Uttrar har högst sannolikt sin boplats nära Maglekärrsbäckens utlopp i Finjasjön. Den slutsatsen drar länsstyrelsens naturvårdshandläggare Per Levenskog efter att ha tagit del av bilder på utterspår i snön och observationer av utter i området mellan reningsverket och sjön. Han ska nu meddela kommunen, som är markägare, att det igenväxta området kring bäckens nedre del inte får röjas som va-bolaget Hässleholms vatten begärt. Det kan eventuellt också bli stopp för röjning och gallring längre upp i skogen. Den rödlistade uttern har ett strikt skydd enligt EU:s art- och habitatdirektiv som säger att särskilda bevarandeområden ska avsättas.

Linus Jepsson, som bor i området, berättar att han såg utter första gången för ungefär sju år sedan. Därefter har han sett de ovanliga djuren flera gånger och förstått att de haft sitt bo i närheten eftersom de återvänt till samma plats. Men för att skydda uttrarna har han varit försiktig med att prata om var de finns, tills han nu fick höra att kommunen och Hässleholms vatten ville röja och rensa i och kring bäckens nedre del. Därför vände han sig till länsstyrelsen som har tillsyn över skyddade djurarter.

– En rensning just där skulle vara väldigt olycklig. Jag vill inte komma ut en dag och så står där en grävmaskin, säger han.

Han skickade in bilder som han tog i början på förra veckan på spår av två uttrar i snön på den isbelagda sjön. Det såg ut att vara en större och en lite mindre utter som följdes åt. Spåren hade troligen gjorts veckan före då det inte var så kallt.

På onsdagen såg han många nya spår i nysnön som fallit på morgonen. Nu verkar det vara tre uttrar, en stor och två mindre, som springer runt och leker och åker kana på isen. De verkar också ha lekt med en isbit.

När sjön är istäckt kan uttern dyka ner under iskanten för att fånga fisk. Linus Jepssons bilder visar också att spåren leder till sprickor i isen intill några klibbalar och silverpilar i vattnet nära stranden.

Ville rensa för att hindra översvämning

Kommunekologen Lars-Erik Williams bekräftar att Hässleholms vatten velat rensa i bäcken för att förhindra att vattnet stoppas upp så att det blir översvämning. Därför var han där och tittade tillsammans med en kollega från stadsbyggnadskontoret. Men det var drygt ett år sedan.

– Vi kom fram till att det behövdes strandskyddsdispens i så fall, berättar han.

Sedan har det inte hänt någonting, så vitt han vet.

– Jag har inte hört något, men det skulle förvåna mig om de gick vidare utan en dispensansökan, säger han.

Han kände inte till att det fanns utter i området.

Direkt olämpligt att röja

– Men i den typen av miljö är jag inte förvånad. Nu är det direkt olämpligt att röja, skulle jag säga, förklarar han.

Han tycker att uttrar vid Finjasjön är trevliga nyheter.

– Det är jättespännande. De är välkomna, säger han.

Kommunen skriver också på sin hemsida att den jobbar för att säkerställa en långsiktig och livskraftig utterpopulation och förbättra uttrarnas levnadsmiljöer. Bland annat har utterpassager byggts vid broar, exempelvis under bron över Vinneå i Lommarp.

Per Levenskog säger att det inte råder något tvivel om att det finns utter i området. Spåren på bilderna är tydliga, ett antal observationer har rapporterats och uttern trivs i denna typ av terräng. Exakt var lyan finns är dock inte klarlagt.

– Det är snärjet, det igenväxta, kring lyan som ska skyddas. Uttrarna behöver ha en skyddad lya där de kan slinka in, säger Per Levenskog.

Han känner inte till fler rapporter om utter just här, däremot på andra sidan Hovdalavägen, vid reningsverket dit uttrarna kan ta sig under vägen eftersom bäcken är kulverterad. Enligt en av hans kollegor har det varit återkommande klagomål till länsstyrelsen om kommunens röjningar i området.

Funderar på föreläggande

Per Levenskog funderar på att skriva ett föreläggande till kommunen om förbud att röja i området.

– Det kan också räcka med en erinran om att de ska upprätthålla den här zonen. Om det finns anledning att anta att de kommer att nonchalera en erinran får det bli förbud, förklarar han.

En miniminivå om röjningen redan är stoppad är att skriva en erinran om att kommunen måste skicka in ansökan om samråd med länsstyrelsen för alla röjningar. Om något som kan skada utterns livsmiljö redan hade skett skulle länsstyrelsen ha gjort en anmälan om artskyddsbrott.

