INSÄNDARE. Kristdemokraternas Andreas Carlson, rättspolitisk talesperson och Robin Gustavsson, gruppledare i Hässleholm, presenterade nyligen kritik mot regeringen i en insändare med rubriken ”Regeringen klarar inte att hålla landet säkert”. Argumentet som man för fram är den omfattande gängkriminaliteten, som alla anser är allvarlig och oacceptabel, oberoende av partitillhörighet. Man menar att regeringen saknar kraft att vidta de åtgärder som krävs och därigenom äventyrar landets säkerhet. Herrar Carlsson och Gustavsson vet uppenbarligen vilka dessa nödvändiga åtgärder är, varför man nyfiket läser vidare och väntar på att få del av herrarnas Heureka-upplevelse.
Åtgärderna som förs fram av herrar Carlsson och Gustavsson, är att genomföra en folkräkning och en straffskärpning för vapenbrott till 5 års fängelse. Man kan inte undgå att förundras över den intellektuella kapacitet herrarna frigjort för att komma på den revolutionerande lösningen på det komplexa problemet med gängkriminalitet, social rättvisa, segregation och integrering. Två ”kraftfulla åtgärder”, Folkräkning och straffskärpning? Hur en folkräkning positivt skulle påverka bekämpningen av grov brottslighet får vi inte veta.
Carlsson och Gustavsson lägger indirekt skulden för segregationen med ”särskilt utsatta områden” på den socialdemokratiska regeringen. I det avseendet är det värt att påpeka att en stor skuld faller tillbaka på Kristdemokraterna, som ingick i den borgerliga Bildtregering som införde EBO-lagen på 1990-talet. En lagstiftning som innebar att asylsökande kunde välja eget boende, istället för boende på flyktingförläggning. EBO-lagen fick till följd att asylsökande sökte sig till bostadsområden som redan hade en betydande andel invandrare. De sökte sig av naturliga skäl till landsmän och släktingar. Skälen till EBO-lagen var att samhället skulle spara pengar på förläggningsboende. Ett sparande som nu kan framstå som kortsiktigt och dyrt i förlängningen. EBO-lagen har bidragit till segregation, vilket har förbisetts av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar därefter, till helt nyligen då regeringen vidtog åtgärder.
ANNONS
Herrarna har en uppenbar okunskap om straffens betydelse för att motverka brottslighet. Att öka straffen för vapenbrott har endast en marginell effekt. Vi talar om personer som dagligen befattar sig med vapen och rör sig i omgivningar där de när som helst kan dödas. Är det troligt att ett längre fängelsestraff avskräcker dem tillräckligt, när de dagligen struntar i det dödshot de lever under? Generellt gäller att det inte är straffets längd som avskräcker, utan risken för att åka fast. De flesta brottslingar begår brott, för att de tror sig vara smartare och kan lura systemet. Om man lever i tron att man inte kommer att åka fast, då betyder det inte någonting om straffet är 2 år eller 5 år. Straff avhåller socialt anpassade människor från brott, därför att straffet får andra sociala följder, jobb, skam med mera. Om man redan lever i en asocial miljö finns inte den sociala spärren.
Organiserad brottslighet är organiserad i en ledningshierarki, med en tydlig ledare. Likt en maffiaboss är det ledaren som tjänar de stora pengarna. Det är inte sannolikt att en 17-18 års yngling har de resurser som behövs för att leda en narkotikaorganisation. Narkotikarelaterade konflikter framförs ofta som orsak vid skjutningar. En leverantör eller producent av narkotika gör inte affärer med kreti och pleti, som kan äventyra verksamheten. Han gör affärer med personer som har ett anseende och som han kan lita på och som har ekonomiska möjligheter att betala vad ett parti narkotika kostar. Ynglingen eller en asylsökande från Syrien motsvarar inte urvalskriterierna. Däremot kan de vara presumtiva mål för rekrytering till brottsorganisationen. Så länge vi fokuserar på ”soldaterna” istället för ”generalen”, kommer problemet att kvarstå. Rekryteringen av nya unga ”soldater” kan fortgå, då deras alternativ är en hopplös framtid. ”Generalen” har säkert en accepterad social fasad, där han njuter av vardagen med sina tvättade pengar. En gammal vis kines skulle säkert säga: Om du vill döda en drake, hugg av huvudet, inte svansen!
Ovanstående leder till att vi måste fokusera på tull, polis, åklagare och domstolar, för att bekämpa brottsligheten. Samtliga politiska partier, jämte representanter för polismyndigheten och polisförbundet har framfört bristande resurser, för att klara den brottsbekämpande verksamheten. Den nuvarande polisorganisationen är ett resultat av den polisorganisation som beslutades genom regeringens proposition 2013/14:110. En regering ledd av statsminister Reinfeldt, som inkluderade även Kristdemokraterna. Man måste ifrågasätta en organisation som inte klarar av att upprätthålla ”Lag och Ordning”. Det är ett faktum att vi idag har fler poliser än vi någonsin har haft, samtidigt har polisen rekord på antalet civilanställda inom organisationen. Många av polisens traditionella arbetsuppgifter för ordningshållning har lagts ut på vaktbolag och ordningsvakter. Trots detta har vi färre patrullerande och synliga poliser i våra samhällen och uppklarningsprocenten av brott är anmärkningsvärt låg, vilket bidrar till att skapa osäkerhet hos allmänheten. Enligt en studie av Andreas Liljeroth, Göteborgs Universitet, så har polisen en strategi för att avskriva ärenden, istället för att utreda dem. Frågan måste ställas huruvida nuvarande polisorganisation är effektiv, eftersom man inte ens klarar av att organisera och administrera utfärdandet av pass.
Andreas Carlson och Robin Gustavsson, det är inte ärligt att anklaga regeringen för de problem, ni varit delaktiga i att skapa! Det är också oärligt att påstå sig ha lösningar på problem utan att öppet redogöra för dessa lösningar. Om folkräkningen och skärpta straff är era enda lösningar, då har ni inte ens förstått problemet!
Stanley Hallström
Partipolitiskt Oberoende
