Att förebygga är bästa sättet att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Det är Hässleholms kommuns familjefridssamordnare Marie Persson övertygad om. Men nu har hon sagt upp sig. I socialnämndens sparpaket blev hennes tjänst en behandlingstjänst och skolbesöken upphörde. Kommunens jämställdhetsplan där strategier mot hedersvåld skulle ingå har också lagts på is på grund av sparkrav.

– Förebyggande arbete med barn i hederskulturer blir nu i princip obefintligt i Hässleholms kommun, säger även Annette Ekenberg, verksamhetschef för barn och unga.

Detta trots att socialtjänsten i Hässleholm har fått pris för sitt arbetssätt mot våld i nära relationer.

Marie Persson har i sin tjänst som samordnare varit ute och pratat med ungdomar, i mindre kill- och tjejgrupper såväl som under temadagar för hela gymnasieskolor. Ibland har hon mött flickor som inte vet att de i Sverige har rätt att gifta sig med vem de vill. Hon har bland annat tagit upp allas rätt att välja och informerar om var den som är utsatt kan vända sig.

– I min värld är det extremt viktigt. Nu handlar det bara om att släcka bränder, det ska vi också göra enligt lag, men vi biter oss i svansen om vi inte arbetar förebyggande. Det kommer att ge andra effekter. Jag tror inte att det är rätt väg att gå, säger hon.

Ungdomar, framförallt flickor som är utsatta för hedersförtryck, väntar ofta med att slå larm till socialtjänsten tills de fyller 18 år, av rädsla för att deras föräldrar ska få veta. Men vid det laget kan det vara för sent. Hotet att bli bortgift är överhängande.

– Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Men 270 tjejer bara försvann ur skolsystemet förra året. Blev de bortgifta?

Pojkarna är inte heller fria.

De gifts bort nästan lika ofta, och statistik från Malmö stad visar att ungefär lika många pojkar utsätts för fysiskt våld och begränsningar i sina relationer, även om det kan ta sig annorlunda uttryck.

– Ingen kollar kanske deras mobil som med tjejerna, säger Marie Persson.

Inte heller förbjuds de att gå ut på egen hand eller att bära vissa kläder. Det är också ovanligt att de mördas.

De pojkar som spelar med belönas på sikt med eget vålds- och maktkapital.

På en temadag mötte Marie Persson flera pojkar i gymnasieåldern som sa att de litade på att föräldrarna skulle välja bra fruar till dem.

Hon berättade för dem att det är olagligt att planera att gifta bort dem.

I hemländerna utgör klanerna parallella samhällen med egen rättskipning. Klanen begränsas dock inte av nationsgränser, och precis som migranter inte bryter kontakten med släkten när man flyttar kanske man inte bryter med det hederskulturella rättsmedvetandet. I vissa områden kan man återetablera sina institutioner, inklusive samarbetet om att övervaka flickornas rörelser, relationer, klädsel med mera.

Marie Persson känner till flera gator i Hässleholm där ungdomar lever i den situationen.

Nätverket en del av hotet

Hedersvåld är något väsensskilt från de flesta fall av våld i nära relation där nätverket kring offret kan vara till hjälp. I hedersrelaterade ärenden är nätverket istället en del av hotet. I rättsstaten är det förövaren som anses skamlig, i hederskulturen är det offret.

– Det gör att offret är extremt ensamt, säger Marie Persson.

Barn och ungdomar som är utsatta för hedersförtryck har ofta mycket svårt att söka hjälp från samhället. Det handlar om okunskap om och misstro mot samhällets institutioner samt rädslan för att det ska bli ännu värre om de slår larm. Den hårda kontrollen och övervakningen som man lever under innebär också begränsat handlingsutrymme och förminskad självkänsla.

I de allra flesta fall är det därför orosanmälan från skolan som leder till utredning. Det händer att det finns orosanmälningar från skolan, men att barnet trots detta inte vill medverka.

– Ibland vågar de prata när de hör att vi redan vet och att vi kan skydda dem, förklarar Annette Ekenberg.

I andra fall kan det ta dagar eller veckor efter att de tagits i beskydd enligt LVU, lagen om vård av unga.

– I de här fallen är det vanligt att de är jätterädda.