Uttern har hämtat sig i Sverige de senaste årtiondena efter ett statligt åtgärdsprogram, men räknas fortfarande som “nära hotad” och har strikt skydd av EU:s habitatdirektiv. Det är särskilt viktigt att skydda de känsliga arterna under deras reproduktionstid. Senvintern är utterns parningstid, den enda tid då hanen och honan lever tillsammans. Ungarna kan stanna hos honan i upp till 14 månader. Två uttrar tillsammans så här års kan alltså antingen vara ett par eller en hona med unge.

Per Levenskog vill också förvissa sig om ett tillräckligt skyddsavstånd kring lyan. Däremot vet han inte om ett så kallat områdesskydd behöver avsättas, den frågan hänvisar han till sina kollegor på naturskyddsenheten.

– För de prioriterade arterna ska områden avsättas, men inte vid varje förekomst utan vid de lokaler som anses viktigast, så mycket att man kan upprätthålla en gynnsam bevarandestatus. Frågan är om det behövs ett skydd här så att man inte drar om stigar till exempel. Om det kommer 75 personer per dag på en vandringsled är det inte så bra, säger han.

Två vandringsleder använder stigen närmast uttrarnas område, Finjasjöleden och I Posta-Nillas spår. De senaste åren har det blivit alltmer folk i området.

Per Levenskog säger dock att uttrarna inte är så känsliga för ljudstörningar.

– Pågående ljud är inte det värsta, men om det plötsligt är en kanottävling i vattenmiljön kan de bli störda, säger han.

Han tror inte heller att den planerade utbyggnaden av reningsverkets pumpstation nära bäcken kommer att störa, utom just under byggtiden. Han hoppas därför att bygget inte ska starta just nu.

Inte aktuellt att flytta uttrarna

När han frågade kommunen om röjningsplanerna vid bäcken svarade naturförvaltare Gunnar Swärdh på tekniska förvaltningen att han antog att det som menades var röjning av en ädellövplantering utmed Hovdalavägen.

Han uttryckte sig också som att det skulle vara bättre om uttrarna flyttade till någon annan del av sjön.

– Vi ser tyvärr att fler och fler uttrar blir trafikoffer och min bedömning är att det är olämpligt att skapa attraktiva miljöer för uttern utmed vägar. Här finns mycket orörd natur utmed sjön där den kan trivas och jag ser bara att den planerade åtgärden gynnar uttern och inte tvärtom, skrev han.

Någon trafikdödad utter har dock inte hittats på Hovdalavägen, så vitt känt. Den enda trafikdödade utter Lars-Erik Williams känner till i kommunen blev påkörd på riksväg 23 för mer än tio år sedan.

Per Levenskog säger att det absolut inte är aktuellt att flytta på uttrarna och att han inte heller tolkat skrivelsen så.

– Han menade nog just den ytan som vätter ut mot vägen, säger han.

Men enligt Linus Jepsson vistas uttrarna gärna också en bit upp i skogen, vid en höjd nära planteringen. Den uppgiften har Per Levenskog också fått och ska titta mer på.

– Jag har inte tagit ställning till om det behövs ytterligare skydd. Frågan är också om det är här är en honas eller en hanes revir. Är det en hona med ungar kan det behövas ett större skyddat område kring lyan, säger han.

Han konstaterar att det i vilket fall finns en tydlig närvaro av utter i området och att markägaren måste ta hänsyn och inte försämra miljön.

Linus Jepsson betonar att kommunen också måste ta hänsyn till uttrarna i det pågående arbetet med detaljplanen för reningsverket som omfattar detta område.

– Om man nu ska göra en detaljplan är det väldigt viktigt att ta med att där finns en utterpopulation, så att det är dokumenterat. Det går inte att komma med det efteråt, säger han.

Han är också bekymrad över formuleringen i den fördjupade översiktsplanen om att naturen ska “utvecklas”.

– Det låter som att naturen bara är till för människans nöje. Jag tycker att det är fel, nu måste uttrarna vara viktigast här, så att det lilla området som är totalt vildvuxet skyddas, säger han.

Frilagt har sökt Gunnar Swärdh och hans chef Ronny Nilsson på kommunens tekniska förvaltning.

Berit Önell

Uppdatering:
Gunnar Swärdh skriver på torsdagen till Frilagt att han inte menade att uttrarna hellre skulle bo någon annanstans än vid Maglekärrsbäcken.

– Jag menar generellt vid sjön och framförallt här, förklarar han.