Fem läkare missade att Gert Jakobsson hade borrelia. Han tillbringade totalt 48 timmar på akuten och hann bli helt utslagen innan han fick rätt diagnos. Infektionen satte sig på ryggmärgen och han har fortfarande efter tre månader svårt att gå. Det kommer att dröja flera månader till innan han är återställd, om han inte har oturen att få bestående men. Nu har han anmält sjukvården och kräver Region Skåne på 50 000 kronor i skadestånd.

– Jag vet inte om det leder till något för min del, men förhoppningen är att det ska bli en skärpning så att inte andra drabbas på samma sätt, säger han.

Gert Jakobsson, 76, mådde bra och var fullt rörlig och aktiv innan borrelian drabbade honom. Nu har han just börjat gå kortare sträckor utan rollator.

– Jag kan inte släppa tanken på vad som hade hänt om jag fått rätt vård från början, säger han.

Han är övertygad om att borrelian då inte hade orsakat så allvarliga symptom och så långvarigt lidande. Han och hustrun har dessutom tvingats ställa in en sedan länge planerad resa där han skulle varit reseledare.

– Vården får inte fungera så här illa. Läkarna måste lära sig att lyssna på patienterna, säger han.

Det hela började med att han upptäckte en kliande rodnad på höger sida av magen med något som liknade ett insektsbett mitt i. Dagen därpå övergick klådan i smärta som tilltog i styrka och spred sig till ländryggen och ner i låren. Samtidigt slutade magen att fungera och han kräktes upp allt han åt.

– Jag tänkte från början att det kunde vara borrelia, berättar han.

Men det ville ingen läkare lyssna på. Vid första besöket på akuten i Kristianstad på eftermiddagen den 5 juni fick han inte ens träffa en läkare. Han berättar att sköterskan var mycket stressad och snabbt avfärdade honom med att han fick vara beredd på att vänta till fem-sex på morgonen innan han kunde få träffa en doktor.

– Han rekommenderade istället att jag uppsökte helgjouren i Hässleholm nästa dag, berättar Gert som fick två Alvedon och två Ibuprofen med sig hem.

Läkaren på helgjouren gissade på en muskelsträckning och skrev ut smärtstillande. Dagen därpå föreslog en läkare på vårdcentralen att det kunde vara bältros, men eftersom det inte uppstått några ruvor kunde han inte vara helt säker.

– Jag blev hemskickad med inrådan att avvakta och se, berättar Gert.

Han mådde allt sämre och beskriver smärtorna som outhärdliga, men besökte akuten ytterligare tre gånger utan att få rätt hjälp.

En av läkarna på akuten i Kristianstad beslöt om en skiktröntgen och meddelade sedan att det enda röntgenplåtarna visade var en överfylld urinblåsa. Efter kateter och en smärtstillande spruta skickade han hem Gert.

Gert poängterar att han för denne läkare, liksom för de tidigare, noga redogjorde för sina symptom, inklusive rodnaden.

Tre dagar senare var det dags för akutbesök igen.

– Man studerar röntgenplåtarna från förra besöket och upptäcker plötsligt ett tarmvred!

Några timmar senare behandlades han med kontrastvätska och en ny röntgen visade att tarmvredet lösts upp. Efter 24 timmar blev han inlagd på kirurgakuten i tre dagar.

Tre veckor efter första besöket på akuten föll Gert ihop på golvet där hemma. Benen bar honom inte längre. Dagarna dessförinnan hade gången börjat bli vinglig samtidigt som smärtorna tilltagit och spridit sig ner till knäna och ner i vaderna och han fick hålla sig i saker för att överhuvudtaget kunna gå.

Vårdcentralen remitterade honom omedelbart till medicinakuten i Hässleholm.

– Äntligen fick jag träffa en engagerad läkare som lyssnade, berättar Gert som beskriver denne läkare som både noggrann och mänsklig.

Läkarens första teori var: antingen en sällsynt nervsjukdom, orsakad av ett virus. Eller…borrelia.

Gert blev inlagd på akuten och flyttades nästa dag till rehabavdelningen där blodprover och ryggmärgsprover togs. Svaren visade på infektion. Både antivirus och antibiotika sattes in. Redan efter ett par dagar avtog smärtorna för att efter ytterligare någon dag helt försvinna. Gert kunde dock fortfarande inte gå utan är hänvisad till rullstol.

– Då hinner man fundera på om man någonsin ska kunna gå igen.

Läkaren kom personligen och besökte honom på rehabavdelningen för att berätta att provsvaret visade borrelia. Det och tiden på rehab uppskattade Gert mycket, men i övrigt är han mycket kritisk till hur han blivit behandlad och bemött.

– Att jag drabbats av borrelia kan jag givetvis inte lasta sjukvården för. Däremot har bristande kompetens, förmåga att lyssna på patienten och bristen på engagemang gjort att upptäckten av vad jag led av försenades med tre och en halv vecka. Om antibiotika satts in från början hade jag med säkerhet sluppit ifrån de värsta problemen, skriver han i sin anmälan.

Han förstår inte hur akuten kan ha så långa väntetider.

– Hur ska en sjuk människa vara utrustad för att uthärda alla dessa timmar på akuten? Tio-tolv timmar är inget ovanligt, en gång blev det 24 timmar.

Tre månader efter att han insjuknade går det nu framåt och han är inte riktigt så trött längre, men det är fortfarande långt kvar.

Han har skickat sin anmälan till Patientnämnden, cheferna för akuten och kirurgen på CSK, hälso- och sjukvårdsdirektör Pia Lundbom och regionrådet Gilbert Tribo (L). Han har också vänt sig till landstingens försäkringsbolag LÖF. Pia Lundbom svarade snabbt att hon skickat ärendet vidare till sjukhuset.

På fredagen fick Gert besked om att Patientnämnden kommer att begära in yttranden från både akuten och kirurgen.

Berit Önell

Läs kommentarer till Gerts anmälan från CSK:s akutmottagnings verksamhetschef Caroline Nilsson och regionrådet Gilbert Tribo (L) här.