Vikingaskeppet Starkodder är fyllt med ett 30-tal jublande barn i tidsenliga kläder, en del med träyxor i högsta hugg. De kommer från årskurs fyra på Walldorfskolan Emiliaskolan i Höör och besöket i vikingabyn vid Vätteryds gravfält på tisdagen är finalen på deras studier av vikingatiden.

– Jag tror på den här sortens historieförmedling, säger Lotta Jonsson, arkeolog och projektledare för friluftsmuseet Vikingatider i Löddeköpinge som planerar ett samarbete med Vätteryds vikingaby.

Hon berömmer Oddvar och Maral Otetileus satsning i Vätteryd. Det gör också hennes man PU Hörberg som var med och plockade upp det riktiga Starkodder utanför Foteviken på 1980-talet. Det är en kopia som paret Otiteleu köpt och som nu finns i Vätteryd.

Vikingabyn har redan fått många förfrågningar från skolor, men har egentligen inte öppnat än.

– Vi gjorde ett undantag idag. Nästa läsår blir det mer, säger Oddvar Otetileu.

Barnen har provat på både bågskytte och smide och lyssnat på sagoberättaren Gråe.

– Kul, tycker Alma Jakobsson, elva år, när Frilagt möter henne efter att hon stigit ur båten.

Den fina vikingaklänningen hon har på sig har hon lånat ur skolans teaterförråd.

Hjälpläraren Ingrid Jernsjö förklarar att skolan arbetar mycket med upplevelser och före jul sydde upp kläder till en teaterföreställning om de fornnordiska gudarna.

– De har gjort en hel vikingabok också med text och bilder, berättar hon.

Själv tycker hon att det är extra roligt att komma till Vätteryd där hon vistats mycket som barn.

En vikingaklädd Oddvar Otetileu sitter stolt kvar i Starkodders för och håller presskonferens. Just nu står det tio meter långa skeppet på en trailer på parkeringen, men snart ska det sjösättas i en damm bakom vikingabyn.

– Detta är första skeppet i flottan. Vi ska ha ett till. Sedan blir det drakbåtstävlingar, berättar Oddvar.

Starkodder är ett komplett utrustat vikingaskepp med sex årpar och segel, byggd 1997 och inköpt från Sällskapet Vikingatida Skepp i Göteborg. Originalet var en liten krigsbåt som i fredstid användes till fiske och transporter.

Per-Urban Hörberg, eller PU som han kallas, har arbetat som arkeolog och konservator på Teknik- och sjöfartsmuseet i Malmö. Han berättar att Starkodder, och originalet Fotevik 1, liknar ett systerskepp till ett känt vikingavrak i Roskilde.

Lotta Jonson hoppas att Starkodder snart kan göra ett gästspel hos Vikingatider och glida fram i Lödde å.

– Vi har länge försökt få till en båt hos oss. Men det har varit krångligt, svårt och dyrt, säger hon.

Hon känner Oddvar sedan tidigare.

– Detta är ett storstilat fantastiskt initiativ. Dem jag beundrar mest är alla som tvingas kämpa i uppförsbacke för att nå sina mål. Själv har jag inte heller haft hjälp av någon superuppskattande kommun, så jag vet hur det är. Det gäller att ha starka nerver och bra fysik. Det etablerade kulturlivet blir alltid lite förskräckt när det kommer någon som inte är sponsrad av Riksantikvarieämbetet, säger hon.

Hon var under mitten av 1990-talet engagerad i vikingabyn Hög som då blev en publiksuccé. När den lades ned startade Vikingatider i närliggande Löddeköpinge. Nu, efter 20 år, tycker hon att kommunen förstått värdet av projektet. Vikingatider drivs idag av föreningen Viking Foundation som är en politiskt och religiöst oberoende organisation utan vinstintresse. Styrelsen består av representanter från näringsliv, kultur och kommun.

Hon hoppas att Hässleholms kommun också ska ändra inställning till vikingabyn i Vätteryd.

– Det är ju fantastiskt att kommunen äntligen kan få en turistattraktion här. Varje satsad skattekrona på kultur ger tre tillbaka, det är en gammal sanning. En bra affär för både Oddvar, besökarna och kommunen, säger hon.