Okunskap kan leda till att vuxna som möter utsatta barn inte agerar i tid för att de inte ser. Det krävs kunskap och vaksamhet.

– Om man ska hitta våld, måste man leta efter våld. Annars ser man inte det, säger Marie Persson.

Tecknen på hedersvåld kan vara flera som var för sig kanske inte tycks vara anledning till orosanmälan, men tillsammans bildar ett allvarligt mönster, eller vara oroväckande i kontext av hederskulturen. Som att en förälder kommer till skolan för att kontrollera sina döttrar eller att bröder förhör sig om deras systrar varit med på gympan.

– Då måste personalen orosanmäla. Skyldigheterna är jättetydliga, säger Marie Persson

Har ögonen på hedersvåld idag

Annette Ekenberg säger att personalen idag är mer uppmärksam på att hedersvåld är ett stort problem, och mer finkänslig i att upptäcka varningstecken.

– När vi får in en orosanmälan nu ser vi på den med andra glasögon. Det är ett område som vi har ögonen på. Vi pratar om det på ett helt annat sätt än för bara ett eller två år sedan, säger hon.

Hon tror att det har betydelse att all socialförvaltningens personal har gått utbildningen “Bygga broar” som lär ut hur man kan möta familjer för att prata om svåra saker som aga, bortgifte och religion.

Till skillnad från andra socialfall går det som regel inte att resonera med familjen och komma fram till en lösning eller kompromiss mellan parterna.

– Skulle det fungera talar vi inte om hedersproblematik, säger Annette Ekenberg.

Konsekvenserna av okunskap är potentiellt ödesdigra. När Linnamottagningen i Stockholm år 2013 försökte hitta lösningar i samarbete med 21 familjer var resultaten nedslående. I nitton fall misslyckades förhandlingarna, i ett fall dödades flickan och i ett fall försvann hon spårlöst. Många offer för hedersmord, som Sara Abed Ali och Abbas Rezai hade idag troligtvis ännu varit i livet om omgivning, polis och socialtjänst hade haft förförståelsen att inse allvaret i deras berättelser, och vad som skiljer heder från andra motiv.

Skyddar barnen innan föräldrarna kontaktas

Enligt svensk lag och barnkonventionen har ett barn rätt till sina föräldrar. I normalfallet kontaktas vårdnadshavarna när socialtjänsten utreder barn som far illa. Öppenheten är väldigt stor. Men det går att göra undantag och det tillämpas mer och mer, idag regelmässigt om det gäller heder.

– I de här fallen och även i andra allvarliga våldsfall har vi rätt att inte kontakta föräldrarna i första skedet. När vi fått in en anmälan om att ett barn behöver skydd kan vi öppna en utredning, inhämta information från skolan med mera. När vi har tillräckligt mycket information pratar vi med barnen. Det händer att vi redan har skyddat barnen innan vi konfronterar vårdnadshavarna, förklarar Annette Ekenberg.

Barnet kan tvångsomhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga. Det kan också ske om barnet vill ha kontakt med föräldrarna trots att det bedöms olämpligt.

– I vissa fall ser vi absolut att de uppfyller rekvisiten för LVU. Annars kan vi inte göra något, därför är det viktigt att vi har så mycket information som möjligt, säger Annette Ekenberg.

Hela syskonskaran

När socialen ingriper för att skydda ett barn på grund av hedersproblematik gör man i regel det också mot hela syskonskaran. Om bröderna varit delaktiga i att kontrollera sina systrar kan det bli aktuellt att de placeras någon annanstans.

Det förekommer att de utsatta själva söker hjälp i Hässleholm, även om det hör till undantagen.

– Vi har haft speciella fall där syskon gått samman och sökt hjälp. Det är väldigt berörande när syskonskaran sitter i väntrummet och säger “hjälp oss”, berättar Annette Ekenberg.

Så gick det till när syskonen i en familj i Hässleholm nyligen sökte socialtjänstens hjälp att fly från pappan som i tingsrätten dömdes till åtta års fängelse för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, men har överklagat domen.

Annette Ekenberg berättar att det ofta är aktuellt att hemlighålla var barn som är omhändertagna på grund av hedersvåld placerats.

