INSÄNDARE. För mer än 400 år sedan styrdes ryssarna av tsar Ivan IV. Han har gått till historien som den förskräcklige. Det är inte osannolikt att hans sentida efterträdare Vladimir kommer att tillägnas samma epitet, åtminstone i Ukraina, där hans militärmakt nu sprider död och förintelse i försöken att krossa grannlandets frihet, demokrati och marknadsekonomi. Varför beter han sig så här? frågar vän av ordning.
Det är ingen lätt fråga att besvara. Uppenbart är dock Vladimir den förskräcklige lider av mindervärdeskomplex och måste göra allt för att hävda sig. Som liten fick han se sin far såras svårt i kriget mot Nazityskland och bli vanför för resten av livet. Såsom inte kommande från Moskva utan från Sankt Petersburg tillhör dagens Förskräcklige inte heller den genuina makteliten i Ryssland. Det är lite som att en göteborgare skulle komma till Stockholm och bli högsta hönset i Sverige. Det gillar man inte i Eken. Därför gäller det för uppkomlingen att visa att man duger. Detta gör man i en rysk kontext bäst genom att visa brutalitet.
En försvårande omständighet för Vladimir den förskräcklige är att han inte kommit till makten på egna meriter. Nej, till köttgrytorna i Moskva hämtades han av Boris den försupne. Genom att lova denne åtalsfrihet för alla de korruptionsbrott denne begått under sitt styre fick
Den förskräcklige all makt i Ryssland. Detta är förmodligen en kohandel på en nivå, som världen aldrig tidigare skådat.
ANNONS
Lärospån i maktens utövande förefaller Den förskräcklige ha hämtat hos såväl Niccolo Machiavelli som Josef den brutale och Brune Adolf. I sin krigföring har han liksom den senare använt sig av salamimetoden, att ta en liten bit i taget. Går det utan att någon regerar alltför starkt, så går det. Brune Adolf tog ju först Österrike, sedan Sudetlandet i Tjeckien och slutligen hela Tjeckien utan alltför stora protester från andra länder. På samma vis knep Vladimir först Abchazien och Sydossetien från Georgien 2008 och sedan Krim, Luhansk och Donetsk från Ukraina 2014 utan alltför våldsamma protester från omvärlden.
Det lama motståndet från övriga länder gjorde dock att tuppkammen växte på både Brune Adolf och Vladimir den förskräcklige och att de till slut underskattade västs reaktioner. När Brune Adolf angrep Polen bet han sig i tummen och fick ett världskrig på halsen. För Den förskräcklige kan invasionen av Ukraina nu sluta på samma vis som när Nikita Chrusjtjov utmanade USA 1962 genom att placera ut kärnvapenramper på Kuba och av John F Kennedy tvingades backa. Två år senare var Krusses saga all som diktator. Det vi nu bevittnar kan på samma vis vara början till slutet för Den förskräcklige.
En lärdom denne dragit av Josef den brutale är att dela in världen i inflytandesfärer. Sovjet och Nazityskland delade sålunda 1939 in Östeuropa i sådana sfärer, där ryssarna tilldelades östra Polen, större delen av Baltikum och Finland. Strax efteråt ockuperades de två förra delarna också av ryssarna. Det var först när de under vinterkriget också försökte erövra Finland som det skar sig. På grund av finnarnas tappra försvar och vana att kämpa i sträng kyla och stora snömassor lyckades Josef den brutale aldrig erövra Finland utan fick nöja sig med några landområde längst i öster.
I dagens läge är det uppenbart att Vladimir räknar Ukraina till sin inflytelsesfär och försöker inlemma landet i Ryssland alternativt insätta en marionettregim i Kiev. Hur det blir med den saken återstår dock att se. Det är här värt att erinra om ett uttalande av den dåvarande sovjetiske utrikesministern Vjatjeslav Molotov 1939. Han hävdade då att små länder inte har någon framtid. Strax efteråt erövrades Estland, Lettland och Litauen av Sovjetunionen. Dessa länder är i dag nästan hundra år senare blomstrande demokratier inlemmade i ett allt mer integrerat Europa. Sovjetunionen däremot finns inte längre som ett eget land. Vladimir den förskräckliges ambitioner att nu skapa ett Sovjetunionen 2.0 kommer av allt att döma inte att långsiktigt bära frukt.
Staffan Andersson
