Hur skulle världen se ut om en undersköterska fick bestämma? Och om jag råkade vara just den undersköterskan? Det är utgångspunkten för mina tankar i denna krönika.

Ämnet är givetvis gigantiskt, men lugn, bara lugn. Jag kommer inte att skriva en bok för att reda ut det, bara ge ett exempel på vad jag skulle kunna fatta för beslut om jag fick vara makthavare, om så bara för en dag.

En höjdpunkt i Hässleholms kommun är den stora galakvällen i kulturhuset i november, då bland annat årets hässleholmare utses. I år var det det mycket folkkära bandet Joddla med Siv som fick utmärkelsen. Grattis! Jag är övertygad om att det finns många hässleholmare som tycker att det var ett bra val. Med tanke på den stora stora popularitet som Joddla med Siv åtnjuter kan vi tycka att de borde tilldelats utmärkelsen för länge sedan.

Även kommunens omsorgspersonal tillhörde de nominerade. Det hade väl också varit ett bra val? Jo, i alla fall om en undersköterska fått bestämma. Inte minst med tanke på den pandemi som slår särskilt hårt mot samhällets mest sårbara grupper.

När jag framför den åsikten måste jag anmäla jäv, det vore fel av mig att i praktiken vara med och besluta. Jag är part i målet eftersom jag arbetar i hemtjänsten. Man kan väl inte belöna sina kompisar?

Min ståndpunkt har inte sin grund i att jag själv drabbats av pandemin, mer än någon annan medborgare. Vår del av omsorgen har varit förhållandevis förskonad från allt som covid-19 ställer till med. Men jag vet hur det är att ha full skyddsmundering på sig en hel timme när det är 26 grader varmt både inne och ute.

När jag blickar tillbaka på vad som hänt sedan pandemin slog till, ser jag däremot många tankeväckande exempel på vad en del av mina kollegor och deras vårdtagare tvingats gå igenom. Här i Hässleholm har korttidsboendet Lyckåsa varit svårt drabbat. Just nu är viruset objuden gäst på flera av kommunens särskilda boenden, bland annat Högalid och Björkhaga. Vi har tack och lov ett covid-19 team som bistår och hjälper till att vårda de svårast sjuka. Det är inte överord att kalla detta för en kamp på liv och död där all vårdpersonal som står i frontlinjen borde utnämnas till hjältar.

2020 hade varit rätt år att ge omsorgspersonalen cred för det arbete vi utför. Det går givetvis att visa sin uppskattning på mer än ett sätt, men det vore klädsamt med något mer än vackra ord. Kommunen bör i praktisk handling visa att man är rädd om sin personal. Inte minst med tanke på de stora rekryteringsbehov av vårdpersonal som redan finns, och som lär bli ännu större de närmaste åren.

Urban Önell

Glöm inte att Frilagt är beroende av frivilliga stödprenumerationer (valfritt belopp, förslagsvis 50 kronor per månad). Här kan du ge ditt stöd:

Bankgiro: 597-6535
Konto: 8403-8, 33 403 635-7
Swish: 0708938399

Du kan också beställa våra fina julpresentkort, om du vill ge någon en julklapp till stöd för Frilagt – och för pressfrihet och granskande journalistik. De har julmotiv på ena sidan och plats att fylla i valfritt belopp på andra sidan. Mejla din beställning på prenumeration@frilagt.se