Hon undrar om den pågående konflikten beror på att ansvariga inte läst på om gravfältet och satt sig in i projektet eller om det kanske handlar om avundsjuka.

Både Lotta Jonson och PU Hörberg har varit elever till arkeologiprofessorn Märta Strömberg som var med vid de arkeologiska utgrävningarna av Vätteryds gravfält på 1950-talet och har skrivit böcker om det.

– Det räcker att titta på hennes kartor för att bevisa okunskapen hos länsstyrelsens tjänstemän, säger Oddvar och syftar på att det funnits ett hus i samma storlek och på samma plats som det nya långhuset på gården, en utbyggnad som länsstyrelsen hävdat skadar den visuella upplevelsen av gravfältet.

Märta Strömberg provgrävde också på makarna Otetileus fastighet och konstaterade att där inte fanns några fornlämningar.

Lotta Jonson avvisar länsstyrelsens kritik.

– Skitsnack säger jag som gammal arkeolog, säger hon.

Hon tycker att kulturetablissemanget istället för att vara rädda för det som är nytt borde göra allt för att få fler människor att upptäcka det historiska arvet.

– Jag vill fråga lite stillsamt hur många som stannade här för en urblekt och trasig skylt från länsstyrelsen och hur många som i framtiden kan komma hit för fantastiska guider och upplevelser som bejakar människors historielängtan, säger hon.

Hon påpekar också att det tidigare bara fanns ett förfallet kafé på platsen.

Lotta Jonson tror inte att alla människor kan förstå sin historia genom att titta på en stenyxa på ett traditionellt museum.

– Man får hjälpa till och skapa lite scenografi. Oddvars och min gemensamma ambition är att få folk intresserade av historia. Där tror jag att Oddvar gör mer nytta än 20 arkeologer, säger hon.

Hon nämner också att det så kallade Sösdalafyndet har anknytning till Kazakstan, Maral Otetileus hemland, eller egentligen till ungerska nomadstammar som härstammade från Kazakstan.

– Vi tänker fokusera lite på den östliga vikingaleden. Vikingarna tog sig ju ända till Kaspiska havet, säger Oddvar.

Med på båten Starkodder är också moderatpolitikern Jörgen K Nilsson, ledamot i kultur- och fritidsnämnden, som tidigare tagit kontakt med Oddvar för att informera sig om vad som ligger bakom tidningsrubrikerna.

Oddvar och Maral Otetileu upplever sig trakasserade av inkompetenta politiker och tjänstemän i kommunen och tycker att det får vara nog. Särskilt trötta är de på miljö- och stadsbyggnadsnämndens ordförande Kenny Hansson (M) som bland annat anklagat dem för “kriminell verksamhet”.

– Nu tänker vi alla kandidera till posterna i byggnadsnämnden, säger Oddvar halvt på skämt och presenterar Nils Nihlén, Richard Axelsson, Arne Johansson och Kjell Anehall som alla hjälper till med vikingabyn.

På frågan om vilket parti de ska representera svarar Oddvar att det beror på hur kommunstyrelsens ordförande Lars Johnsson (M) agerar.

– Jag har sökt honom, men han har tydligen inte haft tid att svara. Jag har blivit erbjuden hjälp av flera oppositionspartier. Det vore ju tråkigt med tanke på Moderaternas fantastiska politik för företagande med mera, säger han.

Kjell Anehall, som själv under lång tid suttit i byggnadsnämnden i Kungsbacka, är också upprörd över kommunens agerande och gjorde en polisanmälan om förtal mot miljö- och stadsbyggnadsnämndens ordförande Kenny Hansson (M) efter uttalandet i media om “kriminell verksamhet”.

– Jag känner mig väldigt trakasserad och anklagad som en brottsling. Jag tycker själv att jag är en väldigt laglydig människa, säger han.

Polisanmälan är nu nedlagd, men Kjell Anehall tänker ta upp den igen.

När paret Otetileu går igenom dagens post hittar de ännu ett brev med hot om sanktionsavgifter. Denna gång gäller det olovlig rivning och olovligt byggande av entré till bostadshus och kafé samt ett litet servicehus. Ärendet ska tas upp på miljö- och stadsbyggnadsnämnden i augusti.

– Kennys fega anhang signerar inte ens pappren. Osignerade beslut gäller inte, säger Oddvar Otiteleu.

Berit Önell