen i Farstorp
Rose-Marie Nilsson, ordförande
Staffan Andersson, sekreterare
