När den tunga lastbilen med tillkopplad släpvagn svajade över på fel sida av vägbanan och frontalkrockade med en personbil förolyckades två personer, en skadades och flera drabbades av bestående trauma. Lastbilschauffören har nu dömts till fyra och ett halvt års fängelse.

Straffvärdet betraktas som särskilt högt eftersom förarens agerande var så vårdslöst att det var att jämföra med uppsåtlig handling, enligt Hässleholms tingsrätt.

Föraren hade lurat alkolåset genom att låta lastbilen stå på tomgång i 27 timmar före körningen. Han stannade inte heller sedan han nästan kört av vägen, eller han upprepade gånger hamnat på fel väghalva och fått väja för mötande trafik.

Chauffören var sedan tidigare dömd för rattfylleri. Av förundersökningen framgår att alkolåset vid ett antal tillfällen gett varning eller spärrat fordonet. Ändå har han fått arbeta vidare på sin arbetsplats med varutransport, turistbussning och skolskjuts.

Eftermiddagen den 25 november 2020 är mörk och väglaget blött. Arbetsdagen är över och väg 117 mellan Markaryd och Hässleholm är vältrafikerad med bilister på väg från jobb eller till nära och kära. Men flera har anledning att känna sig illa till mods.

En tung lastbil med tillkopplat släp och en bruttovikt på 33 ton håller varken jämn hastighet eller kurs, och svajar upprepade gånger in på mötande trafiks körfält. I Mala glider den också ned i dikeskanten med hjulen, mejar ned en reflexstolpe och undviker nätt och jämt att kollidera med fartkameraskylten. Hela ekipaget välter nästan ned i diket.

– Det var mötande bilar som fick väja för lastbilen, säger det vittne som körde framförvarande bil sträckan från Bjärnum fram till olycksplatsen.

Han försökte på olika sätt få kontakt med lastbilschauffören och få honom att stanna, men fick endast ljussignal till svar.

Flera bilister slår snabbt larm. Men polisen hinner inte i tid.

I Vankiva har ett medelålders par på väg till Bjärnum i sin grå Peugeot oturen att få möte med lastbilen i ett av de ögonblick då den svajar över i deras körfält. Den här gången lyckas lastbilschauffören inte räta upp kursen, och en fasansfull frontalkrock äger rum. Båda fordonen håller hastighetsbegränsningen på åttio kilometer i timmen, men en vanlig Peugeots 270 kilojoule rörelseenergi kan omöjligen mäta sig med lastbilens 7 000, och sedan personbilens hela frontparti krossats, slungas den med våldsam kraft bakåt på körbanan.

Som ett resultat av kollisionen skjuts en skur av karosseridelar iväg mot bakomvarande bil, en grön Caddy. Bilisten får skador på bilen, men klarar sig fysiskt oskadd.

Parets Peugeot, som nu gått i spinn, fortsätter sin bana och kolliderar med nästa bil, en Volkswagen, vilken orsakas stora skador på förarsidan. Kvinnan som kör bilen får omfattande men ej livshotande skador på underkroppen.

Längre ned på vägen hinner den inbromsande lastbilen ifatt parets Peugeot, som den nu träffar bakifrån och skjuter ned i diket på motsatt sida vägen. Lastbilen, på grund av alltför tvär inbromsning inför kollisionen, har efterhand börjat vika sig som en fällkniv, och när också den hamnar i diket välter den och kollapsar över parets Peugeot. Fordonet är nu så illa sammanknycklat att det komprimerats till mindre än halva sin ursprungliga storlek.

Ytterligare en bil, en Volvo, lyckas inte helt bromsa och väja undan från lastbilens släp, som fortfarande befinner sig på vägbanan, och fastnar med sidan i släpets baksida.

Alla svårt chockade

Åklagare Emilie Eriksson Kuitus förloppsskildring grundar sig i huvudsak på teknisk bevisning från olycksplatsen. Målsägandes minnesbilder är ”begränsande och fragmentariska”. Även om deras vittnesmål skiljer sig på många punkter förenas de av det trauma och den chock de alla fick uppleva på olycksplatsen.

– Det enda jag minns är starka ljus från vänster sida, säger kvinnan som skadades då hennes bil träffades av parets Peugeot sedan den slungats iväg efter kollisionen med lastbilen.

När man ser bilderna på förarsidan av hennes bil är det svårt att förstå hur hon kunde klara sig utan livshotande skador. Än mindre att hon tog sig ur bilen på egen hand och obehindrat gick omkring på olycksplatsen.

Först när chocken släppte kom smärtan. Den var så intensiv att hon blev sängliggande i närmare två veckor. Hon fick blånader över hela underkroppen och en skada i knäet som hon fortfarande har besvär av.

– Det påverkar mig varje gång jag skall göra något fysiskt, säger hon.

Även mannen i den grå Volvon som fastnade i släpvagnen drabbades hårt av olyckan, även om han inte skadades. Värst var det de första dagarna, men hans vardag påverkas fortfarande.

– Jag tänker på olyckan varje dag, säger han.

– Är jag ute och kör och det händer något blir jag väldigt rädd. Det har inte släppt.

Den målsägande vars bil träffades av flygande karossdelar kände sig till en början inte påverkad av händelsen. Under de första månaderna kände hon ingenting.

– Jag tänkte att jag hade tur. Men det har kommit efterhand, säger hon.

– Varje lastbil jag möter gör mig rädd. Är det dåligt väglag får min man hämta mig.

Eftersom rätten bedömde att förarens vårdslöshet var så stor att den var att jämföra med uppsåtlig handling kunde skadestånd för kränkning på 30
–60 000 kronor tilldelas de drabbade.

