KRÖNIKA. Träna! Rör på dig! Skaffa gymkort! Uppmaningarna haglar. Jomenvisst. Vi behöver alla tänka på att vårda vår hälsa. Men hur gör du för att motivera dina tränings- och motionspass?
Häromdagen besökte jag simhallen i Tyringe för att avverka några längder i bassängen. I bakhuvudet hör jag en animerad fisks röst, närmare bestämt Doris från Hitta Nemo. Ni vet hon som hela tiden säger till sig själv: ”Fortsätt simma, fortsätt simma.”
Doris har nämligen problem med närminnet. Hon måste hela tiden påminna sig själv om att fortsätta framåt. Och hennes simförmåga är det ju inget fel på.
Jag har haft förmånen att få arbeta med människor i hela mitt liv, med barn, ungdomar och äldre. En del av de äldre, men långt ifrån alla, har haft minnesproblematik. De har drabbats av demens av olika slag, och befunnit sig i olika stadier av sin sjukdom.
Det är givetvis tråkigt att se människor förlora delar av sina tidigare förmågor. Minnet är för övrigt långt ifrån det enda som kan mattas av. Det kan vara så mycket som felar, ben som inte längre orkar som förr, balans som vacklar, eller öron som får svårt att höra.
Trots det har jag fått uppleva många fina stunder tillsammans med mina vårdtagare och arbetskamrater. I vårdarbetet finns det i regel plats även för glada skratt och varma leenden. Det motiverar mig att gå till jobbet dag efter dag. För det mesta är mina arbetsuppgifter meningsfulla.
Det leder också till att vi orkar göra där lilla extra i vår strävan att ge människor ett så gott liv som möjligt.
Vi som jobbar med äldre är inte ensamma. Barnmorskor gör allt vad de kan för ge oss bra start i livet. Efter en tid är det förskollärares och lärares tur. Till sist blir det ofta vårdpersonalen som får sluta cirkeln, och ge dig och mig ett gott slut, efter bästa förmåga.
Därför hettar det till inom mig när jag upplever att någon vill pruta på skola, vård och omsorg. Antingen direkt, eller indirekt genom att inte vara rädd om personalen. När jag hör att barnmorskor säger upp sig på löpande band så måste det vara något som är fel. Lönen kan vara ett skäl, men arbetsvillkoren väger nog tyngre. Viljan att hjälpa födande kvinnor är det nog inget fel på. Så de kritiska blickarna måste riktas mot ansvariga politiker och chefer.
Vi får aldrig sluta bry oss om andra människor. Därför måste vi säga ifrån när den som behöver hjälp inte får vad hen behöver, men har rätt till. Att slå sig till ro är inget alternativ. Vi måste fortsätta simma, om vi vill hålla oss flytande och röra oss framåt.
Urban Önell
ANNONS
