INSÄNDARE. För en tid sedan publicerade fackförbundet Kommunal en rapport som visar att problemen med språkförbistringen inom äldreomsorgen i Sverige är stora. Det handlar bland annat om personal som inte förstår varandra, och brukare vars behov och önskemål inte blir tillgodosedda på grund av att de inte kan göra sig förstådda.

Att personal kan förstå och göra sig förstådd är en grundläggande förutsättning för att alla som behöver vård och omsorg ska kunna känna sig trygga i sin vardag. Detta gäller inte minst en gammal människa som kanske också drabbats av demenssjukdom eller nedsatt hörsel. Den statliga myndigheten IVO har dessutom pekat ut dåliga kunskaper i svenska språket hos hemtjänstpersonal som ett riskområde som kan leda till kvalitetsproblem, felaktigt utförd omsorg och i värsta fall rena vårdskador.

Fenomenet med språkförbistring inom äldreomsorgen är något som börjat uppmärksammats mer och mer på sistone, men faktum är att det här inte är ett nytt fenomen. Redan 2007 kunde bl a äldrevårdsinspektörer i Stockholms stad larma om att en stor del av de som arbetade inom omsorgen i Stockholm hade så dåliga kunskaper i svenska språket att de inte borde ha anställts överhuvudtaget.

ANNONS

Sedan dess har liknande rapporter avlöst varandra.

Trots detta har problemet med bristande kompetens alltså inte åtgärdats. Tvärtom möts vi nu istället av färska och allvarliga rapporter om hur problematiken förvärras. Man tar helt enkelt inte de äldres trygghet och välmående på allvar.

Kärnan i den inställningen ligger i att man på flera håll har betraktat äldrevården som ett ”enkelt jobb” och där framförallt nyanlända får möjlighet att lära sig språket. Det är en inställning vi är starkt kritiska till.

Svensk äldreomsorg är inte tänkt att fungera som en integrationsåtgärd för nyanlända, utan för att kunna säkerställa vård och trygghet för våra äldre. Vi kan dessutom konstatera att detta fenomen aldrig hade accepterats inom andra välfärdstjänster. Varför ska det vara acceptabelt inom äldreomsorgen?

För oss är det en självklarhet att de som har som uppgift att hjälpa äldre och sjuka människor kan vårt lands språk. Personal inom äldreomsorg och hemtjänst ska vara certifierade och behärska svenska språket i tal och skrift, vilket ska vara ett krav vid anställning.

Vår uppfattning är att våra äldre förtjänar att känna sig trygga och förstådda i sin vardag. Allt annat är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.

Ann-Christine From Utterstedt (SD)
Riksdagsledamot i Socialutskottet
Marlen Ottesen (SD)
Regionråd i Region Skåne
Johan Wifralius (SD)
Regionråd i Region Skåne
Niclas Nilsson (SD)
Regionråd i Region Skåne