Vill inte minnas det inträffade

Chauffören hade en timme efter olyckstillfället 2,37 promille alkohol i blodet. I rättssalen uppger att han knappt minns någonting från dagen. Han erkänner rattfylleri, men vill inte säga om olyckan skedde på grund av hans vårdslöshet.

– Det är möjligt. Jag minns inte, säger han.

Han svarar korthugget och undvikande på de frågor som ställs av såväl åklagare som försvarsadvokat Niclas Larsson, som försöker få honom att förtydliga och utveckla sina svar.

Varför tror du du gick över på fel sida?

– Ouppmärksamhet.

Kommentar?

– Nej.

Hur kunde detta ske?

– Svårt att säga. Stress, press och dålig sömn.

Kan det också ha haft med alkoholen att göra?

– Det kan det ha haft.

Har du någon del i vad som skett?

– Jag vet egentligen inte.

Du är sedan tidigare dömd för rattfylleri. Varför händer det igen?

– Jag vet inte.

Vad tänker man egentligen?

– Man tänker inte.

Hur känner du inför det som inträffat?

– Det är beklagligt, det som skett.

Du som har så lång erfarenhet, har du ingen annan kommentar än att det är beklagligt?

– Nej.

Målsägandebiträde Johan Mars tror inte på den tilltalade.

– Det handlar om att det är för jobbigt att berätta, säger han.

– Att han här i tingsrätten vill glömma förtar inte att han var medveten om sitt risktagande och sin likgiltighet inför andras liv och hälsa.

Både direkt efter olyckan, i förhör och i tingsrätten ger chauffören samma intryck av nonchalans inför det inträffade.­

– Mitt intryck är att han är likgiltig inför situationen. Han ställer inga frågor om vad som hänt och är mer brydd över var hans skor tagit vägen, vittnar en av poliserna på plats

Arbetsgivaren hade inte koll på alkolåsen

I sin sakframställan noterar åklagaren att alkolåsets logg visar att lastbilen vid ett antal tillfällen antingen spärrat lastbilen eller gett varning om alkoholhaltigt blod.

– Detta är dock inte relevant för ärendet, konstaterar hon.

I förundersökningen intresserar sig polisen emellertid inte enbart för den tilltalades skuld, utan även för vilket ansvar som bärs av arbetsgivaren Tjörnarps buss och åkeri.

– Det som nu hände kom som en blixt från klar himmel, säger företagets vd Mikael Nilsson i förhör.

Han har inte sett protokollen som visar att lastbilschauffören ständigt har alkohol i utandningen före olyckan. Han hävdar att att verkstaden har underlåtit att lämna ut dem till honom.

Enligt [verkstaden] har de aldrig lämnat ut några protokoll till dig? De har aldrig fått någon begäran.

– Det hade jag gjort.

Är samtliga bussar utrustade med alkolås?

– Ja.

Har du koll på dessa?

– Ja! Vi har kontroll.

Företaget visste om alkoholproblemen

Av förundersökningen framgår att flera personer lämnat uppgifter till företaget om gärningsmannens alkoholproblem. Något som dock vd förnekar har kommit till hans kännedom.

14 dagar innan olyckan fick företaget uppgift om att han hade druckit kvällen innan jobbet, något som ledde till ett samtal.

Även på själva dagen för olyckan larmades arbetsplatsen om att han betett sig konstigt i ett telefonsamtal, och att man kunde misstänka att han var full.

Jag vet att du har fått in samtal till företaget om [hans] drickande i samband med körning. Vad har du att säga om detta?

– Jag har inte fått dessa klagomål. Då hade han varit avstängd. Om det nu hade funnits belägg för det.

Vet du om att [lastbilschauffören] har alkoholproblem?

–­ Jag vet inte hur man skall definiera detta.

Arbetsgivaren hade också kännedom om att han tidigare dömts för rattfylleri och blev av med körkortet en tid.

–­ Mitt fokus då var att han skulle komma på fötter, säger han.

–­ Jag sa att han får inte fler chanser. Är det någonting så sitter du inte bakom ratten! Det var ju precis på gränsen, 0,21, men det var ju lika allvarligt.

Företaget ville begära skadestånd från chauffören, men åklagaren var inte villig att företräda dessa anspråk eftersom beloppet var för stort, och hänvisade dem till civilrättsliga åtgärder. Chauffören i sin tur har stämt företaget för utebliven betalning för 330 komptimmar.

Lägre straff än åklagaren önskat

Åklagaren yrkade på sex års fängelse, försvaret på två och ett halvt år. Enligt försvarare Niclas Larsson finns det inga tecken på att lastbilscahuffören uppvisat ett större risktagande eller vårdslöshet än i andra fall av rattfylleri.

– Det är samma risktagande om man vinglar tre eller fem gånger. Det finns inte heller några tecken på att man brutit mot några andra trafikregler. Har han kört för fort? Det finns inga sådana indikationer, säger han.

– Man har kört berusad, vinglat, krockat. Det finns inga andra ingredienser.

Hässleholms tingsrätt gick dock helt på åklagarens linje i skuldfrågan.

Tingsrätten dömer lastbilschauffören för rattfylleri, vårdslöshet i trafik, vållande till annans död, och vållande till kroppsskada. Samtliga brott bedöms som grova.

Däremot ansåg rätten inte att de exceptionella omständigheter som krävs för att uppnå maxstraffet förelåg.

Ingen av parterna kan i nuläget svara på om de ser anledning att överklaga till hovrätten.

Skriftlig dom offentliggörs om en vecka.

Jonathan Önell