Företrädarna för vikingabyn i Vätteryd utanför Sösdala åtalades på onsdagen för grovt fornminnesbrott. De har enligt stämningsansökan anlagt byggnader och utfört markarbeten som ändrat eller skadat fornlämningen Vätteryds gravfält och dess tillhörande fornlämningsområde. Båda förnekar brott. Kammaråklagare Robert Knutsson i Kalmar säger till Frilagt att hans tidigare bedömning att brottet inte var grovt ändrades efter ny information från Hässleholms kommun. Han konstaterar dock att relationen mellan kommunen och vikingabyn är “infekterad”. Kommunen har inte heller direkt med saken att göra, har ingen arkeologisk expertis och har lämnat en del felaktiga uppgifter, bland annat visar kartan över området inte vikingabyns timmerhus på rätt plats.

Vätteryds järnåldersgravfält är Skånes största och bäst bevarade i sitt slag. Oddvar Lönnerkrantz och Maral Otetileu köpte fastigheten intill 2018 och började bygga upp sin vikingaby under 2019. Snart kom de i konflikt med kommunen som hävdade att alla byggnader var bygglovspliktiga eftersom det inte fanns något bostadshus på fastigheten och den då inte kunde få undantag som lantbruksfastighet. Men bostad har funnits sedan mitten på 1800-talet, långt innan bygglov krävdes. Tvisten pågår fortfarande och makarna hoppas få resning i domstol med motiveringen att kommunen lämnat felaktiga uppgifter i rättsprocessen.

Länsstyrelsen anmälde misstanke om fornminnesbrott, brott mot kulturmiljölagen, till polisen i november 2019. Anmälan talar om grova markskador inom själva gravfältet som ägs av Statens Fastighetsverk, att byggnader uppförts i direkt anslutning till gravfältet och att schaktning och byggnationer på vikingabyns egen fastighet kan ha förstört gravar under mark. Men fornlämningsområdets utbredning utanför själva gravfältet har inte fastställts.

I polisförhör säger länsstyrelsens antikvarie Marie Olsson att man inte vet var fornlämningsområdet slutar eftersom det inte gjorts någon arkeologisk undersökning. Hon förklarar att byggnationerna i anslutning till de synliga fornlämningarna kan påverka marken så att skador uppstår. Dessutom påverkas upplevelsen av gravfältet. Förhörsprotokollet säger: “I detta fall har byggnader som uppförts ingenting med fornlämningen och gravfältet att göra överhuvudtaget. Marie liknade det vid ett slags tivoli som utgått från byggherrens fria fantasier om vikingatiden”. Hon säger också att hon anser att det är fel att utnyttja gravfältet för “sin egen business”.

Fastighetsägare ska enligt lagen ha samråd med länsstyrelsen före ingrepp i fornlämningsområde. I förhörsprotokollet låter det som att det hade löst problemet: “Marie tycker det är synd att det hela inte sköttes på ett bättre sätt från markägarens och hennes mans sida eftersom att Marie tycker det är bra att de försökte få upp intresse kring vikingatiden men att det hela borde skett tillsammans med länsstyrelsen, Statens Fastighetsverk samt kommunen och på sätt som inte förstörde gravfältet”.

Robert Knutsson blir förvånad när han av Frilagt får veta att timmerhusen sedan lång tid är placerade en bra bit från fastighetsgränsen till Statens fastighetsverks mark där gravfältet ligger. Något som kan påverka bedömningen.

– Det har jag inte fått någon information om. Det var en intressant upplysning, säger han.

Kommunens uppgifter har också bidragit till att åtalet skärpts till grovt fornminnesbrott, trots att Oddvar Lönnerkrantz motbevisat en del av anklagelserna. Bland annat finns nu förhör med kommunala tjänstemän som varit på plats i Vätteryd i samband med bygglovsprocesserna.

– Rubriceringen har förändrats lite under förundersökningens gång. Det beror bland annat på fornlämningens karaktär. Som en av de största i Skåne är den särskilt skyddsvärd. Fastighetsägarna har dessutom fortsatt, trots att de förstått att de borde samråda med länsstyrelsen. Men kommunen har också diskuterat fornlämningen. Nya uppgifter kom in som förändrade bedömningen. En del kom från kommunens handläggare, förklarar Robert Knutsson.