I de frågorna tycker hon att samarbetet med polisen och kommunens säkerhetsavdelning varit väldigt gott.

– Det är komplext, det kan röra sig om väldigt stora nätverk. Vi måste tänka på var barnet är skyddat och då räcker det inte med en annan kommun.

Både Annette Ekenberg och Marie Persson tror visserligen att det är möjligt att luckra upp hederskulturen, men det kommer inte att bli enkelt. Det krävs stora insatser, och inte minst förebyggande arbete.

– Man förändrar inte de här strukturerna genom att gå en kurs, säger Annette Ekenberg.

Boken skulle delas ut till alla tjejer i nian

Redan för mer än 20 år sedan blev morden på Pela och Fadime ett uppvaknande, men ändå har det inte hänt mycket förrän de senaste åren.

Annette Ekenberg konstaterar att förändringar i värderingsfrågor kan ta mycket lång tid.

När Rädda Barnen 2002 gav ut Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder var det tänkt att boken skulle delas ut till alla tjejer i årskurs nio. Det stoppades i sista stund. Det har förklarats med att man inte ville riskera att provocera föräldrarna eller att man var tveksam till formuleringen “klansamhället”. Boken delades dock ut på ungdomsmottagningar och finns även på Hässleholms stadsbibliotek.

Tills nyligen förekom det att socialtjänster runt om i landet inte tog ungas berättelser på allvar och att man inte var uppmärksam på varningstecknen och farorna.

– Kanske för att det efter flyktingströmmen 2015 blev det ett mer nationellt problem, tidigare var det bara vissa orter som hade många nyanlända, säger Annette Ekenberg.

Hundratusentals unga i Sverige

Socialnämnden i Hässleholm har, liksom landet i stort, sett en ökning av hedersvåldet. I en enkätstudie från Malmö stad lever 20 procent av de tillfrågade ungdomarna under strikta oskuldsnormer, och tillåts inte ha något förhållande innan äktenskapet. 9 procent har utövat eller utsatts för kollektivt legitimerat våld kopplat till rykte, skam och kontroll. Tidigare uppskattningar gör gällande att hundratusentals unga lever under hedersnormer i Sverige.

En av Marie Perssons uppgifter som samordnare var att söka medel till olika utbildningar. Länsstyrelsen sköt till 650 000 kronor till “Bygga broar” i Hässleholm. Frågan är hur det blir framöver. För de flesta bidrag krävs motprestation i form av personalinsatser från kommunen, något som är svårt i spartider.

Marie Persson har fått nytt jobb på Kompetenscenter i Malmö som utbildar socialtjänsten om våld i nära relationer. Hon kommer att få licens för att utbilda om just hedersvåld.

Jämställdhetsplanen har prioriterats ner

Marie Persson beklagar att kommunens folkhälsostrateg drogs in vid årsskiftet. Han var även barnrättsstrateg. Dessutom har en integrationssamordnare sparats bort.

– Vi tappar lite mark, säger hon.

Folkhälsostrategen höll i arbetet med att ta fram en jämställdhetsplan där en särskild handlingsplan mot våld i nära relation, inklusive hedersvåld, skulle ingå.

– Den ligger lite grand i träda nu. Vi har tappat fart och kompetens på grund av nedskärningarna, säger personalchef Marie Söderqvist, Vidar Albinssons chef, som nu har ansvaret.

Det finns en risk att arbetet med planen läggs ner helt.

– Jämställdhetsplanen ligger inte högt på priolistan. Antingen får vi ta fram den eller gå tillbaka till kommunstyrelsen och säga att vi inte har resurser till detta. Vi ska också hantera socialnämndens förslag. Det måste göras nu i vår, säger Marie Söderqvist.

Hon säger att jämställdhetsarbetet pågår i kommunen hela tiden, trots avsaknaden av jämställdhetsplan.

– Det skulle kunna bli effektivare med en plan, men det är inte det att det inte bedrivs något jämställdhetsarbete.

Nu ska Marie Söderqvist tillsammans med socialchefen diskutera hur man ska gå vidare.

– Strategiska funktioner behövs för ett långsiktigt arbete även om samordnaren inte producerar något som syns. Det behövs en röd linje, säger Marie Persson.

Frivilligorganisationer får ta ansvar?

Nu koncentreras alla resurser kring kärnverksamheten. Enligt Annette Ekenberg kan ansvaret för att organisera förebyggande arbete nu falla på frivilligorganisationer.

Rädda Barnen har länge arbetat mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det sker idag enligt den modell som tagits fram inom ramarna för projektet Kärleken är fri, och utförs alltid i samarbete med socialtjänst och andra lokala aktörer.

– Kommunerna har en jätteviktig roll, säger Sara Svensson på Rädda Barnen Region Syd.

– Vi pratar kontinuerligt med kommunerna, men just nu förekommer inga samtal med Hässleholm, så vitt jag vet.

Senast 2018 hölls föreläsning för skolpersonal i Hässleholm.

– De behöver känna till kännetecken hos barn som lever med begränsat livsutrymme, säger Sara Svensson.

Rädda Barnens information till unga fokuserar idag i första hand på att upplysa om deras egna rättigheter samt hur man söker hjälp och stöd, snarare än att informera om heder. På så sätt når man även andra än just hedersutsatta som riskerar att begränsas av anhöriga i sina relationer, som till exempel hbtq-personer.

Sara Svensson kommer ihåg Överlevnadshandboken från 2002, men vet inte varför den inte kom att delas ut i skolan.

Ska fördela arbetet på annat sätt

Socialnämndens ordförande Robin Gustavsson (KD) är medveten om att neddragningen av samordnartjänsten och därmed det förebyggandet arbetet sker samtidigt som hedersrelaterat våld ökar, liksom annat våld i nära relation.

– Det är klart att när vi minskar på resurserna går den tvingande delen först. Vi har skyldighet att arbeta förebyggande också, men vi måste förhålla oss till verkligheten när vi åläggs besparingar, säger han.

Han förklarar att arbetsuppgifterna nu får fördelas på annat sätt.

– Jag kan inte sitta och säga att vi ska göra samma insatser som tidigare. Vi får jobba på ett annat sätt och kompetensutveckla, säger han.

Han försäkrar att det förebyggande arbetet kommer att fortsätta och hänvisar till barn- och ungdomssupporten där unga kan söka hjälp utan att registreras och också vid behov remitteras till insatser.

– Vi har de resurser som vi har. Det är även förebyggande att ge stöd och råd i de situationer där människor söker hjälp, säger han.

När det gäller hederskulturer menar han att det är viktigt att inte bara arbeta med barnen utan också bygga upp en god kontakt med vårdnadshavarna.

– Den som bryter med hederskulturen får hela sin klan emot sig, säger han.

Robin Gustavsson ifrågasätter om detta är frågor som varje kommun ska arbeta med.

– Det behövs kanske ett större nationellt ansvar med gemensamma strategier för att möta den här mångfaldskulturen, säger han.

Jonathan Önell
Berit Önell

FAKTA/Familjefridsteamet
Familjefridsteamet arbetar med våld i nära relationer och riktar sig till vuxna över 18 år, men samarbetar också med enheterna för barn och unga. Samordnartjänstens förebyggande arbete har riktat sig till alla åldrar.

Teamet bestod fram till årsskiftet av fyra personer, varav en samordnare. Som följd av neddragningarna inför budgeten 2020 delades familjefridsteamet upp på två renodlade utredare och två behandlingstjänster.

– Tidigare arbetade vi med allt, från akuta insatser till färdigbehandling. De som kom till oss slapp skickas runt och berätta sin historia för flera olika handläggare. Det var bra för det är mycket skuld och skam förknippat med våld i nära relationer. Vi fick pris för vårt sätt att arbeta och Socialstyrelsen hade oss som goda exempel, berättar Marie Persson.

Egentligen skulle samordnaren försvunnit vid årsskiftet. Men eftersom hon sa upp sig har arbetsgivaren låtit henne slutföra sina uppgifter. Tjänsten blir vakant när hon slutar i nästa vecka och det finns förslag på att den ska dras in helt.

Läs mer:
om Qvinnodagen, föreläsningar och mässa i kulturhuset i Hässleholm på söndag då Familjefrid och Marie Persson är bland de medverkande.