Så gjorde man förr, när människor sökte bot för olika sjukdomar. Det är temat för Henry Svenssons senaste bok: Lika botar lika. Boken publiceras postumt, eftersom Henry Svensson avled i höstas, 99 år gammal.
Blodiglar, åderlåtning, vinäger eller olika läkeväxter ordinerades av forna tiders läkare och kloka gummor, till människor med vacklande hälsa. Det var givetvis en läkekonst med tveksam framgång.
Henry Svensson själv hade däremot ett enkel förklaring till att han uppnådde en så aktningsvärd ålder. Enligt sonen Jörgen Svensson var det ”ett glatt humör och rena kalsonger”.
Tillsammans med sina systrar, Åsa Svensson och Annika Svensson, har nu Jörgen sett till att faderns bok kommit i tryck. För Leif B Frid på Öraholma bok & Skrivstudio är den bok nummer 100. Den släpps för försäljning i Hörjagården onsdagen den 13 april klockan 16.
ANNONS
Henry Svenssons tidigare böcker har haft tydliga kopplingar till Hörja socken, där han hade sina rötter. Han var nämligen en berättare som behärskade hembygdens vilda tungomål. Det kom till uttryck i Töl smau skrönor pau Harjamaul. Den första boken, Brudrovet i Rya, innehöll Henrys fars, Alfreds, nedtecknade berättelser.
Henry stora intresse för historia ledde till att han skrev Hörja – byn mellan åsarna, där han går tillbaka ända till stenåldern och spåren av de människor som då var verksamma i trakten.
Den nya boken, Lika botar lika, har däremot ingen sådan koppling. Läsaren får inte möta några kloka gummor som verkat i trakten, utan den ger mer allmänna glimtar av folklig läkekonst genom tiderna. Henry Svenssons infallsvinkel är kulturhistorisk. Han förespråkar på intet sätt en återgång till forna tiders riskabla försök att återvinna hälsan, som allt som oftast gjorde större skada än nytta.
Med tanke på att Henry genom åren blivit en av Hässleholms kommuns mest kända kulturpersonligheter har hans anhöriga undrat om han inte skulle skriva en bok om sitt eget liv.
– Men det var han helt ointresserad av, säger Jörgen Svensson. Han tyckte inte det var något speciellt med honom.
För hässleholmarna är Henry sannolikt mest känd som den konstnär som i flera decenniers tid målade Vänsterpartiets valaffischer. Han tecknade och målade så gott som dagligen, vid sidan om skrivandet. Henry levde utifrån ett motto: ”Inte en dag utan ett streck”.
– Han utnyttjade varje minut, varje sekund, säger Jörgen Svensson.
En bortglömd sida hos Henry är att han var med och startade en teaterförening, Spelorren i Hörja. Den var aktiv på 50- och början av 60-talet. Han både skrev pjäser, regisserade och medverkade som skådespelare. Samtidigt som han hann med att vara både politiskt och fackligt aktiv.
Under sin yrkesverksamma tid var det var genom industriarbete han försörjde sig, på Leksaksfabriken och Skandinaviska Chuckfabriken i Tyringe. På den förstnämnda fabriken designade han en av företagets produkter, en leksakshäst. En sådan häst finns bevarad i Tyringe museums samlingar.
Under den tid han bodde i Tyringe samarbetade han bland annat med en annan känd, lokal konstnär: Leif Lilja. Även om Henry sålde en del tavlor så gick det han fick in till inköp av nytt konstnärsmaterial.
– Det gick aldrig runt ekonomiskt, säger Annika Svensson.
Varför det var så har en enkel förklaring:
– Han menade att även fattigt folk ska kunna ha konst på väggarna, säger Jörgen Svensson.
Urban Önell
Här hittar du Frilagts tidigare artiklar om Henry Svensson:
