Hans fru dog på äldreboendet Björkhaga i Sösdala efter att ha haft skabb en längre tid och inte fått i sig tillräckligt med vätska och näring. Men han fick ingen information förrän hustrun skickades till hudkliniken, nästan fyra månader efter att hon fått diagnosen första gången.

– Då fick jag också veta att fler på boendet var drabbade, berättar maken för Frilagt.

Som Frilagt tidigare berättat har Björkhaga haft problem med skabbutbrott i minst ett och ett halvt år. Två utredningar med koppling till hur smittan hanterats pågår nu inom omsorgsförvaltningen, en om vanvård av flera boende och en om behandlingen av den nu avlidna kvinnan.

En läkare på vårdcentralen i Sösdala konstaterade redan i november 2019 att kvinnan hade skabb. Enligt maken blev bedömningen bara några dagar senare, inte i februari som det står i utskriften av hans muntliga anmälan, att det rörde sig om eksem.

– Hon behandlades med olika salvor som snarare kan ha förvärrat problemet, förklarar han.

Han berättar att hustrun var dement och inte kunde beskriva hur hon mådde. Hon hade också en sjukdom som påverkade finmotoriken och gjorde att hon varken kunde hålla i en gaffel eller ett glas själv.

– Jag förutsatte att hon fick tillräckligt med mat och dryck. Genom att hon hade diabetes var det ju väldigt viktigt med maten, säger maken.

Först den 10 mars fick han information av boendets sjuksköterska om att hustrun hade skabb. Senare samma dag hade kvinnan tid på hudkliniken där ännu en läkare gav diagnosen skabb och behandling sattes in.

– Jag hade inte sett några skyltar på boendet och inte hört att där fanns skabb förrän den 10 mars, säger maken.

Redan den 11 mars, alltså dagen efter besöket på hudkliniken, åkte hustrun ambulans till sjukhus. Hon var då medvetandesänkt och läkare på akuten konstaterade att hon var uttorkad.

– Hon hade varken fått mat eller dryck och hon hade sår över hela kroppen, säger maken.

Han berättar också att hon vid akutbesöket hade lågt blodsocker, bara 1,6.

– Hon fick tabletter mot sin diabetes, men i början av februari satte de också in insulin. Det måste ha blivit för mycket.

Efter några dagar på sjukhus skrevs hon ut den 18 mars och avled några dagar senare på Björkhaga.

– Hon vaknade aldrig upp riktigt igen, berättar maken.

Han är förtvivlad över det som hänt och hoppas att det nu utreds ordentligt.

– Det var ren tortyr hon utsattes för, säger han.

Berit Önell