En dryg vecka efter den förödande branden i godsmagasinet i Hässleholm hade brandplatsen svalnat så att polisens tekniker kunde ta hjälp av hunden Zola i sökandet efter brandorsaken. Schäfern sökte ivrigt efter spår av brännbara vätskor i brandresterna, hela tiden uppmärksam på minsta vink från föraren Mats Jönsson. Han och kriminaltekniker Staffan Persson var iklädda hela skyddsdräkter med andningsmask när de rörde sig i de förkolnade resterna av den historiska byggnaden.

Något besked om vad som hittats kunde inte ges i samband med den tekniska undersökningen på torsdagen. Men klart är att det brunnit så kraftigt att järnvägsslipersen till spåren inne i byggnaden är helt borta.

– De har brunnit upp, det är bara grus kvar och fåror där de legat, säger Staffan Persson.

Han kan också säga att branden inte startade utanför byggnaden och att det inte brunnit i källaren.

– Att det inte börjat utifrån kan vi se på bilder och filmer, säger Staffan Persson.

Var en brand har börjat är ofta svårt att se med blotta ögat.

– Det behöver inte vara där det brunnit mest. Det kan börja på en plats och sprida sig dit där det finns mer brännbart. Energi och syretillgång spelar också roll, säger Staffan Persson.

Det har dock varit varmast i delen närmast skorstenen, ovanför källaren. Tidigare i veckan uppmättes 120-130 grader där och den tekniska undersökningen fick då avbrytas innan den börjat. Nu visar mätaren mest normala temperaturer, men i någon ficka är det fortfarande kring 100 grader.

– Vi kan skydda oss med skor, men det kan inte hunden. Om vi hade haft skyddskor till henne hade det också kunnat ge ett bedrägligt lugn, om hon inte känner temperaturen kan hon trampa fel, säger Mats Jönsson.

I Polisregion Syd, som sträcker sig från Ystad till Västervik, finns bara två hundar som är experter på att söka efter brännbara vätskor. Zola kan dessutom hitta mänsklig sperma och anlitas därför även vid vissa sexualbrott.

Zola, Mats Jönsson och Staffan Persson har inga lätta jobb.

– Generellt sett är det svårare ju mer det har brunnit, säger Staffan Persson.

Här blev det en explosionsartad brand som fick brinna ut eftersom det aldrig fanns chans att rädda annat än kringliggande byggnader. En försvårande omständighet är också att godsmagasinet inte var sektionerad i olika rum.

Zola får pausa en stund och dricka lite vatten innan Mats Jönsson leder henne att börja söka vid motsatt sida av den nedbrunna byggnaden.

– Hon gick i medvind först, nu tar vi andra hållet, förklarar Mats Jönsson.

Han förklarar att hundens arbete är ett av flera verktyg i det pussel som läggs i den tekniska undersökningen. Många andra delar tas med i protokollet som i sin tur är en av många delar i förundersökningen om grov mordbrand.

Polisen tar tacksamt emot fler bilder, filmer och tips om branden.

Text och foto: Berit Önell