Lagom till Henry Svenssons 98-årsdag är hans bok Hörja – byn mellan åsarna klar. Hörjas historia från stenåldern och fram till nutid behandlas på ett personligt sätt av amatörarkeologen och konstnären Henry Svensson som också minns mycket från sin barndom och vad de gamle då berättade. På onsdag blir det boksläpp för allmänheten i Hörjagården, men redan på måndagen var det pressträff hemma i trädgården i Rullabygget.

Henry Svensson berättar att han egentligen höll på att skriva en annan bok, om hur sjukdomar botades förr i tiden, när Hörjas historia kom emellan. Från början var det fler som skulle hjälpa till, en grupp historieintresserade som brukar samlas i Byastuan i Hörja.

– De har bra reda på allt som hänt. Men jag tänkte att jag fick skriva boken nu innan jag blir för gammal, säger Henry.

De andra var dessutom mest inriktade på sådant som hänt från 1700-talet och framåt, medan hans specialintresse alltid varit stenåldern.

– Den äldre historien är väldigt intressant. Bland annat här på Rullabygget har det bott folk ända sedan stenåldern, förklarar han.

Han samlade ihop det han själv forskat fram och berättelserna från barndomen och grävde också i andra källor som skildrat hembygdens historia.

– Jag har ingen dator så jag får leta i papper, säger han.

Han skrev teaterpjäser som ung, men bokdebuterade först som 85-åring med en bok på bygdemål, Töl smau skrönor pau Harjamaul. Men dessförinnan hade han gett ut sin fars, träskomakaren och korgmakaren Alfred Svenssons, anteckningar i bokform under titeln Brudrovet i Rya.

– Far var en berättare. Han berättade alltid, det var vanligt förr, säger Henry.

Han tackar sin far för sitt stora intresse för bygdehistoria.

Det direkta arbetet med boken om Hörja tog ungefär ett år.

– Men jag hade material som jag samlat sedan lång tid tillbaka, säger han.

Han har ofta gjort fynd från stenåldern i nyplöjda åkrar. Han berättar i sin bok om stenåldersboplatser, fynd av flintaverktyg och en båtyxa. De märkliga hålvägarna vid gravfältet Grydebjär, utvinning av järn från myrmalm, torvindustri, odlingar, hantverk och mycket annat om hur folk bodde och levde i bygden genom historien avhandlas. Även de fruktansvärda barnamorden i Hörja år 1900 och skillingatrycket om dem är med i boken. Berättelserna från en bit in på 1900-talet är till stor del självupplevda.

Henry har gott minne och är mycket pigg för sin ålder. Han tror att arvet spelar in, men säger att han lever ett rätt stillsamt liv. Han följer nyheterna, ser gärna naturprogram på tv och är fortsatt nyfiken och intresserad av saker och ting.

Han klarar sig själv i huset i Rullabygget sedan hustrun Brita gick bort för ett par år sedan. Men de tre barnen Jörgen, Annika och Åsa har koll på honom och hör av sig varje dag. Annika hjälper honom att handla.

– Hon handlar det jag skriver ner. Laga mat är det bästa jag vet, säger han.

Han och Brita köpte Rullabygget som sommarhus 1981. Gården hade varit i Henrys släkts ägo från 1600-talet till mitten på 1800-talet.

– Vi ville gärna komma ut i skogen igen, säger han.

Båda växte upp i Hörjatrakten, Henry i Rya och Brita i Hörja skog. Efter giftermålet bodde de i Hörja ett tag innan de flyttade till Tyringe. Henry arbetade först på Leksaksfabriken och sedan på Chuckfabriken. Han gick i pension 58 år gammal, för 40 år sedan, efter lika många års arbete. Därefter hjälpte han Brita med dagbarnen, något han verkligen trivdes med.

– Jag kunde gå ut i backen med de äldsta barnen och bygga de där rishyddorna som jag inte hann när jag var liten, berättar han.

Barnen fick också lära sig att måla tavlor.

Flyttlasset gick till Rullabygget 1984 när Henry renoverat huset och byggt sig en ateljé där han fortfarande målar. Många av dagbarnen följde med vid flytten.

Det har blivit många tavlor och utställningar genom åren. Men mest kända är nog Henry Svenssons handmålade valaffischer till Vänsterpartiet i Hässleholm. Han engagerade sig politiskt för att han reagerade på orättvisorna i samhället. Det var redan 1946 när partiet hette SKP. När Tyringe var egen kommun satt han med i kommunfullmäktige där. Efter kommunsammanslagningen blev det Brita som tog plats i kommunfullmäktige i Hässleholm.

Valaffischer målade Henry senast till valet 2018. Vissa frågor återkommer. En karaktär som han använt i tre val är uteliggaren.

Flera av Henrys barn och barnbarn har fått konstnärlighet och kreativitet i arv. Intresset för böcker och skrivande likaså.

– Vi växte upp i ett intellektuellt hem fast vi var arbetarklass, säger dottern Åsa Svensson.

Barnbarnet Elin Svensson, grafisk designer, har gjort kartor till boken om Hörja och andra i familjen har fotograferat.

– Jag har engagerat hela släkten, säger Henry och skrattar.

Han hoppas få den pausade boken också klar inom kort.

– Jag vill gärna ha den färdig, innan jag är färdig, säger han.

Hörja- byn mellan åsarna är utgiven på Öraholma bok & skrivstudio. Trots den omfattande tidsperiod som boken omfattar har den ett nätt format på 118 sidor. Den är tryckt i 100 exemplar till att börja med. Om intresset blir stort trycks fler.

Boksläppet är på onsdag klockan 17-19. Henry Svensson planerar givetvis att vara på plats och signera böcker. Från början var tanken att stå utanför Byastuan, men eftersom det är risk för dåligt väder blir det Hörjagården intill. Lokalen är stor, så det ska inte bli några problem att hålla coronaavstånd.

Text och foto: Berit Önell