Det är tredje gången gillt när konst, keramik, träsniderier och fotografi ställs ut på Hantverksgården i Hästveda i helgen, den 19-20 september.

Det är Conny Runeke, Tomas Axelsson, Annika Fransson, Irene Kjellander, Jan-Eric Boo, Susanne Bygdö och Nisse Björk som visar upp sina verk. Men den sistnämnde presenterar sig som Nisse i Östanböke. Trä är hans material. Han har lådvis med bland annat skärbrädor, smörknivar, äggkoppar och klockor med sig. Allt ska fram på bordet. Det gäller att allt är på plats när utställningsbesökarna anländer. Det är tydligt att flitens lampa lyst i snickarboden.

– Tycker man det är roligt, kan man hålla på med det här i 40 år, säger Nisse. Och det man fick göra om förr, behöver man inte göra om nu. Sedan får man alltid nya idéer… Det här är inte en hobby längre – det är ett behov.

Motivet bakom sniderierna är allt annat än att gå med vinst.

– Nej, skulle man få lönsamhet på det här, fick man sätta helt andra priser, säger Nisse.

Han jobbar delvis med exklusiva material. Av en utväxt på björken, en så kallad vril, har Nisse format en klocka. Till en del av smörknivarna har han använt 5 000 år gammal svartek. Den har plockats upp ur en mosse utanför Markaryd.

Iréne Kjellander föredrar att jobba i keramik, framför allt stengods. Hon har egen ateljé hemma i bostaden med drejskiva och ugn där hon kan bränna sina alster. Dessutom har hon kurser för intresserade av detta klassiska hantverk.

Tre fotografer visar att det finns många olika sätt man kan använda en kamera på. Med hjälp av datorn öppnar sig ännu fler möjligheter. Conny Runeke har närmat sig naturen. Det är små betraktelser som kan bestå av en blomma i motljus, eller ett skogsparti där morgondimman ännu dröjer kvar.

Tomas Axelsson har valt att visa bland annat porträtt. I studion har han använt blixt, ofta tre stycken för att avbilda sina modeller. Vid konserter är däremot blixtar otänkbara. När Tomas tagit utomhusbilder har han kört både med blixt och befintligt ljus. Gatufotografi har han prövat på, men han medger att det inte är så enkelt som man kan tro. Okända människor fotograferar man inte hur som helst. Men det kan räcka med ett ögonkast för att fotografen ska känna att det är okej att ta en bild.

– Man vill ju inte inkräkta på det privata, säger Tomas. Jag får erkänna att här har jag blivit fegare med åren.

Jan-Eric Boo har kameran som redskap, men i lika hög grad datorn. En del bilder han visar på utställningen är fotomontage, det innebär att flera bilder fått smälta samman med hjälp av ett bildbehandlingsprogram. Resultatet kan då bli helt surrealistiskt. Jan-Eric vill visa något unikt med sina bilder.

– Det gäller att sticka ut, säger han.

För den bild han tog med hjälp av karamellfärg, mjölk, vatten och en pipett har han blivit prisbelönad. Men det krävdes envishet och en hel dags arbete för att ta den.

Susanne Bygdö går Konstlinjen på Önnestads folkhögskola. Hon har inte varit rädd för att prova på olika tekniker. Hon visar tryckta kort med bibliska motiv, med förlaga från 1300-talet, och hur man kan göra konst av något så osannolikt som två morötter och en potatis.

Annika Fransson målar i olja, och har gjort det i 25 år. Det är djur, natur och lantliga miljöer som inspirerar henne. Hon berättar att med tre lager färg tar det uppemot en månad innan tavlorna är klara, för varje varv ska torka en vecka. Att hon skulle ha mer tid är andra, som en förutsättning för sin hobby, vill hon inte gå med på.

– Det enda som är rättvist här i världen är väl att alla har lika mycket tid, säger hon.

På grund av pandemin kommer max 50 personer att få vistas i lokalen under utställningen. Arrangörerna betonar att de kommer att vara noga med att Folkhälsomyndighetens krav följs. Men de räknar inte med att det är någon större risk att så många kommer på en gång. I fjol kom 80-90 personer per utställningsdag. Öppettiderna är klockan 10-16, både under lördagen och söndagen.

Text och foto: Urban Önell