Norra Skåneskandalen 2014 förändrade min syn på tillvaron. Jag lärde mig att inte ta demokratin för given. Inte ens i Sverige går det att lita på människor med makt. Att politiker säger sig hylla demokratin och pressfriheten garanterar ingenting.
Vad vi fick bevittna i Hässleholm var att en del makthavare kunde gå häpnadsväckande långt för att skydda sig själva och hindra medborgarnas demokratiska rätt till insyn. Att de likväl lyckas klamra sig fast vid makten är om möjligt ännu mer skrämmande. För det borde väl ha funnits några rättrådiga politiker som kunnat se till att rötäggen byttes ut?
Det är inte bara i Hässleholm som sanningen är illa tåld. Ständigt påminns vi om att potentaterna inte vill veta av några sanningssägare. De vill se en positiv medierapportering, som hyllar deras ledarskap. Visar det sig att makthavarna är korrupta eller inkompetenta så ska journalisterna hålla tyst om den saken.
När det gäller inställningen till visselblåsare och journalister är makthavarna sällsynt överens. De är lika avskydda av kinesiska och nordkoreanska kommunister, av Polens och Ungerns regimer, som av Putin och Erdogan. Sanningen är lika illa tåld hos hela bunten. Hur mycket de än må träta om allt annat.
Inför pressfrihetens dag den 3 maj publicerar Reportrar utan gränser årets pressfrihetsindex. Det är inte många länder där situationen är i närheten av godkänt betyg. Ingenting tyder heller på en förbättring. Det är beklämmande att demokratiska och mänskliga rättigheter nonchaleras.
Att den kinesiska ambassadören i Stockholm återkommande attackerar svenska journalister är egentligen bara en påminnelse om hur illa ställt det är i världen. Nu senast var det Expressens Jojje Olsson som skulle drabbas av ”konsekvenser” om han fortsatte ”svartmåla” Kina. Anklagelsen får betraktas som grundlös, men hotet som verkligt.
En svensk medborgare och förläggare, Gui Minhai kidnappades i Thailand 2015 och fördes till Kina. Där sitter han fängslad. Orsaken är uppenbarligen att han medverkat till att pinsamma sanningar om den kinesiska regimen kommit fram i ljuset.
När Kinas ambassadör intervjuades av SVT:s Anders Holmberg förnekades både beskrivningen av fallet Gui Minhai och mycket annat. Kina är ingen diktatur, hävdade ambassadören. Det sker inga övergrepp i landet, trots att hundratusentals uigurier sitter fängslade i omskolningsläger. Journalister från väst får verka fritt, men far med osanning. FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter ljuger om Kina. Sanningen går nog bara att finna i kommunistpartiets egen propaganda. Är det någon av oss som har förtroende för ambassadören och går på allt det där?
ANNONS
Det vore lätt att avfärda helt och hållet om inte kineserna inte hade så stor makt, och den svenska regeringen inte hade varit så rädd för försämrade diplomatiska förbindelser. Vore det inte så hade ambassadören antagligen fått respass för länge sedan.
Det finns dessvärre även svenska politiker som verkar ha svårt att acceptera de demokratiska spelreglerna, dit pressfriheten räknas. I fjolårets krönika, som publicerades på pressfrihetens dag, tog jag upp några exempel som visar att det förekommer övertramp i de flesta partier. Se länk nedan.
Helt nyligen var det centerpartisten Lars Kallsäby i Västerås och liberalen Gert Wallin som gick till angrepp mot lokaltidningen, Västmanlands läns tidning. Sakfrågan är Västerås flygplats vara eller icke vara.
Inlägget uppfattades som ett angrepp på pressfriheten, som VLTs chefredaktör avvisade mycket bestämt.
Politikerna i fråga skrev: ”VLT är en lokaltidning med monopolliknande ställning och mottager nära 30 miljoner i presstöd från skattebetalarna. Mot denna bakgrund anser vi att det finns anledning för tidningen att vara försiktig med ett alltför ensidigt ställningstagande i frågan”…
Det är ett häpnadsväckande påhopp. Har då svenska politiker ingenting lärt av Norra Skåneskandalen? Visserligen visade den pinsamma historien i Hässleholm, att politiska påtryckningar kan fungera. Men det var inte kostnadsfritt.
Hur kul var det för Hässleholms kommun att bli utskämd i hela landet, och bli jämförd med en bananrepublik? Hur pinsamt var det inte för politikerna att få en reprimand från Justitiekanslern? Hur genant var det inte för Norra Skåne att förlora så mycket av sin trovärdighet? Och hur mycket blev det kvar av lokaltidningens granskande journalistik när man gjorde sig av med två av tidningens kompetenta journalister, Berit Önell och Anders Kauranen, för att de vägrade acceptera att chefredaktören kapitulerade för politiska påtryckningar?
Pressfriheten måste ständigt försvaras. Därför behövs Frilagt i Hässleholm. Sanningen ska fram, hur mycket det än må reta de som behöver granskas. Endast makthavare som klarar av leva i offentlighetens ljus med fria medier kan tilldelas medborgarnas förtroende.
Urban Önell
Stöd Frilagt!
Din frivilliga stödprenumeration, förslagsvis 50 kronor per månad, behövs för att Frilagt ska kunna fortsätta granska i Hässleholm.
Bankgiro: 597-6535
Konto: 8403-8, 33 403 635-7
Swish: 0708938399
Kontakt: prenumeration@frilagt.se
