En privat jaktanläggning mitt i den kommunägda skogen på Göingeåsen har fått en ny tillfartsväg som bekostas av skattepengar. Jägarna betalar 5 000 kronor plus moms per år för det stora arrendet. Syftet med vägen är enligt ansvarig tjänsteman skogsbruk, men den behövs inte för att få ut timret från de stora bokskogarna som nu avverkas i rasande fart, trots att området är tillagt som särskilt betydelsefullt i den nya naturvårdsplanen.

Kommunens översiktsplan säger att det ska vara natur i området där det före detta betet sedan flera år är förvandlat till en jaktanläggning. Nätstängslet kring de tidigare odlingarna som lockade viltet är borttaget, men här finns jakttorn och åtlar och gräset slås regelbundet. Det enda som saknats har varit en ordentlig väg till anläggningen.

Vägen började byggas i somras och jägarna kunde i höstas använda den när en åteltunna fylldes på med säd och en stor hög morötter tippades på marken. Rester av morötterna ligger fortfarande kvar ett par månader senare, trots att det efter 24 timmar räknas som utfodring av vilt och kräver tillstånd.

Allemansrätten ger alla rätt att röra sig i skogen, men jaktanläggningen ger ett intryck av privatisering. Nu finns dessutom en grind där den nya vägen börjar vid Källstorps backe. Grinden är inte låst än så länge, men det kan behövas på sikt, enligt kommunens naturförvaltare Gunnar Swärdh, som säger att “arrendatorerna”, det vill säga jakträttsinnehavarna, i så fall kommer att få nyckel. Vanliga invånare som dristar sig till att välja den här vägen får försöka tränga sig förbi grinden genom att gå ut i terrängen.

Den befintliga Källstorpsbackevägen går ungefär i mitten av det ena av två områden som nu avverkas. Det finns också flera andra vägar ut från arbetsområdena. Frågan är om den nya vägen alls behövs för skogsbruket.

– Motivet var väl att komma åt granbeståndet lite enklare, men även hela skiftet, säger Roland Månsson på Skogsstyrelsen i Hässleholm.

Han förklarar att kostnaderna för ett vägbygge måste vägas mot risk för körskador om man kör med skotare.

– När vi tittar på det brukar vi räkna med cirka 300 meters skotningsavstånd, säger han och konstaterar att det är mindre än 300 meter från alla håll i detta fall.

Skogsstyrelsen fick en anmälan om samråd för vägbygget förra året. Sådana ska enligt lag hållas om skogsbruksåtgärder som kan väsentligt ändra naturmiljön. Men detta handlade inte om vägens lämplighet utan om eventuell påverkan på en fornlämning och ett vattendrag. Bedömningen blev att samråd inte behövdes, men att eventuell risk för skada på fornlämningen skulle anmälas till länsstyrelsen. Roland Månsson tycker dock inte att det ska byggas för många vägar i skogen.

– Om vägen byggts bara för granet kostar den mer än det går att räkna hem från avverkningen. För den avverkningen tycker jag inte att den behövs. Men de kanske ska avverka mer längre norrut, säger han.

Han kan tänka sig att grinden ska hindra folk från att köra in och tippa avfall.

– När det är kommunal mark kan man visst ställa frågor om varför vägen byggs och hur den ska användas, det är skillnad på privat och kommunalt. Om de hade skrivit att vägen var för jägarna så hade jag skickat det till länsstyrelsen för då hade det inte varit en skogsbruksåtgärd, säger Roland Månsson.

En del av området gallrades redan förra året. Mycket av den återstående ädellövskogen här har nu sågats ner och en del timmer har lagts upp vid den nya vägen. I backen intill arbetar skotaren med att lasta timmer utan behov av väg. De stora skogsmaskinerna behöver inga vägar och det är inte granpartiet vid jaktanläggningen som ska avverkas. De träden lär stå på tillväxt några år till.

För att nå bokskogen och den blandade ädellövskogen på ett stort område söder, öster och nordöst om granarna har maskinerna körts långa omvägar. Spåren efter dem är tydliga med djupa skotarvägar som sår i marken. Det mesta av timret har lagts upp vid en vändplats vid Hallavägen i sydöst. Möjlighet finns också att köra ut åt nordöst vid Magle våtmark.

– Man brukar väl köra närmaste vägen, säger Roland Månsson.

Han var själv på plats i området i september, samma dag som han gav tillstånd att avverka ädellövskogarna. Det gäller två olika beslut, totalt drygt 30 hektar så kallad föryngringsavverkning.

– Då är vi oftast ute och tittar innan vi skriver tillstånd, berättar han.

