INSÄNDARE. Nyligen blev vi igen påminda om det meningslösa våldet inom det organiserade kriminella skuggsamhället. Nils Grönberg, rappartisten ”Einar”, sköts till döds, mördades brutalt och urskiljningslöst. Dessa händelser är alltid lika tragiska, oavsett vem offret är.
I Nils Grönbergs fall har händelsen fått extra publicitet och på grund av hans ställning som ”kulturpersonlighet” framställts som extra beklagligt. Hans ”kulturella” gärningar har hyllats och belönats av det kulturella etablissemanget.
Det är känt att Nils Grönberg hade kopplingar till gängkriminaliteten. Hans kulturella bidrag till världen var i stort sett, att genom sina texter i genren ”Gangstarap” (Gangster rap), beskriva våld, kriminalitet och skjutvapen på ett förhärligat och romantiskt sätt. Det har framförts teorier om att gangstarappare och den organiserade brottsligheten lever i symbios, där rapparen använder sina texter och videos till att förmedla dolda budskap till insatta personer. En teori som jag finner trolig och sannolik. På 80-talet utbildade jag föräldrar, i Studieförbundet Vuxenskolans regi, angående ungdomskultur inom hårdrock, där det fanns dolda budskap och tvetydiga budskap.
Nils Grönbergs publik och fans var i huvudsak ungdomar i tonåren, många i de nedre tonåren, alltså väldigt unga. Dessa ungdomar ser upp till en person, som matar dem om och om igen med ett budskap som förhärligar våld och kriminalitet. Detta i samverkan med att många av dem lever i sociala miljöer som inte är helt stabila, gör att de är väldigt påverkbara.
Vi uttrycker förvåning med att de kriminella gängen har så många unga medlemmar och uppenbarligen inte har några problem med att rekrytera fler. Frågan vi måste ställa oss är, vilket ansvar har vi själva? Genom att i det närmaste ”geniförklara” Nils Grönberg som kulturperson och ge honom utmärkelser, har inte samhället godkänt hans budskap och normaliserat våldet som han förespråkar?
Jag föreslår inte inskränkningar i yttrandefriheten, men vi måste ha mod och moral att ifrågasätta budskap som är samhällsskadliga, även de budskap som till synes har hög popularitet och stor publik. Vi måste våga att kritisera och ta debatt med spridare av budskapen, inte ge dem utmärkelser! Politiker, journalister och andra opinionsbildare har ett stort ansvar. Det är anmärkningsvärt att högröstade politiker angående gängbrottsligheten, inte på något sätt varit aktiva i en debatt, att begränsa spridningen av denna typ av våldsbudskap. Producenter som producerar och sprider dessa alster, för att tjäna pengar, bryr sig uppenbarligen inte om våra barn och ungdomar! Det är också otroligt viktigt att föräldrar medvetandegör sig och sätter sig in i sina barns förehavanden, såsom kulturyttringar, fritidsaktiviteter, bekantskapskrets och aktivt följer deras skolgång.
Stanley Hallström
Partipolitiskt Oberoende
ANNONS
