I mitten av november släpps När åker vi – ögonblick av Jörgen Johansson. Det är Jörgens gode vän, journalisten Anders Mårtensson, som porträtterar den levnadsglade fotografen och musikern från Hässleholm.

– Boken är ett kärleksbrev från en vän till en annan, säger Anders Mårtensson.

Det är en postum hyllning, eftersom Jörgen drabbades av cancer och avled i slutet av 2019, endast 50 år gammal.

Det var 1995 som Anders och Jörgen lärde känna varandra. Anders hade precis axlat rollen som nöjesredaktör på Kristianstadsbladet. Telefonen ringde. Anders fick en inbjudan att intervjua en amerikansk artist, Joe Durso, i Jörgens hem. Kontakten som knöts utvecklades snart till en djup vänskap. Då var Jörgen 25 år gammal och Anders 30.

– Det var svårt att inte bli berörd av en så varm person, säger Anders. Jörgen var en ung kille, med stora drömmar. Han hade en passion, både för fotografi och musik. Till yrket var han fotograf – men han ville bli rockstjärna. Vi fann varandra, inte minst Bruce Springsteen var ett stort gemensamt intresse.

Fascinationen för Bruce Springsteen skulle så småningom leda dem över Atlanten. Där gick de på konserter ihop, samtidigt som de jobbade tillsammans för att skildra de miljöer där Springsteens musik kommit till. Anders skrev och Jörgen fotograferade. Det resulterade i boken Local Heroes, Asbury Park, NJ som gavs ut 2005. Några år senare kom den omarbetade boken ut i en engelskspråkig variant.

– Det var pojkrumsdrömmar vi delade som förenade oss, säger Anders. Jag är tacksam för det, samtidigt som jag tycker att vi klarade balansen, så att vi inte försummade våra familjer. Jörgen som person var entusiasmerande, han fick mig att att tro att vi kunde göra det här. Han hade många idéer och högt ställda mål.

Resorna var mer än ett gemensamt äventyr. De innebar att Anders och Jörgen lärde känna varandra ännu mer på djupet. Som nära vänner kunde de dela det mesta med varandra, i ömsesidiga samtal.

– För honom kunde man öppna sitt hjärta, säger Anders. Han kunde också berätta för andra vad de betydde för honom.

Jörgen var en skicklig pressfotograf, som arbetade både för Norra Skåne, Skånska Dagbladet, Kristianstadsbladet och som frilans. Han prisbelönades flera gånger i tävlingen Årets bild, bland annat för skildringen av sin egen kamp mot cancern. Jörgen förärades även Hässleholms kommuns kulturpris 2018.

Det räcker med att kasta en blick på boken om Asbury Park för att inse att han hade en bredd i sitt bildskapande, även en konstnärlig ådra som sällan får komma till tals i den vardagliga pressfotografin. Jörgens bemötande av dem han skulle porträttera var också föredömligt.

– Han var nyfiken på andra människor, hade ett socialt engagemang och ville berätta deras historia, säger Anders.

Rockstjärnedrömmen fick Jörgen utlopp för bland annat som sångare och gitarrist i de lokala Hässleholmsbanden, Looserville och Dimestore Junkies. Jörgen älskade att stå på scen.

– Han var kompis med sin publik, säger Anders.

Vid ett tillfälle hoppade Jörgen ner från scenen för att komma ännu närmare publiken, vilket dessvärre resulterade i en benfraktur.

En stark känsla av tomhet, sorg och saknad har Jörgen lämnat efter sig. Givetvis främst för de allra närmaste, i familjen. Men även Anders har påverkats mycket av förlusten.

– Det tog slut, jag får inte min vän tillbaka, men jag har inte riktigt kunnat släppa taget.

Därför började Anders att skriva som en del av sin egen bearbetning av känslor och tankar. Att det skulle bli en bok var inte givet på förhand, men positiva signaler från familjen har varit viktiga.

– Ska jag vara helt ärlig skrev jag för mig själv. Jag nedtecknade minnen, ganska planlöst. Till sist hade jag skrivit rätt mycket.

När det väl var gjort gick Anders vidare och lät familjen och vännerna, både inom musiken och journalistiken, komplettera bilden.

– Det finns ju många som sörjer Jörgen, som känner saknaden. Jag hoppas också att den här boken ska träffa någonstans i hjärttrakten. Det finns mycket ljus – också i det här mörkret.

Urban Önell