Har du kommit på dig själv med att säga: Hur vågade jag ge mig in i detta? För egen del har jag ibland blivit förvånad, och insett att jag förmår mer än jag tror.
Hur är det med dig? Tror du dig om att klara ett bungy-jump eller ett fallskärmshopp? Hur skulle du hantera situationen om en medmänniska ramlar ihop på gatan och du är den enda som kan utföra hjärt- och lungräddning? Är du redo att hålla tal inför hundra personer, om det är vad som förväntas av dig?
Antagligen skulle du och jag svara olika på frågorna, beroende på vilken utmaning som är aktuell. Tron på vår egen förmåga och vårt mod varierar utifrån vår personlighet och tidigare erfarenheter. Det är först när vi befinner oss i skarpt läge som det visar sig vad vi verkligen vågar eller inte.
Den som är stor i orden är stundom liten på jorden, och vice versa. Ingenting är heller skrivet i sten. Fem minuter senare kanske vi har samlat oss så att vi förmår göra det som vi inte vågade.
En god journalist behöver vara modig. I synnerhet om man skriver om kontroversiella samhällsfrågor och granskar makthavare. Det krävs kurage och ryggrad. Hur ska man annars våga ställa de obekväma frågorna som samhällets toppar måste svara på? Är man rädd för att konfrontera makthavare ska man kanske göra något annat, till exempel skriva hemma-hos-reportage, gå över till nöjesbilagan eller söka jobb på kommunens informationsavdelning.
Egentligen handlar den viktigaste journalistiken i en demokrati om uppriktighet människor emellan. Politiker och tjänstemän ska svara ärligt på de frågor som allmänheten kan tänkas bära inom sig. I praktiken ställs dessa frågor av journalisterna på medborgarnas uppdrag.
Att de obekväma frågorna ställs av journalister och besvaras av makthavarna är kort och gott spelets regler. Allt annat är falskspel.
Det fungerar på samma sätt för gifta par och andra som lever i stabila relationer. Om man vill att kärleken och samhörigheten ska hålla på lång sikt krävs uppriktighet. Båda parter måste spela med öppna kort.
Medborgarna behöver också vara modiga i en demokrati. Jag har insett att jag själv borde ha höjt min röst oftare än jag gjort. Många gånger har jag agerat som en alltför försiktig general. Så tro inte att jag vill utse mig själv till föredöme.
Jag har med åren blivit alltmer förvånad över hur det fegas både här och där, i våra relationer med makthavarna. Ibland har jag till och med undrat om vi svenskar är världens fegaste folk, demokratin till trots. Vi vågar inte säga ifrån när vi ser något som vi anser är helt fel, orättvist eller moraliskt förkastligt. Ibland knyter vi bara näven i fickan. Vi hoppas att någon annan ska ryta ifrån. Och om det är någon som gör det är det dessvärre ofta någon med bristande omdöme och alltför grovt språk, som tar till orda.
ANNONS
Mod är oerhört viktigt. Det gäller exempelvis när vi borde agera visselblåsare. Offentligt anställda har grundlagsskyddad rätt att berätta om missförhållanden för journalister. (När medierna i likhet med Frilagt har utgivningsbevis och ansvarig utgivare.) Den som lämnar över uppgifterna får inte utsättas för repressalier. Det är straffbart att ens försöka ta reda på vem som talat med media om saken. Ändå finns det uppgiftslämnare som tvekar att lyfta på telefonluren.
Kom igen! Lever vi en demokrati och ett rättssamhälle, eller inte?
”Ibland måste man göra det man inte vågar, annars är man bara en liten lort.” Det säger Jonathan Lejonhjärta i Astrid Lindgrens fängslande berättelse. Jonathan inser att någon måste ta fighten med tyrannen Tengil och draken Katla. Hur hade berättelsen slutat om han inte hade övervunnit sin feghet, även om det innebar att han satte sitt eget liv och välbefinnande på spel?
Det duger inte att fega – när mod är det som krävs. Ibland är det en fråga om ren anständighet. Om vi inte vågar höja vår röst eller slå larm när det är nödvändigt, var hamnar vi då? Riskerar vi inte att ge vårt tysta medgivande till det som är fel? Så att vi rentav blir medansvariga? Det tål att tänka på.
Urban Önell
Frilagt är gratis att läsa, men behöver läsarnas stöd för att överleva. Glöm inte att stödprenumerera, förslagsvis med 50 kronor per månad!
Bankgiro:597-6535
Konto:8403-8, 33 403 635-7
Swish:0708938399
Kontakt:prenumeration@frilagt.se