Han säger att han förstått att ärendet är väldigt infekterat.

– Jag försöker hålla mig väldigt neutral, säger han.

Kan kommunens bedömning vara subjektiv?

– Så är det naturligtvis. Tjänstemannen från kommunen får utveckla det i tingsrätten och förklara att det är infekterat så att det blir tydligt för domstolen, säger han.

Han medger att det annars skulle kunna påverka utgången.

– Jag är inte intresserad av att bli en bricka i ett politiskt spel. Jag kommer att väga in Oddvars uppgifter och även hans intresse för historia och bevarande, säger han.

Oddvar Lönnerkrantz har skickat äldre bilder till polisen som bland annat bevisar att “maskinvägen” på Statens fastighetsverks mark funnits där länge och används av lantbrukare som annars inte kommer fram med sina stora maskiner till åkern bakom fastigheten. Vem som orsakat vilka skador är svårt att säga.

– Det går inte att säga mer än att vägen varit i bruk för relativt stora och tunga fordon, säger Robert Knutsson.

Att en del av fordonen kommit från vikingabyn bevisar inget fornminnesbrott.

– Det finns också foton på hur de röjer sly intill fornlämningen. Det lägger jag inte dem till last och inte heller hur de annars agerat intill den synliga fornlämningen, säger Robert Knutsson.

Grunden för åtalet är istället de arbeten som gjorts inne på vikingabyns egen fastighet.

– Det är olika grundarbeten och mindre schaktningar och det finns foto på att makadam läggs på, säger Robert Knutsson.

Det område som bebyggts kan enligt åklagaren vara en del av fornlämningsområdet, men det är inte säkert.

– Problemet för både de enskilda och för domstolen är att fornlämningsområdet inte är det som syns på kartan. Jag menar att det är större, men jag är ödmjuk inför den juridiska prövningen. Inom ett fornlämningsområde har man rätt långtgående skyldigheter, men det innebär inte per automatik att man inte får bygga något, säger han.

Det faktum att vikingabyn inte sökt tillstånd för åtgärder inom fornlämningsområde räcker inte för åtal.

– Att bara låta bli att söka tillstånd är inte straffbart, om man inte skadar eller ändrar något, säger Robert Knutsson.

Upplevelsevärdet är inte heller någon exakt vetenskap.

– Jag påstår att det har betydelse på grund av att fornlämningen har väldigt speciell karaktär. Därför blir fornminnesområdet särskilt stort och vidsträckt. Kanske är det också därför de har valt att anlägga sin vikingaby där. Frågan är hur domstolen kommer att värdera det, säger han.

Han konstaterar att upplevelsevärdet i viss mån handlar om tycke och smak. Något tivoli vill han inte likna vikingabyn vid.

– Nej, det bryr jag mig inte om, jag gör rent juridiska och tekniska bedömningar, säger han.

Han förklarar att åtal för fornminnesbrott är ovanliga och för grova brott ännu ovanligare. Mest sällsynt är åtal för brott som gäller fornlämningsområde.

Åklagaren vill att makarna ska åläggas att betala företagsbot med 75 000 kronor vardera eftersom brotten begåtts i näringsverksamhet. Det blir i så fall ett straff utanför den vanliga påföljden som för grovt fornminnesbrott kan bli upp till fyra års fängelse. Något datum för rättegång är ännu inte satt, men Robert Knutssom hoppas att det blir före sommaren.

Oddvar Lönnerkrantz är inte förvånad över åtalet, inte heller över kommunens påverkan.

– De har ju ljugit om allt annat, säger han.

Han till och med välkomnar åtalet.

– Det är bra om det blir ordentligt utrett. Vi har svart på vitt att vi inte gjort något fel. Vi har inte byggt på någon fornlämning och stugorna har inte gett någon åverkan på marken. De står inte för nära tomtgränsen, vi flyttade dem som länsstyrelsen föreslår i förundersökningen. Vi har inte schaktat heller, om vi ville göra det hade vi satt långhuset i samma nivå som det befintliga huset. Vi har inte grävt ut parkeringsplatsen, bara lagt på ett bärlager, säger han.

Berit Önell