INSÄNDARE. Sedan urminnes tider har människan levt i samhällen. Vi gör så därför att vi dels är genetiskt programmerade, men också därför att vi har kommit till insikt att vi på det sättet kan uppnå bättre levnadsbetingelser för hela kollektivet i samhället. Frågan är nu om vi har kommit till en vändpunkt i vårt sätt att leva tillsammans, där allmännyttan får stå tillbaka för enskilda behov och intressen?
ANNONS
Vi har, över de senaste generationerna, genom politiska beslut och ett allmänt solidaritetstänkande byggt upp ett välfärdssamhälle och ett välfärdssystem som inkluderar alla. Det har vi gjort genom att så effektivt som möjligt styra och utnyttja våra samlade resurser och därigenom uppnå största möjliga allmännytta. Allmännytta är att samhället i stort och så många som möjligt av dess medlemmar gynnas av åtgärder och beslut. Systemet bygger på solidaritet och helhetssyn. Dessutom måste fördelningsprinciper gynna systemet och uppfattas som rättvist.
Vi har det senaste året levt I en tid präglad av Covid, med stora påfrestningar på ekonomin, både för samhället och för privatpersoner. Många småföretagare, främst inom servicesektorn har drabbats hårt. Trots den svåra tiden är det många som mår bra, vissa på skattebetalarnas bekostnad. SVT rapporterade nyligen att de fyra största bankerna i Sverige gjort rekordvinster och att de tillsammans förvaltar 8000 miljarder kronor, vilket är ungefär lika med Sveriges och Finlands gemensamma BNP. Stora utdelningar väntar aktieägarna, medan bankerna fortsätter att ta ut avgifter för varje liten tjänst de tillhandahåller och vägrar att betala ränta på löntagarens innestående medel på lönekontot.
Vidare fick vi genom undersökande journalistik veta att vårdföretaget Attendos ledning fått miljonbelopp i bonusar, för att de gjort ett så bra jobb. Detta trots att de mottagit 130 miljoner i bidrag från staten och medarbetare vittnat om brister i vården och att de tystats genom repressalier från företaget. Generellt måste man ifrågasätta systemet med bonusar och fallskärmar för höga chefstjänster, både inom privat som offentlig sektor.
Alla har vi stött på påståendet ”Det finns inga pengar” när vi på jobbet föreslagit en förändring. Vi är vana vid att höra politiker säga samma sak. Med risk för att beröva läsaren en illusion kan jag berätta att det finns gott om pengar! Frågan är bara vem som kontrollerar pengarna. Som det ser ut idag är det fler och fler, som försöker att ta för dig en större del av den gemensamma ”kakan”, på bekostnad av alla andra. Enligt Dagens Industri tillkom, trots ”Covid Ekonomi” under 2020, 40 nya miljardärer i Sverige och det totala antalet är 169, med ett totalt värde på 1300 miljarder kronor.
Vi vet inom sporter som fotboll, ishockey, golf m m betalas det ut ”fantasibelopp” i löner och prispengar. Mycket sponsrat av företag. Det ironiska är att vissa av dessa företag är villiga att betala ut enormt stora belopp för ändamål med avsikt att få publicitet och PR. Samtidigt gör de allt de kan för att spara pengar på personalen, de som faktiskt skapar tillgångarna, som de betalar ut i sponsorpengar.
Det finns många hårt arbetande människor i vårt samhälle. Senaste året har vi blivit påminda om vikten av god vårdpersonal och många av oss har insett hur undervärderad personal inom vården har varit, särskilt undersköterskor och vårdbiträden. Vilket står i skarp kontrast till en ny yrkeskategori som uppstått under senare tid, ”Influencer”. Personer som tjänar orealistiskt mycket pengar på att förmedla annonser på Youtube, Instagram och andra mediaplattformar. I motsats till vårdpersonal eller andra som producerar tjänster eller produkter tillför influencern ingenting till samhället. De skapar ett intresse kring sin person på sociala medier, inte sällan genom att delta i någon ”Doku-Såpa” på TV. Vi har också fått en erinran om värdet av engagemang och hårt arbete och att engagerad personal strävar efter att göra ett bra jobb utan löften om eventuella bonusar. Dessa engagerade arbetare fullgör sina uppgifter med personlig stolthet, trots att de ofta inte visas uppskattning vare sig i ord eller handling.
Vi bör sträva efter att hushålla med våra resurser. När det gäller kriminalitet så bestraffas personen utifrån den skada hen förorsakat. Vi måste på ett bättre sätt också belöna personer utifrån vad de faktiskt tillför samhället eller företaget. Det är en uppgift för politikerna att hitta modeller för ett rättfärdigt system för fördelning av resurser. I nuläget går nästan all tillväxt i ekonomin till de redan ekonomisk privilegierade. Som Attendo-exemplet visar behöver man inte heller ha en tillväxt för att expandera sina personliga tillgångar. En framträdande Sverigedemokrat i Hässleholm skrev nyligen ett inlägg i Frilagt där han påstod att ”sociala klyftorna mellan människor finns alltid närvarande”. Påståendet är ett accepterande av social ojämlikhet och ett ställningstagande om att sociala klyftor är en naturlag. Ingen antydan om att sociala skillnader bör motarbetas. Sociala klyftor är ingen naturlag, de är skapade av människor med makt, politisk eller ekonomisk.
Vi behöver politiker som är villiga att arbeta för att utjämna social orättvisor, inte cementera eller skapa orättvisor. Vi behöver politiker som är villiga att arbeta för att hitta nya fördelningsmodeller för att bättre sprida och utnyttja våra gemensamma resurser. Vi behöver politiker som kan återställa våra samhällsvärderingar angående solidaritet och jämlikhet. Vi behöver politiker som har förmågan att lösa dagens och morgondagens problem på ett sätt som främjar majoriteten, inte bara några få!
Stanley Hallström
Partipolitiskt Obunden