Något skäl att säga nej till avverkningarna hittade han inte. Dock fanns även på dessa områden fornlämningar. Han förklarar att hans intryck var att föryngring av bokplantor var på gång. De stora träden tas då ner för att det ska komma ljus till de nya plantorna som självföryngrats. Det är alltså egentligen en slutavverkning med mer naturlig föryngring där skogen inte markbereds och planteras på nytt. Men de flesta av de stora träden försvinner och inte bara bok utan även stora ekar och andra ädellövträd.

– De gamla träden är nu borta utom där det inte tagit sig och där det ska tas särskild hänsyn. Hänsyn ska främst tas i nyckelbiotoper. Tidigare kunde vi skriva mer generellt, exempelvis att det var en hänsynskrävande biotop. Men här bedömde jag att jag inte kunde kräva mer, säger Roland Månsson.

Entreprenören Sydved, som skrev ansökan, föreslog hur hänsyn skulle tas till naturvärdena. Det gällde bland annat hålträd och andra boträd. Men en känslig bergbrant söder om den nya vägen var inte omnämnd.

– Den hade de glömt att fylla i, säger Roland Månsson.

Missen framgår också av beslutet. Sydved anmälde även samråd för att få köra med skotare genom nyckelbiotoper närmare Magle våtmark. Men Skogsstyrelsen bedömde att det inte behövdes något samråd där heller.

– Det var inte jag som var handläggare för det. Men de har kört genom två nyckelbiotoper och båda har, som jag minns det, vägar med bra bärighet. Skotare är tunga maskiner, säger han.

Det närliggande biotopskyddsområdet får däremot inte röras. Dock går avverkningsområdet på några ställen alldeles intill gränsen mot det skyddade området.

Roland Månsson berättar att Skogsstyrelsen inte längre får lägga sig i skogsbruket som förr. Några nya nyckelbiotoper avsätts inte heller. Men avverkningstillstånden ska följas upp mer än tidigare enligt nya rutiner som inte kommit igång fullt ut.

Gunnar Swärdh vill inte prata med Frilagt. Han svarar på mejl med upp till sex dagars fördröjning när vi ställer följdfrågor. Vi mejlar de första frågorna den 24 november och får de sista svaren den 14 december, tydligen hans sista dag före pension. Han skriver: “Det här blir det sista svaret du får från mig för nu går jag i pension. Du får terrorisera någon annan nu med dina oväsentligheter”.

Swärdh tycker inte att det är konstigt att en grind satts upp och att jägarna får nyckel. Han skriver i mejl till Frilagt: “Våra arrendatorer har tillgång till de vägar de behöver på kommunal mark i anslutning till deras arrenden, därav grinden, däremot har ingen annan anledning att framföra motorfordon här. Allmänheten har fullt tillträde till marken i övrigt”.

Gunnar Swärdh hävdar att han inte vet vad den nyanlagda vägen kostat skattebetalarna. Han skriver: “Kostnaden kommer först i slutredovisningen för aktuellt projekt tillsammans med övriga avverkningskostnader”. Det betyder att Sydved får kvitta vägkostnaderna mot intäkterna för avverkningarna. När vi vänder oss till tekniska förvaltningens ekonomiavdelning får vi varken ut fakturor för dessa avverkningar eller äldre fakturor som rör skog och natur. Ekonomiadministratör Camilla Salomonsson skriver den 9 december till Frilagt att hon lämnar över ärendet som gäller frågor om skogen till Gunnar då hon har svårt att få fram uppgifter. Han ska återkomma på tisdagen den 14 december – som alltså är hans sista arbetsdag.

Tekniska nämndens ordförande Torsten Nilsson (M) säger att avverkningarna följer skogsbruksplanen och att politikerna inte lägger sig i det. Jaktanläggningen vill han inte heller uttala sig om.

– Jag har inte varit inblandad i någon jaktanläggning. Jag kan inte kommentera för jag har ingen kunskap, säger han.

Frilagt frågar om det kan finnas fler liknande anläggningar på kommunal mark och om det är lämpligt med grindar som hindrar allmänheten.

– Inga kommentarer. Det är säkert fullt okej, säger han

När Frilagt undrar vad som är okej blir han irriterad.

– Du bara utökar dina frågor. Jag tänker inte svara mer, säger han.

Kommunen har arrenderat ut jakträtten på fastigheten Tormestorp 5:6, ett 36 hektar stort område, mot en årlig avgift på 5 076 kronor plus moms. Enligt jakträttsavtalet krävs markägarens medgivande för uppförande av jakttorn, stödutfodring av vilt och andra mer omfattande viltvårdsåtgärder. Jakten ska bedrivas på ett för allmänhetens hänsynsfullt sätt så att störningar inte uppstår eftersom jaktmarken är ett “samhällsnära område”.

Frilagt har utan framgång sökt arrendatorn.

Berit Önell