Så var det en ny dag igen. Efter att hoppat ur sängen, satt på kaffet, hämtat tidningen och intagit sedvanlig medicin så började min morgon ta form. Min morgon varar ända till lunch. Tidningen redovisar inget utöver sedvanligt kverulerande av de oppositionella partierna och en och annan misshandel. Det enda som är rakt och definitivt beskrivet är dödsannonserna. Därför läser jag dessa. För det mesta så känner jag ingen av de omnämnda. Något som däremot har börjat oroa mej är att många verkar vara födda i början på 40-talet. Kan de vara offer för någon farsot?
Till min bedrövelse ser jag att min tandläkare har gått ur tiden. Hur underligt det kan låta så fann jag ett nöje i att besöka honom. Det var alltid humoristiskt och glatt även med borren i munnen. Vid mitt senaste besök meddelade han mej att han skulle lämna praktiken. Konstigt, han var ju i sina bästa år. Till min förvåning sa han att han passerat pensionsåldern för flera år sedan. Konstigt.
Jag kom därför att tänka på mitt senast besök hos min husläkare sedan åttiotalet. Det var också ett konstigt besök. Han frågade vad som fattades mej, så jag sa det är inget fel men du kan kolla blodtrycket och har du något bra potenshöjande medel så skulle det inte vara helt fel med en ordination på detta. Han sa då att hade sådant funnits så hade även han behövt detta för han var ju sedan flera år pensionerad och tog numera bara emot friska patienter som en form av extraknäck. Han förklarade att åkomman var åldersrelaterad, och jag såg då hur gammal och grå han såg ut. Konstigt.
Jag är nu inne på min andra mugg kaffe och börjar tänka på att det under det senaste året hänt en hel del som verkar oroväckande bland mina grannar. Vi har bott i samma kvarter sedan 60-talet. I somras stannade det en ambulans utanför det huset där den pigga och glada grannfrun bor. Efter en ganska lång tid gled den iväg tyst och stilla. Tidningen rapporterade sedan att hon gått bort i en ålder av 93 år. Vi brukade vinka till varandra när vi hämtade tidningen vid våra brevlådor. Konstigt, dam i sina bästa år.
Min andra grannfru dök plötsligt upp med rollator, glatt meddelande att hon även hade färdtjänst. Konstigt, hon är ju bara 86.
Min andra granne brukar ringa och meddela att hans TV har slutat att samarbeta med honon och därför behöver han omedelbar hjälp. Det är damernas skidskytte om fem minuter. Det vanliga felet på TV:n är att han satt sej på fjärrkontrollen och apparaten därför inte vet vad han vill. Det brukar den meddela med en liten ruta där det står, ingen signal. Efter omstart och ny kanalsökning är problemet löst. Konstigt, han är ju bara 83.
Det har även börjat köra en massa bilar som det står Hässleholms kommun på. Bilarna verkar införskaffade från ett lager med begagnade formel ett-fordon. Bilarna framförs av en kvinnlig variant av Fangio även om de säkert inte själva vet om det. De verkar ha ett depåstopp vid ett grannhus där det bor en gammal dam på 88. Konstigt.
Nu är andra muggen kaffe slut och det är tid att snygga till sig. Jag lyfter handen med rakhyveln och tittar i spegeln. Där syns en gammal gubbe från 40-talet. Konstigt.
God Jul
Börje Larsson